|
INTERVJU:
Lotta Olsson
– om versöversättningen
Av: Gustav Dahlander
on har de senaste åren haft det ansvarspåläggande
uppdraget att översätta Tolkiens poesi. I juni färdigställdes
de sista verserna i nyöversättningen Ringarnas herre,
men Lotta Olsson har hittills varit sparsam med intervjuer. Nu berättar
hon slutligen om arbetet för en insatt publik ...
Lotta, hur gick det till när du fick jobbet som versöversättare --
eller kanske rättare tolkare, som översättningens titelsida uttrycker
det -- i Ringarnas herre? Hur resonerade du innan du tackade ja?
Bild: © Ulla Montan |
Jag resonerade
nog inte så mycket! Jag blev uppringd och tillfrågad och tackade -- efter
en kort betänketid -- glad och smickrad ja. Det kändes inte som ett uppdrag
jag kunde tacka nej till. Såg också mycket fram emot att få samarbeta
med Erik.
Hur har ditt samarbete
med Erik Andersson, prosaöversättaren, varit? Hur har er kommunikation
sett ut?
Vi har hållit sporadisk kontakt, via telefon men kanske
främst via mejl, eftersom jag har befunnit mig i Sydafrika under stora
delar av arbetet (lite dyrt att ringa då!). Jag har mejlat mer eller mindre
långa listor med frågor, som han sedan -- så långt det har varit möjligt
-- har svarat på. Ofta har det gällt namn eller formuleringar som förekommer
i både prosan och verserna och som naturligtvis måste stämma överens.
Några gånger har det också rört sig om frågor om den innehållsliga tolkningen,
mer sällan rena språkfrågor.
Erik Andersson får mycket uppmärksamhet i samband med Ringarnas
herre, medan din roll har kommit att bli lite mer undanskymd ...
Jag tycker inte alls att min roll varit undanskymd!
Tvärtom! Jag tycker att jag har fått överraskande mycket uppmärksamhet.
Faktiskt.
Vem har du riktat dina verser till? Hur är din bild av den Tolkienläsare
som ska läsa verket, och har du försökt anpassa verserna efter den bilden?
Jag kan inte påstå att jag har "riktat" verserna till
någon särskild. Jag arbetar inte så. Däremot har jag haft som ambition
hela tiden att göra verserna så stor rättvisa som möjligt (både vad gäller
form och innehåll), men utan att låta det gå ut över begripligheten.
Det har talats en del om pressen på de ansvariga bakom denna översättning;
hur har du upplevt den saken?
Jag har försökt att inte låta mig påverkas, inte låta
mig pressas eller stressas. Bara göra ett så bra jobb som möjligt, helt
enkelt. Mer än så går ju inte att göra! Det har också känts väldigt tryggt
att vara omgiven av så många bra och kloka personer, som har läst allting
löpande och kommit med kommentarer: Erik så klart, men också den grupp
av granskare som varit inkopplad från början. Utan dem hade det nog varit
väsentligt nervösare! Jag har dem att tacka för mycket.
Ja, en del Tolkiensakkunniga har ju varit inkopplade i översättningsprojektet;
hur har du arbetat med dessa?
De har mejlat mig synpunkter av olika slag. Ibland språkliga
eller verstekniska sådana, oftare rörande innehållet (där jag ibland lyckats
få somligt rejält om bakfoten!). Och jag har sedan gjort mitt bästa för
att gå dem till mötes. Ibland har jag dock valt att avstå från att ändra,
oftast i fall där jag bedömt att ändringen skulle innebära en kompromiss
som i sin tur vore sämre än den ursprungliga "felaktigheten". Min uppfattning
är att dessa beslut alltid har mötts med stor förståelse, även om de har
stridit mot granskarnas uppfattning.
I vilken mån har du läst dig in på versernas sammanhang i förhand?
Har du gjort efterforskningar i andra källor än The Lord of the Rings,
som till exempel The Silmarillion? När läste du ut The Lord
of the Rings?
