Pengolodh skrev:
Den stegrande kamelen skrev:
Jag vet att alla vokaler anses allitterera med varandra
Jo, och i fornnordisk poesi var det t.o.m. så att vokalerna helst skulle vara olika; allitteration på samma vokalljud ansågs inte snyggt.
Det visste jag däremot inte. Intressant! Då är frågan om man borde ta hänsyn till det, eller istället följa ett mer modernt språköra som tycker att det allittererar mer ju mer likt det låter.
Aucen skrev:
Ok, vad sägs om den här varianten...?
Ur missmod och mörker jag kom till morgonens ljus
i sång under solen med draget svärd.
Till hoppets slut jag red, tills hjärtat rämnade:
nu kallar raseri, ruiner och en skymning i rött!
Underbart att du också försöker, så jag slipper kämpa ensam!
Tolkien har visserligen en ganska löst hållen rytm, men jag tycker nog ändå inte att man kan överge den fullt så mycket som du gör. Det känns som om det blir lite
för många obetonade stavelser mellan de betonade ibland; t ex i "Nu kallar raseri", med fem obetonade innan den betonade "ri", till skillnad från Tolkien som bara har två på motsvarande ställe. Rytmen spretar också ganska vilt mellan raderna.
"Hopp" allittererar inte med "hjärta", och inte heller "raseri" med "ruiner". (Det är betonad stavelse som räknas, "ruiner" är alltså ett i-ljud i det här sammanhanget. Fast det är klart, man kanske kan räkna "raseri" som ett i-ljud också, om man ser stavelsen som "i" istället för "ri"? "Raseri, ruin och en illröd skymning", hmm...

)
"Rämnade" är ett bra ord, jag gillar klangen i det. Önskar jag kunde komma på något sätt att passa in det i min version utan att det blir för långt. Och "skymning" är nog bättre än "natt", även om jag förstås inte kan använda "evig" då. Får grunna på det. Fast konstruktionen "en skymning i rött" får mig av någon anledning att tänka på Arthur Conan Doyle...
