![]() |
I DETTA NUMMER |
|
INFÖR
PREMIÄREN:
Smarta som vi är så har min grupp fått pappa att köra upp träpallar som vi ska använda som underlägg att slå upp tälten på för att komma upp från marken och frigolit att lägga på, dels för värmens skull men även av tekniska skäl, som att täcka för mellanrummen mellan plankorna på pallarna. Klockan sju är klockslaget som satts som mötestid. Alla från gruppen (som bor åtkomligt i närheten) ska komma för att hjälpas åt med att slå upp tältet. Platsen vi valt är Täby centrum utanför Stockholm. Otroligt att inte fler kommer hit, utan istället väljer att ligga mer än en månad på vid Sergel, Palladuim eller Medborgarplatsen. Först är det lite trassel med att resa vårt iglootält, men efter lite brottning och tankearbete står det till sist framför oss (ännu rent …). Det enda riktiga problemet är att vi är sex stycken i gruppen men bara har ett tält, vilket dessutom är ett tvåmannatält. Vi har även ett vanligt tält, men det är ju omöjligt att slå upp på asfalten. Alltså lägger vi in all packning i detta, och lämnar det att ligga som en blaffa på marken. Vi är först i kön! En underbar känsla, vill jag lova … Kvar över natten blir som bestämt bara jag och Nina. Min tältgrupp består annars av jag, Nina, Robin, Maria, Tommy och Daniel. Måndagen den 1 december Segare natt har jag väl sällan varit med om. Fast roligt är det. Vi är tvungna att sitta vakna hela tiden för att vakta vår packning. Timmarna såsar sig fram, och när man tror att det har gått minst en timme, så var det i själva verket en kvart -- om man har tur. Klockan tre går vi ur tältet för att laga vad som skulle komma att bli flamberad soppa (fråga inte …). Inte för att vi är hungriga, utan bara för att ha något att göra. Vi hittar även en buske som lämpar sig för nattliga behov. När vi väl når morgonen så börjar den lika segt som natten. Det jobbigaste är att i stort sett varenda människa som går förbi stannar och frågar väldigt varierade frågor. Allt från "tältar ni?" till "tältar ni här?" får man besvara. Och varenda gång svarar man med en redan uttjatad replik och ler vänligt: "ja, vi tältar för premiärbiljetter till Sagan om konungens återkomst". För att undvika detta så mycket vi kunde går vi runt elva in i tältet, och spenderar resten av dagen med att ligga i tältet, göra plakat, ligga i tältet, prata och ligga i tältet. Det värsta vi utsätts för är när de tre väldigt närliggande skolorna har lunch, och olyckliga, osäkra eller arga människor går till Täby centrum, och när de passerar oss spyr ut alla förolämpningar de kan komma på. På kvällen får vi sällskap av vårt första granntält. Skönt att ha någon mer att prata med. Tyvärr så är det dags för mig att åka hem, jag är tvungen att gå i skolan dagen efter och på torsdagen. Löser av mig gör Robin och Maria. Tisdagen den 2 december När det dumma skolan äntligen slutat, går jag och handlar mat (däribland 2,5 kilo pasta) och dricka, och kastar mig sedan på första bästa buss tillbaka till tältningen. Kvällen spenderar vi med våra väldigt trevliga grannar, och med TP-frågor och högläsning. Onsdagen den 3 december Vad kan man vänta sig? Givetvis har jag gått och dragit på mig en förkylning. Har riktigt ont i halsen nu. Men jag kämpar på. Samma procedur som i måndags i princip. Ligga i tältet och lyssna på förolämpningar och vänta på att timmarna ska gå. Mycket roligare nu dock med våra grannar att umgås med. Tält tre dök upp idag. Vi hade väntat oss fler tält, men vi tror att det kommer smälla till på fredag. Torsdagen den 4 december Vilken natt! Första gången vi är fyra personer här samtidigt, vilket innebär stora sovproblem. Det blir så att vi sov i skift. Jag och Nina väntar uppe till klockan tre, då det är vår tur att sova. Jag har aldrig frusit mer i hela mitt liv. På