Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Pullman har just ådragit sig tolkienisternas vrede och som straff skall han tvångsrakas och deporteras till någon öde byhåla på den amerikanska countrysidan!

Nu handlar det ju inte endast om att Pullman inte "gillar" Tolkien. Han förstår ju honom överhuvudtaget inte, eller rättare sagt: erkänner inte hans värde! (Hur kan han annars påstå att det Tolkien skriver är "trivialt"?) Att det inte skulle vara "värt" att diskutera Tolkien ligger snarare i betraktarens ouppmärksamma öga. Ändå sprider han sådana tvärsäkra och oinsatta omdömen omkring sig. Och det är detta som är ett tecken på förakt och inskränkthet hos Pullman, eller kanske t o m inkrökthet i sig själv (à la Sméagol).

Att Pullman istället borde vara tacksam, och kanske t o m visa lite ödmjukhet, säger väl sig självt när det är alldeles uppenbart att han surfar på sina föregångares litterära framgångar. Pullman skulle väl knappast ha kunnat vara i den sitsen att det ens är intressant att intervjua honom om det inte vore för just arvet från Tolkien och C.S. Lewis!? Och ändå väljer han att helt sonika se ner på dem: "Tolkien is not worth arguing with."

Jag håller med om att Pullman uppenbarligen inte har läst LotR tillräckligt noga om han anser att den bara är en saga utan djup, men på sätt och viss förstår jag han ståndpunkt. Nu har jag inte läst Narnia, så det blir lite svårt att göra jämförelser, men vad jag har förstått adresserar Lewis frågor om Gud och religion på ett helt annat sätt än Tolkien. I LotR är det gudomliga mest bara "där" (och genomsyrar hela världen och alla bokens teman) utan att någon karaktär egentligen är religiös i vår mening. Utgår man från det är det fullt möjligt att LotR inte är värd att diskuteras i Pullmans ögon, då han inte kan (eller vill) argumentera mot dess gudsbild och dess budskap om livets mening på samma sätt som med Narniaböckerna.

(det där blev litet snurrigt. Hoppas att någon förstår vad jag försöker säga)...


Personligen ser jag inte ens hur LotR och HDM har särskilt mycket med varandra att göra alls, förutom att de båda klassas som fantasy, och det framgår heller aldrig av artikeln om Pullman tycker det själv. Det är intervjuaren som menar det.

Vad Pullman däremot säger i intervjun är att hans verk är en debatt, en protest mot Narnias budskap; han är alltså inte nöjd med de svar Lewis ger. Jag skrev själv nyligen en novell om Bibeln sedd ur Djävulens perspektiv, vilket på intet sätt betyder att jag är tacksam för att boken ifråga skrevs - snarare tvärtom. Det faktum att jag skrev den betyder att jag inte är ett dugg tacksam gentemot den, och jag kan tänka mig att det är på ett liknande sätt för Pullman. Nu talar jag naturligtvis ur en ideell synpunkt - huruvida Pullman borde vara tacksam gentemot Lewis för de pengar och den berömmelse han har fått är en annan fråga.

EDIT: Stavfel.

Just däri ligger nog problemet. Om Pullman nu tvunget måste använda sin fantasy för att försöka underminera grunderna för en kristendom som sedan länge varit på fallrepet, varför anser han det då inte värt besväret att ens förhålla sig till Tolkien? Är det inte intellektuellt ohederligt att istället välja att attackera C S Lewis, vars böcker uppenbart är mindre avancerade än Tolkiens? Varför ge sig på den svagare företrädaren om man vet att man verkligen har rätt? Jag tror att Pullman helt enkelt inte vågar eller kan mäta sin ateistiska pseudo-religiösa lära gentemot Tolkien, för då skulle det framgå att tomma tunnor skramlar mest.

Apropå denna aspekt av Pullmans författarskap, se [url=http://home.swipnet.se/corbie/pull.html]
En kritisk granskning av Den mörka materien[/url].

Jag ber om ursäkt. När jag nu läser om sista mening i det första stycket av min senaste post, ser jag att den gravt kunde misstolkas. Jag initierade inte att Pullman skulle vara inkapabel att kritisera Tolkiens gudsbild, snarare att hans och Lewis budskap är så olika, att det är just Lewis' han har något emot, och att han därför väljer att kritisera Narniaböckerna. Alternativt kanske han anser att Tolkien bara kopierar Bibelns idéer rakt av utan kritiskt tänkande, medan Lewis i sina böcker för någon sorts debatt och kommer fram till ett svar som Pullman inte gillar (återigen spekulationer från min sida. Jag borde kanske ta och läsa Narniaböckerna), och som han därmed motsäger. Vilken av bokserierna som är mest avancerad kan jag tyvärr inte uttala mig om, men måhända håller Pullman Narnia som den mer avancerade ur det hänseendet?