Nej, jag har inte gjort några andra efterforskningar,
utom när det har uppstått oklarheter av olika slag och då har jag i första
hand konsulterat Erik och granskningsgruppen. Och jag hade faktiskt inte
läst ut böckerna innan jag fick översättaruppdraget, bara börjat någon
gång i tidiga tonåren och sedan avbrutit. Tror på ett sätt att det har
varit en styrka, snarare än en svaghet: jag mötte ju så att säga verket
för första gången, utan att ha påverkats av en tidigare läsning.
Hur lång tid har det tagit för dig att översätta en normallång dikt
ur The Lord of the Rings? Har det tagit längre tid än med andra
översättningar?
För det första vet jag inte hur lång en "normallång"
dikt kan sägas vara ... För det andra är det svårt att svara på! Det har
varit väldigt olika. Mellan fyra och fyrtio timmar, kanske? Det beror
ju på hur man räknar: lägger man till tid för omskrivningar blir det naturligtvis
mer. Ibland kan ju ett enskilt rim eller en enskild versrad ta åtskilliga
dagar att lösa! Men det gäller ju all diktöversättning, inte bara denna.
Det speciella i det här fallet har förstås varit det faktum att dikterna
ingår i ett större sammanhang, att det finns en hel värld, en hel mytologi
att ta hänsyn till. Och att väldigt många känner den här världen väldigt
mycket bättre än vad jag har gjort.
Hur har det varit att arbeta med Ringarnas herre jämfört med
andra projekt som du har varit inblandad i?
Det har varit mer spännande och utmanande än det mesta!
Och mindre ensamt än vad översättande i regel brukar vara. Självklart
har det också tagit mer tid än någon annan översättning jag har åtagit
mig, och blivit långt mer uppmärksammat.
Du har ägnat stor omsorg åt att bevara versernas struktur från originalet,
med stavelser, rim och så vidare. Varför är detta viktigt? Hur ser du
på balansen mellan versteknisk struktur och betydelseinnehåll?
Det är viktigt eftersom jag anser att det är mitt uppdrag
som översättare: att ligga så nära originaltexten som möjligt, både vad
gäller form och innehåll. I valet mellan det förra och det senare (i fall
där jag trots allt tvingas välja), anser jag dock oftast att innehållet
måste komma först. Det handlar hela tiden om ett kompromissande! Som all
översättning. Det är ju dessvärre aldrig möjligt att tolka en text från
ett språk till ett annat, och få det att bli exakt detsamma (i synnerhet
inte när det rör sig om formbundna, rimmade saker). Ska det bli exakt
detsamma, finns bara ett sätt: det måste skrivas på samma språk!
Vissa läsare säger sig ha fått intrycket av att du trivs bättre med
de lite mer vardagliga verserna, som till exempel hobbitarnas, och har
översatt dem väldigt ledigt och flytande, medan du har fått kämpa hårdare
med Tolkiens mer högstämda dikter. Ligger det något i det?
Nej, det tror jag inte. Somligt har varit lättare, somligt
svårare, såväl bland de vardagliga dikterna som bland de mer högstämda.
Hur har du förhållit dig till Åke Ohlmarks versioner från den gamla
översättningen? Har det varit frestande att tjuvkika och har du i så fall
gjort det, och i slutändan lånat något från Ohlmarks? Vad är fördelarna
och nackdelarna med respektive tillvägagångssätt?
Nej, jag har inte "tjuvkikat". Det har tvärtom varit
viktigt för mig att inte göra det: jag ville inte påverkas, inte styra
in tanken på ett visst spår. Efter första delen ringde jag dock till min
syster Lisa och bad henne läsa upp ett par av Ohlmarks tolkningar för
mig i telefon (jag äger inte böckerna själv, men det var faktiskt jag
som gav Lisa dem i present för många år sedan). Och då visade det sig
att vi hade kommit fram till exakt samma lösning vid ett par tillfällen!
Men då ändrade jag inte.
