|
|
I DETTA NUMMER |
|
|
|
RINGARNAS
HERRES HISTORIA
Tolkien transkriberar den i illustrationen:
Texten har förstås en korrekt transkription av portarnas gråalviska inskription. Dock finns där en sak att se upp med. Feänorian: de två prickarna över a är ett trema (diæresis). Tolkien använde det för att markera för engelsktalande läsare att vokalerna e och a i det alviska namnet ska uttalas separat, som i Svea, och alltså inte ingå i en diftong eller eljest smälta samman som i engelska each. Det är alltså inte ett svenskt ä, vilket man lätt kan tro. För svenska läsare finns inte uttalsproblemet, eftersom vi normalt läser ut ord mer fonematiskt. Tremat är för oss mer vilseledande än upplysande. Därför har det konsekvent avlägsnats i nyöversättningen. Exempelvis heter Elronds far alltså "Earendil" och inget annat. (En kuriositet här är att Tolkien brukar skriva "Fëanor". Detta tycks vara den enda förekomsten av stavningen "Feänor"; det kan röra sig om en felskrivning av den engelska kalligrafen.) Kalligrafin av denna text har stilmässigt blivit betydligt mer lik Tolkiens original. Smärre skönhetsfläckar kan noteras i båda översättningarna: I den förra översättningens textning har orden thiw hin flutit samman, i den nya har punkten efter minno blivit ett kolon. I boken översätts texten av Gandalf:
Den är definitionsmässigt helt korrekt, bortsett förstås från Gandalfs ödesdigra felöversättning av pedo, "speak"! Erik Andersson:
Ennyn Durin (The Doors of Durin): en mer ordagrann översättning av både den engelska och alviska texten hade varit "Durins Dörrar". Ett problem hade då varit att den följande frasens syftning då blir något mindre självklar. (Översättningen Torna, av Hollin, kommer ur stickeltorn, ett svenskt namn för järnek.) Balins grav Inskriptionen i illustrationen (I, s. 404) är delvis på khuzdul (dvärgiska) och delvis på engelska. Den är skriven med cirth. Det är Daerons runor, som under tredje åldern företrädesvis användes av dvärgarna. Ordet cirth är för övrigt sindarin, plural av certh. En direkt transkription till latinska bokstäver lyder:
Fundinul (son of Fundin): Ett rimligt antagande är att att affixet -ul formar ett slags adjektiv. Här fungerar dock utan tvekan ändelsen som ett patronymikon: "Fundins son". (Se vidare Mellonath Daeron.) Transkriptionen i boken lyder:
Den engelska delen av inskriptionen har nu äntligen översatts. Det innebär att hela illustrationen ersatts för att få en enhetlig kalligrafi. Erik Andersson översätter den med:
Återtranskriberat till cirth blir den understa raden på Balins grav:  Artikelförfattaren har haft äran att få kalligrafera hela denna inskription i nyöversättningen. Titelsidan Inskriptionerna på den engelska utgåvans titelsida är skrivna med både cirth (upptill) och tengwar (nedtill). I den svenska nyöversättningen har tengwar-inskriptionen glädjande nog fått en plats på titelsidan till appendixen (III, s. 371); inskriptionen är en faksimil från Tolkiens egen förlaga. Språket är engelska, och texten lyder, i normaliserad transkription:
Här är det mindre självklart att texten ska översättas (och i så fall återtranskriberas). Det bör noteras att texten refereras till i "Appendix E", "Writing and Spelling", om tengwar:
Tengwar används ju på tämligen olika sätt, beroende på språk (quenya, sindarin, engelska). Det finns med andra ord inget direkt samband mellan en latinsk bokstav och en tengwa. Texten är på engelska, och Tolkien har tyvärr inte givit några anvisningar för hur tengwar ska användas på svenska. (Mellonath Daeron har dock tagit fram en guide för hur svenska kan skrivas med tengwar, baserad på allt som är känt on tengwar och ett par rimliga gissningar.) Förlaget har klokt nog därför låtit denna illustration förbli intakt, eftersom den är en viktig primärkälla för tengwar. Teckentabellerna Tabellerna över tengwar och cirth i "Appendix E" (III, s. 474 och 480) är gjorda av Tolkiens hand. Där visar han hur teckenformerna skall vara. Vid en nyutgåva är det frestande att rita om dem, antingen för hand eller att använda någon av de mer eller mindre snygga teckensnitt som numera finns att hämta på webben. Men då skulle man beröva den svenska läsekretsen dessa primärkällor och ersätta dem med en tolkning. Förlaget har vist nog inte trampat i den fällan. Vi läsare kan därför glädjas åt att lära oss hur Tolkien själv anser att tecken ska se ut. --------------- 
Kommentera (1)---------------
 Upp |
||||||||||||||||||
är fortsätter vi studien av nyöversättningen Ringarnas herres historia;
stoffet till denna artikelserie är framtaget av expertis som deltagit
i arbetet och varit översättarna tillhanda -- sidhänvisningar gäller
Ringarnas herre (volym I-III, Norstedts, 2004-2005). Denna gång
är turen kommen till behandlingen av verkets illustrationer.