I alla intervjuer jag har läst med Pullman säger han att han aldrig avsåg HDM att vara barnböcker. Och vadå, "han befriar sig från alla krav på saklighet genom att förlägga sin historia till en fantasivärld, och använder denna sin konstruktion för att argumentera om verkligheten"? Borde inte en rutinerad fantasyläsare(?) känna till allergorins makt istället för att, som här, tydligen argumentera för att fantasy inte duger för att diskutera på en mogen nivå?
Serien prisas dessutom av vissa religiösa ledare som ett verk med kritisk inställning till organiserad religion - med kristendom som modell - och inte religiositet i sig (jag håller personligen inte med om den tolkningen, utan tycker mig se att HDM fördömer alla former av spiritualism).

Därmed inte sagt att HDM inte har sina negativa sidor, och att artikeln har en poäng vad gäller Pullmans utmålning av religionen som orsak till förtryck, snarare än den mänskliga naturen.

EDIT: Herregud, jag kan ju inte stava idag.

Det är Åke Eldberg som skrivit artikeln, känd gammal rollspelsräv och tolkienist som varit med sedan onkel Ohlmarks dagar. Det han kritiserar är ju inte fantasy-genren som sådan, utan att Pullman med verkliga anspråk angriper den förenklade och ensidiga nidbild av kristendom/religion/konfessionell andlighet (Magistratet) som han själv konstruerat!

På engelska skulle vi säga att Pullman utnyttjar fantasyn för att producera sin egen strawman, i syfte att göra det så lätt som möjligt för sig själv att sedan kunna skjuta ned densamma. På så sätt undviker han att ta sig an den mer komplicerade verkligheten och kanske då också behöva omvärdera vissa överdrivna och simplifierade synsätt i sin egen livsåskådning. I mitt tycke gör Pullman därmed sig skyldig till avsiktlig och osaklig manipulation, vilket är ett gravt missbruk av sagans makt.

Jag delar visserligen på liknande grunder även Tolkiens kritik mot Lewis allegoriska berättelser, men den kritiken ligger på en helt annan nivå. Lewis försökte aldrig, såsom Pullman, att så flagrant omtolka och omdefiniera verkligheten för att få den att bättre stämma överens med egna narcissistiska uppfattningar.

Sagorna är till för att öppna upp våra horisonter, inte snäva in dem. Förhoppningsvis kan även HDM i viss mån göra detta, men detta isåfall trots, och inte på grund av, Pullmans manipulativa stil och uttalade förakt för sina föregångare.

Edit: Apropå manipulation, glöm inte att en av de stora mästarna i denna tvivelaktiga konst är ingen mindre än... Saruman!

Namnet ringer ingen klocka. Är jag månne för ung? Vad annat har han medverkat i? Skrivit någon bok om professorn?


Förutsatt förstås att det är den egentliga andligheten som han faktiskt kritiserar, och inte organiserad religion/auktoritet/förtryck:

Om det är vad han kritiserar, borde det väl bara vara logiskt att porträttera och angripa just det som han har något emot? Varför kritisera det goda inom kristendomen eller andligheten om man inte har problem med de aspekterna?


I så fall kan man väl lika gärna kritisera Tolkien för att ha gjort en ensidig framställning av industrialiseringen i form av Saruman? Kräva att han skulle ha belyst de positiva aspekterna, som hur många orker som fick jobb och hur utveckligen gick framåt? Det Tolkien väljer att porträttera är ju just miljöförstöringen, eftersom det var det han var kritisk till.

Han har bl a skrivit den här texten om Ohlmarks: Fylkingen och den fete dvärgen.



Skillnaden är att miljöförstöring är en direkt och intrinsikal konsekvens av avsakraliseringen av världen, medan de exemplen som Pullman tar upp angående religionen utan undantag är förfallssymptom, avarter och missbruk. Som Eldberg mycket riktigt skriver: "Missbruket av ett värde ogiltigförklarar inte värdet."

Det vet jag inte. I Bibeln finns många passager som justifierar de onda gärningar som gjorts i religionens namn, och lika många som fördömer dem, så att påstå sig kunna ringa in kristendomens egentliga budskap och sedan anklaga alla andra tolkningar som felaktiga tycks mig en aning elitistiskt. Det är dock en off-topic-diskussion.

I vilket fall är det inte relevant, om Pullmans syfte är att angripa just dessa "avarter" som du kallar dem, och inte kristendomens "sanna kärna". Det skulle vara som att påstå att man inte får kritisera Stalin då man anser att han hade missuppfattat kommunismens budskap.

Med andra ord: kritik av destruktiva krafter inom kyrkan =/= kritik av kristendomen.

Jo, diskussionen närmar sig helt klart off-topic.

Apropå religiösa "avarter" och deras "sanna kärna" (eller med andra ord deras esoteriska, det vill säga inre, andliga dimension: mystiken) så är problemet att den moderna rationella mentaliteten inte förmår tränga in under fenomenens yta, samtidigt som den är enormt upptagen med att fokusera på sådant som är negativt, destruktivt och perverterat. (Och sådant kommer man alltid att kunna finna om man väl letar. "Sök och du skall finna" som det står i Bibeln. Men frågan är ju vad man söker...) Den moderna mentaliteten blir som fixerad vid det förvridna i och med att den själv har en närmast inverterad karaktär jämfört med den traditionella människan, som under alla omständigheter sökte Sanningen och Skönheten.

