Mina åsikter:
1. Har P.J. lyckats överföra böckerna till film?
Ja och, inte förvånande, nej. Han har överför delar av boken mycket troget till filmen. Annat är sådant som man retar sig svårartat på. Men han har lyckats göra en mer än godkänd tolkning av Midgård och Sagan.
2. Om han har kunnat behålla böckernas stämning och "hjärta"?
Återigen, samma som föregående. Vissa delar får jag exakt samma känsla som i boken. För att ta den senaste filmen gäller den Rohirrims anfall och Frodo och Sams sista push uppför berget. Andra saker bryter stämmningen på ett tråkigt sätt, men det kanske är tur. Jag skulle få hjärtsvikt om jag var så uppe i varv som under Rohirrims anfall hela filmerna.
3. Är hjältarna och skurkarna trovärdigt representerade eller ringaktade?
Vissa är mycket bra gestaltade: Saruman, Gandalf, Theoden, Frodo och Sam i sista delen. Saurons strålkastaröga, Denethors mumlande vettvilling, Gimli och Legolas är mindre bra.
4. Ser Midgård ut som det skall göra?
För litet! Say no more. Men jag tycker miljön/naturen som sådan är precis så storslagen och "ung" som man får intryck av i boken.
5. Var ändringarna för stora för att kunna accepteras?
Nej, inte om man accepterar att filmerna är en tolkning av Tolkien, och inte evangeliet på alviska. Dessutom var jag dödsförskräckt när jag först hörde att det skulle ske en filmatisering av Sagan, och tycker fortfarande att det finns så många ohyggliga alternativa filmatiseringar som kunde gjorts att PJs version är riktigt bra.
6. Har P.J. gjort sitt bästa under de förutsättningar han varit tvungen att
arbeta utifrån?
Vissa delar kunde givetvis gjorts bättre, men så är det i all mänsklig verksamhet, från filmatiseringen av en bok (med ovanligt fundamentalistiska läsare) till en doktorsavhandling. Sammantaget är filmerna ett stycke filmhistoria.
7. Bör P.J. hängas från närmsta grantopp?
Nejdå.
A propos svenska Midgårds-miljöer:
Döda träsken var misstänkt likt vissa partier av fågelsjön Hornborgasjön innan den höjdes och blev en "riktig" sjö. 30 kvadratkilometer av vass, halvdöda risiga buskar, gläntor med starrtuvor och en massa små vattensamlingar, alltihop ett riktigt stinkande döende träsk. De enda kadavren i det var dock från älgar som gått ner sig och drunknat i kanalerna. Luktade för all del illa nog, men irrbloss var det ont om, om man inte räknar lysmaskar förstås.

Men en dimmig morgon i november väntade man sig nästan att möta Gollum.
Men jag får nog hålla med: Sveriges natur är inte tillräckligt storslagen och dramatisk för Sagan. Bergen för små, de öppna vidderna för små, allting är alldeles för
brukat, om ni förstår mig. Sverige har helt enkelt ingen vildmark kvar. Tillochmed våra fjäll, som nollåttor och andra fåkunniga kallar Europas sista vildmark och annat strunt, är ett kuturlandskap fullt med spår av samernas nomadiserande liv. Möjligen skulle Österlen kunna platsa som Fylke, men annars... nej.