Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

En av mina absoluta favoritdikter i LotR! Bra val, Randalin!

Och mycket bra översatt också. Att gå över i presens var nog ett klokt val, det hade blivit mindre flyt i versmåttet med skallade, svallade osv. Du har heller inte slaviskt följt originalets versmått, vilket känns som rätt beslut i en dikt som ändå inte är särskilt strikt på den punkten. Istället är du fullständigt konsekvent i ditt egenvalda versmått, samtidigt som du undviker de ansträngda ordföljder som annars är så vanliga i såna här sammanhang. Sammantaget ger detta en mycket tilltalande dikt som känns som ett svenskt original. Bravo!

En liten aning måste jag ändå få gnälla också.

* Det här är en av de jobbiga tolkienska dikter där allitterationen inte följer något uppenbart mönster, utan bara dyker upp lite då och då när man minst anar det. Det är svårt som översättare att riktigt förhålla sig till det. Men det känns ändå som om du kunde ha strösslat in lite mer av den varan. Raden som börjar "The days have gone down" är ju t ex tydligt och medvetet allittererad, och hade mått bra av något liknande även på svenska. (Vilket förstås är lättare sagt än gjort!)

* Den raden i din version, alltså den som börjar "Den tid har försvunnit", är även i övrigt din svagaste. Framför allt inledningen av raden känns ansträngd.

* Precis som Ohlmarks tolkar du "dead wood burning" som döda skogar. Jag tror det är en feltolkning, det är nog brasved som åsyftas.


Trots att detta alltså är en av mina favoritdikter så har jag ingen egen översättning av den. Jag började en liten aning 2002 på Skalman, men kom ingen vart innan det kom annat emellan. Däremot skrev jag faktiskt en pastisch på dikten 2004! Det var i samband med att mitt kära Örgryte IS skulle kvala mot Assyriska för att försöka hänga kvar i Allsvenskan. Dikten begrät hur ett så anrikt gammalt storlag, med såna namnkunniga profiler från förr, kunde ha sjunkit så djupt. (Ha! Om jag bara hade vetat hur bra vi hade det då...)

Anser du min svagaste rad så svag att den bör omarbetas? Blir kanske svårt utan att bryta metern. Den var längre i min första version. Hur skulle du ha prioriterat?
Tror du "dead wood" syftar på brasved av någon logik i dikten (som du gärna får förklara), eller är det ett vanligt uttryck för ved på engelska, som jag inte känner till?

Örgrytehymnen är så fantastisk, att jag hade lust att skriva något liknande om Hammarby (men det kanske inte ett Örgryte-fan förstår meningen med...

Ja, jag gör nog det, faktiskt. Men det är mest den rent grammatiska klumpigheten i radens inledning som stör. "Den tid har försvunnit", det låter närmast som något Google Translate skulle kunna hitta på. Enklaste sättet att komma runt det är kanske så här: "Den tiden har svunnit". Det blir då lite mer som om du hade översatt "those days" än "the days", men det tycker jag funkar rätt bra.


Dels är det väl utifrån hur det är formulerat. "The dead wood burning" - är det skog som menas så är det en viss specifik skog. Vilken då? Det finns väl ingen brinnande skog i historien om Eorl den unge? Döda skogar i största allmänhet hade hetat "dead woods burning". Och pratar man verkligen om död skog så brukar man snarare säga "dead forest", gissningsvis just för att undvika den förvirring som de dubbla betydelserna av "wood" kan ge.

Och dels är det utifrån hur jag tolkar sammanhanget. Dikten pratar om det fåfängliga i att försöka vrida tillbaka klockan. Det är omöjligt, det är lika hopplöst som att försöka hålla tillbaka vårfloden med sin kropp, eller bygga ihop strandens sandkorn igen till den sten de kommit från, eller (och den här liknelsen blev det han valde) samla ihop och återbörda röken från brasan. Liknelsen vinner inget på att blanda in en skog.



Visst kan jag förstå impulsen att vilja skriva sorgekväden om man är Hammarbysupporter!