Tänk på den kinesiska tao-symbolen (yin och yang): hur mörkt det än är ska du alltid fokusera på den ljusa pricken! Hur mycket än en järnets tidsålder som vår kan framstå som mörk och krönt med en järnkrona som verkar vill få oss på fall, får vi aldrig släppa greppet om den lilla gyllene spiran av hopp. Spiran motsvarar tao-symbolens punkt av inre ljus. Och det räcker faktiskt med en enda liten gnista för att lysa upp en stor grotta, så att man inte behöver fortsätta famla i mörkret. Som Tolkien (Beren/"Philomythos") himself skriver i poemet Mythopoeia, tillägnat C.S. Lewis ("Misomythos"), när denne fortfarande förkastade att det fanns någon sanning i myterna (han kallade dem "värdelösa lögner" och var därför följaktligen också ateist):

Det var värst vilka höga tankar du har om dåtidens människor. ;) Själv är jag mer benägen att tro att folk förr i världen var mer intresserade av att få sitt dagliga bröd - med tillhörande sup - på bordet, samt bevittna en avrättning då och då för spänningens skull. Anar jag en romantiker ibland oss (med tanke på hur du placerar dina versaler)?

Om du anser kristendomens sanna budskap vara godhet och kärlek har jag ingenting att invända mot det - det är ditt val. Dock vill jag värja mig mot att jag medvetet skulle söka det negativa i texterna och förstora det. Bibeln innehåller lika delar behjärtansvärda tankar och rent vedervärdiga ideal. Dessa inhumana stycken behöver man inte leta särskilt länge eller noggrant för att hitta, och de är dessutom tydliga nog för att alla anklagelser om att man "övertolkar" eller "läser texten ur sitt sammanhang" skall falla platt. Vilka ideal man väljer att betona säger visserligen en hel del om personen ifråga, men att påstå att den, som ser Bibelns budskap som ondskefullt, skulle "söka" denna ondska håller jag inte med om. Det budskapet finns redan där, eftersökt eller inte, ignorerat eller ej.

Snart kommer Älva och harklar åt oss.

He he, apropå bruket av versaler så handlar det mindre om romantik än om ett försök att vara saklig, d v s avgränsa sig mot värderelativism.

När jag talar om den traditionella människan talar jag om en människa som har visshet om det Absoluta och Eviga, och alla traditionella samhällen på alla kontinenter har i princip genomsyrats av detta. De har i vår mening varit kontemplativa och "religiösa" snarare än några stressade konsumtions- och nöjeslystna "materialister". Det är detta mänskliga normaltillstånd som Väst sedan en tid tillbaka avskurit sig ifrån. Istället identifierar man sig numera nästan uteslutande med tiden och det föränderliga. ("Förändring för förändringens skull.")

Istället för ett rent ursprungligt tillstånd som mänskligheten successivt avfallit ifrån, intalar man sig nu (likt de kugghjulsfixerade vättarna i Hobbiten) om att "utvecklingen" går framåt. Men hela den sekulära framstegstanken är alltså något man hittade på i Väst för ca 200 år sedan (och som tagits upp av militanta ateister och maskindyrkare som t ex Stalin som du nämner) och den går helt stick i stäv med alla traditionella läror i alla världsdelar sedan så långt bak mänsklighetens minne sträcker sig. (Se t ex religionsvetaren och mytforskaren Mircea Eliades Myten om den eviga återkomsten).

Numera har ju visserligen den moderna framstegstanken hamnat i kris i och med att man verkar ha insett att man på bara några få generationer håller på att skövla själva livsbetingelserna för livet på jorden. Frågan är dock om denna insikt kommer att leda till någon substantiell förändring, eftersom den yttre krisen endast är ett tecken på en inre (andlig och intellektuell) kris...

Det var förresten inte dig jag syftade på, utan Pullman, när jag skrev om att den läsning man gör (vad man väljer att fokusera på och anser vara viktigt) i hög grad är en projicering av ens egna avsikter och inre tillstånd.

Vilken är förresten den "ondska" du finner i Bibeln? Jag tvivlar på att det är något som inte kan förklaras utifrån sin kontext. Betänk också att heliga skrifter i hög grad är skrivna som liknelser, eftersom de handlar om sådant som övergår vad som är möjligt att överhuvudtaget yttra. Jesus talar t ex uteslutande i form av liknelser. En "bokstavlig" eller fragmentarisk läsning leder ofta vilse. "Bokstaven dödar anden" som aposteln Paulus säger, och det är en sådan ytlig läsning s k fundamentalister ofta gör.

Och, ja, om vi ska fortsätta diskutera detta borde vi nog byta tråd...

Edit: Sorry att jag lägger till nya saker i inlägget i efterhand. Ska försöka bättra mig på den punkten.

Ni kan argumentera ni, ni skriver ju jättelånga inlägg varenda gång!

Aucen, skall se om jag hittar en passande redan existerande tråd att svara dig i, annars skapar jag en ny. Men det får bli efter jul - jag har fortfarande en julklapp att färdigställa, samt tre att slå in och rimma på.

Orophin, man tackar! Anser dock inte mig själv vara mycket till debattör, men det är av sådant här man lär sig.