Många läsare är
nyfikna på resonemanget bakom den första raden i Ringarnas vers: "Three
Rings for the Elven-kings under the sky ...", översatt "Ringar
tre skall alver se, under himlens rand ..." Originalet har ju flera
olika faktorer att ta hänsyn till: dels att varje rad inleds av ett räkneord,
dels
betydelseinnehållet
och dels inrimmet "rings", "kings". I översättningen har ju inrimmet bevarats;
det har samtidigt påpekats att ett liknande ensamt rim förekommer i Ringens
brödraskap på s. 167, rad 11-10 nedifrån, vilket inte har bevarats i
översättningen -- resonerade du olika i de båda fallen? Hur har du tänkt
och prioriterat, och vad är den översatta radens avsedda betydelseinnehåll?
Berätta gärna lite mer om Ringarnas vers: hur du ser på din översättning
-- vad som var svårt, vad du blev mest nöjd med, etcetera ...
Kort svar på lång fråga (eftersom alternativet vore ett
mycket långt svar): det kändes lite roligt att bevara första radens inrim.
Eftersom det var möjligt att göra det, utan att det -- enligt mitt förmenande
-- gjorde tolkningen sämre. Länge kände jag mig för övrigt blockerad inför
ringversen, väl medveten om att det är den dikt som de flesta fäster störst
vikt vid. Jag väntade med den in i det sista, sparade den tills i princip
alla de andra verserna i första delen var klara. Här var det ju också svårt
att bortse från Ohlmarks översättning! Inte ens jag har ju kunnat undgå
främjandet och tämjandet och Mordorlandets gruva. Men när jag sedan bestämde
mig för att betrakta den som vilken annan av verkets dikter som helst gick
det lättare. Jag ville göra en tolkning som låg så nära originalets form
och innehåll som det var möjligt för mig att åstadkomma. För mig. Det betyder
att någon annan kanske skulle lyckas bättre (eller ha andra kriterier och
preferenser), men jag måste nog sägas vara nöjd.
I Tom Bombadils verser förekommer i översättningen flera gånger ordet
"nos", till exempel i "Hey! Come merry dol! derry dol! My darling!",
som på s. 158 i Ringens brödraskap blivit "Hej! Kom, bästa nos!
Mesta nos! Min kära!" Varför "nos"?
För att jag ville hitta något liknande "merry dol" och
"derry dol", något en smula nonsensartat och barnkammarartat. Och så gillar
jag "nos"! Och ingen protesterade ...
Har du tittat efter läsarreaktioner på nyöversättningen på till exempel
Internet?
Det är jag klok nog att försöka undvika.
Ångrar du något i dina versöversättningar; finns det något som du nu
i efterhand skulle vilja ändra?
Säkert! Men också det är jag klok nog att avstå från.
Ringens brödraskap och De två tornen är utgivna och Konungens
återkomst stundar. Vad kan du avslöja om ditt arbete med denna volym?
Vet inte om det finns några intressanta avslöjanden precis!
Det har tagit tid och inneburit nya utmaningar -- inte minst de många orimmade
dikterna -- som jag hoppas att jag har lyckats lösa.
Vad ska du syssla med nu när Ringarnas herre är färdig?
Jag har fullt upp med många saker. Dels ett par översättningsprojekt,
dels mitt eget skrivande, bland annat en kapitelbok för mellanstadiet som
kommer ut i februari och två avslutande bilderböcker i serien om Morris.
Tolkiens Arda önskar lycka till med Morris och tackar Lottas för
hennes tid! Många av de ovanstående frågorna kommer från besökare i diskussionsforumet;
tack också till alla som bidrog där!
Citera oss gärna, men glöm inte att ange källan.
---------------
Kommentera (0)
---------------
Visste du att Tolkiens längsta vers i The Lord of
the Rings, "Song of Eärendil" i kapitlet "Many
Meetings", arbetades fram ur den lättsinniga "Errantry"
("Irrfärder"), som återfinns i The Adventures
of Tom Bombadil (se HOME 7, kapitel V).
 Upp
|