kvällen blir det lite drag, då vi med min videokamera i högsta hugg börjar spela in den superfalska dokusåpan Kön [som kan komma att dyka upp på Tolkiens Ardas sidor framöver, redaktörens anmärkning]. Självklart finns allt med: intriger, slagsmål och bestraffningar. Man märker tydligt vilket tålamod man fått. Dagarna går allt mindre segt nu. Meningen var att jag skulle varit i skolan idag, men jag struntade i det. Man vill ju verkligen inte åka ifrån. Fredagen den 5 december Nu kan jag inte hålla ut längre. Tre dagar kämpade jag med min förkylning, men när jag vaknade i morse hade jag ordentlig feber. Efter diskussion och överläggning blir jag hemskickad för att kurera mig över natten, för att åka tillbaka på morgonen därefter. När jag åker står där fem tält. Senare på dagen ankommer de sista från vår grupp. Lördagen den 6 december Åker tillbaka så snart jag vaknat. När jag kommer fram har det under natten tillkommit tjugo tält. Precis som vi väntade oss kom massor av folk på fredagen alltså. Nu börjar statusen att vara först verkligen kännas. Man känner sig näst intill kunglig. Nu är timmarna inte inte det minsta sega längre -- det är fullt ståhej. Tillsammans med nästan alla spelar vi in vår egen version av Helms klyfta och scenen från Sagan om konungens återkomst-trailern där Aragorn rider och håller sitt tal. Det blir en fantastisk film värd minst två Oscars-statyetter. Trots min sjuka hals tar jag på mig regissörsrollen och skriker för att överrösta de entusiastiska skådespelarna. Jag inser idag hur oroande nära biljettsläppet är nu. Allt lidande, frysande och väntande har snart nått sitt slut. Tyvärr är jag fortfarande sjuk, så jag åker hem över natten igen. Söndagen den 7 december När jag kommer tillbaka på morgonen får jag en chock. 48 tält står uppslagna i en dubbelfilig rad på två sidor av Täby centrum! Stämningen är på topp och alla är väldigt förväntansfulla. Mellan midnatt och klockan fem håller en fritidsgård rätt över parkeringen öppet för oss. Detta tas tacksamt emot, eftersom det är snö och snålblåst ute. Och trevligt är det, vi får se Sagan om Ringen och Sagan om de två tornens förlängda versioner. Klockan fem går alla tillbaka till tälten för att börja packa. Måndagen den 8 december Nu är det vi väntat på alltför nära. Det ligger en nervös stämning i luften. Eftersom vi är först, har vi tagit på oss att organisera kösystemet. Vi har kölappar utdelade till och med tält femtioett. Sen tycker vi att det räcker, eftersom det är där bak i kön som de oseriösa börjar samlas. Halv åtta är alla tält ihop packade, och alla står uppradade i en lång kö. Det är en sorgens kvart i vår grupp när vi nermonterar vårt "hem". Tio i åtta släpps vi in för att få vänta där till klockan till sist slår åtta. Vi får de biljetter vi knappt vågat drömma om. Rigoletto sal 1, på balkongen, första raden i mitten. Det dröjer ett flertal timmar innan det sjunkit in. Så fort vi får våra biljetter är det dags att vara dörrvakter och se till att köordningen följs. Det görs den, och alla är väldigt samarbetsvilliga. När till sist alla med kölappar gått in börjar folk pressa på längst bak, så vi stannar ännu ett tag och håller ordning. Sedan går vi till McDonalds för att med de få kronor vi har kvar köpa varsin varm choklad och fira, fortfarande helt omtumlade för att inte nämna utmattade. Kort sagt: det var utan tvekan värt besväret, och jag skulle lätt kunna ligga i två veckor till. --------------- ![]() --------------- "Man spelar utifrån olika scenarion, som till exempel att [...] leda orker och gobliner mot seger i Mora ..." -- Tidningen Widescreen försöker förklara hur figurspelet fungerar när man spelar i Moria, innan artikeln lämnades till Tolkiens Arda-redaktören för korrekturläsning. Åkte orcherna Vasaloppet? ![]() |