Hur har Olsson förresten översatt den här dikten? Jag har inte böckerna tillgängliga just nu, och jag kan på rak arm inte påminna mig att jag alls noterat hennes version.

Jag undviker att snegla på Olsson och Ohlmarks, tills jag är färdig med en dikt eller ett kapitel. Så i nuläget kan jag inte svara, inte förrän jag har fått till det. Nu ska jag brottas med "bränder"/"återvänder". Du har naturligtvis rätt angående skogarna/veden. Men det är bara de halvdåliga som biter sig fast vid en idé som inte fungerar. Istället måste jag nog slopa "återvänder" och tänka om helt vad gäller de två sista raderna.

Lotta är i likhet med Åke och Randalin en skogsbrännare.

Imperfektum, käre Ohlmarxist, om jag får be.
Jag är på god väg att bli en vedbrännare.

Skogsbrännare, versbrännare, vedbrännare!

Här gör jag ett nytt försök. Jag har med flit gjort en del synonym(?)ersättningar, för att öka allitterationerna något. Är de dumma eller värda "besväret"?
Och så har jag tagit fasta på Tolkiens "dead wood", utan att precisera vad som brinner, till förmån för ordet "falnande" som ligger närmare "dead" i andemeningen utslocknad/snart utslocknad, som jag plötsligt ansåg viktig. NÅ! Voilà!

Var är nu hästen och ryttar’n? Var är nu hornet som skallar?
Var är nu hjälmen och brynjan, och håret som svallar?
Var är nu handen på harpan, och eldslågor röda?
Var är nu våren och skörden, och kornfältens gröda?
De drev bort som vind över slätt, som bergens skyggande skurar.
Den tiden har tynat i väst, långt bortom höjdernas murar.
Vem skall fånga all rök från falnande bränder,
eller se hur flydda år från havet återvänder?

Nej, nej, Vidstiges råd är inget att ta fasta på här!

Ja, eller som det lyder i min nydanande oslagbara översättning: Var inte alltför otrogen när du letar efter döda skogar. Låt hellre lidelsen dö!

Dags att slänga in, inte en, men två helt andra dikter (även om den ena är en gåta):

(Gollums sista gåta)
Detta väsen nedgör allt:
Fåglar, fän, blommor, trän;
Mal och sargar överallt:
sten och hus blir till grus,
gnager hål, biter stål,
dräper människa, dräper dvärg,
nöter läder, krossar städer,
bryter ner det högsta berg.

I original:


(Vättarnas sånger i varggläntan)
Femton fåglar i furor fem,
fjädrarna brinner, de sitter i kläm!
Så lustiga fåglar! Inga vingar har!
Vad gör man med fåglar som sitter kvar?
Rosta eller rök dem över glöd så het!
Koka eller stek dem! Hugg in och ät!
/.../
Brinn och fräs, träd och gräs!
Sved var gren! När facklans sken
gör mörkret ljust blir jag förtjust!
Tjo hoj!

Rosta, flambera, grilla, bräsera!
Skäggen ska brinna och ögonen rinna,
skinnet försvinner, det smälter fett
håret brinner! Ett svart skelett
i falnad glöd
blir dvärgens död!!
När eld burdust
gör mörkret ljust blir jag förtjust!
Tjo hej!
Tjo harri-ho!
Tjo hoj!

I original:

Lägg gärna in originalen också! Jag får medge att jag inte har dikterna i The Hobbit i särskilt färskt minne.
(Det var förresten överhuvudtaget länge sedan jag läste den - jag kom aldrig särskilt långt i min granskning 2008. Borde jag månne avnjuta den igen innan jag ser filmen?)

Glömde... Nu är det gjort.

Visst borde du avnjuta den igen!!! Ett i vissa Tolkienkretsar allt för underskattat verk!

Vilka underbara översättningar! Så totalt respektlöst och fullständigt respektfullt inför originalets versmått! Vilken smittsam lekfullhet!

Gillar storligen! Bravo!