Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag har heller aldrig gillat Elijah. Och Sean Astin blev bra först i sista filmen. Innan dess hade jag svårt för hans prestationer eftersom han inte fick till engelskan särskilt bra.

Jo, det var mest uttalet som skar sig med Sean Astin för mig. Sen har jag problem med att extramaterialet eventuellt påverkar mig, för jag tycker varken att Sean Astin eller Orlando Bloom verkar så jättetrevliga i verkligheten, vilket kan smitta av sig på mina åsikter om deras skådespelarinsatser. Viggo Mortensen verkar litet konstig han också, men jag har en känsla av att man nog inte har en aning om hur han är i verkligheten utan att ha lärt känna honom. Jag börjar bli allt mer tveksam till PJ:s Aragorn också, det kändes ganska onödigt att hugga huvudet av Språkröret.

Viggo verkar vara en stillsam och ödmjuk karl åtminstone. Orlando Bloom ger mest intrycket av att vara en sprätt.

Älva och Haleth är inte de enda som har problem med Elijah Wood och Sean Astin. Fast jag för det mesta tycker att de gör ett hyfsat jobb har de ett sätt att gestalta psykologisk kamp och inre smärta på ett sätt som mest får mig att tänka på ont i magen. Sean Astins Sam är lite för onödigt våldsam mot Gollum tycker jag, men i boken var det ju också först sedan Sam själv burit ringen som han riktigt kunde förstå honom.

Min tolkning av ögat är att det är Saurons Magiska Spaningsanordning (tm)och inte hans avatar. Själv sitter han på sin mörka tron och ser hemsk och förfärlig ut med bara nio fingrar kvar och håller koll på omvärlden via strålkastaren på taket. (Det är säkert en illusion, men på det sättet behåller han lite av sin värdighet.) Det som gjorde honom intressant och skrämmande som skurk för mig är just att man inte ser honom i fysisk gestalt alls, bara effekterna av hans ondska, så man själv kan fantisera upp honom så ruskig man vill. I allmänhet verkar ondingar på film aldrig riktigt leva upp till förväntningarna.

Över ett år sedan någon skrev här.
Krutröken har lagt sig. Men jag känner igen mina egna åsikter i väldigt många av inläggen här.
Suparscenen, de dödas här avslöjar räddningen vid Minas Tirith redan vid piraterna, den oädnligt starkare Gandalf golvad av en "odöd" människa (bah!), Aragorns barbari mot Saurons mun. Lustigt nog har ingen nämnt Denethors halvmilslånga spurt inhöljd i eld (ett nytt världsrekord i eldrusning?).

En intressant iakttagelse jag gjort är att det är detaljer som folk (inkl. jag själv) retar sig på. Retar man sig på detaljer brukar helheten som sådan vara rätt okej. (Ett exempel på detta, som jag har hört, är att fotomodeller - som i regel ser rätt okej ut - oftare än andra stör sig på t ex för stora näsvingar, för brett leende, för smal överläpp, för ljusa ögonbryn osv, medan folk som anses fula stör sig på att de är fula, s.a.s)
Detta kan tyda på att många trots allt är nöjda med PJ:s totalinsatts.

Personligen är jag mest nöjd med hans förmåga att visualiser "mitt" Midgård. Jag har varit i Midgård förr, många gånger! Och, banne mig, såg det inte ut nästan så som PJ gestaltar det? Jag kan bortse från i och för sig mycket irriterande buskis-blåsande Gimli (på de dödas stig) och rent löjeväckande pirater (idag ska vi har riktigt skoj i filmteamet, hoppas att publiken orkar med vår "roliga timmen"). Jag orkar med, och njuter desto mer åt att PJ gett liv åt Minas Tirith och inte bara byggt upp en kuliss. Tänker framför allt på hur en hel stad oroas och sörjer med soldaterna när de är på väg ut för att möta döden i Osgiliath. Ritten längs gatorna älskar jag, just för att där bor ett folk (inte ett gäng ihopbuntade statister).

Många påstår att Saurons mun/språkrör borde ha varit människa som i boken. Är han inte det?! Jag tycker att han är människa, om dock lite udda...
Bortsett från det, var han en av mina favoriter i förlängningen. Jag tycker verkligen inte att han sticker ut mer än något annat. Istället imponeras jag av hur noggrant PJ arbetar med en karaktär som ska vara med i en minut. Jag är frälst! (Kanske det beror på att enda gången jag har mött Saurons mun i annat media än boken, är i den svenska radioteatern, där Saurons mun/språkrör låter som vilken kommunpolitiker eller kvarterspolis som helst. (Inget ont om kommunpolitiker eller kvarterspoliser! men jag tänkte mig något mäktigare.) Där tycker jag att PJ har lyckats.

Men slutligen måste jag uttrycka något som jag inte har sett i klar skrift ännu från någon annan, varken här eller i tidningsrecentioner. Trots sina många konstiga ändringar (som blir mindre konstiga när man hör på kommentarerna till extended) är jag, som sagt, mycket nöjd med PJ:s tre filmer. MEN, för mig står det inte mellan 1:an och 3:an, vilken som är bäst av dessa tre. 1:an är mest lyckad (enligt mig), förmodligen för att den är lättast att berätta (ett sällskap istället för tre eller fem, som i de följande filmerna). Men sedan är jag väldigt nöjd med TT, särskilt med extended (som bl a förklarar varför Aragorn utbrister "Brego" vid floden. Min kompis och jag tyckte att han mumlade "Va'ére..." till hästen). Den blev en bra film.

Om det är någon film som är halvdan så är det trean. Jag förstår inte PJ:s egen, alla recensenters och oändligt många fans enorma hyllning av trean.
På något sätt lyckas PJ, trots att han har 4!!! timmar till sitt förfogande inte mer än att hafsa sig igenom de olika kapitlen. ???
Jo, jag njuter av många vyer, mycket tycker jag är sevärt, bl a som Tolkien- och filmdiggare. Men jag förstår inte vart de där fyra timmarna tar vägen. Det känns aldrig som han stannar upp och vilar i en scen. Jo, en av mina favoriter är Pippins och Faramirs lilla snack om Faramirs barndom. Där får jag en känsla av Tolkiens lugn (även om Tolkien aldrig skrev just den scenen).

För det är nog det jag saknar mest. Tolkiens tempo och tålamod, och övertygelsen om att "ni kanske väntar på det stora slaget, men jag vill faktiskt berätta om Tom Bombadill, om entiskorna, om whooserna, om Pippins vardag i Minas Tirith, så ni får vänta lite till" är något som en läsekrets och kanske även en biopublik har överseende med och njuter av den också.

Med detta lilla inlägg ville jag säga så mycket, så många undrar kanske vad jag sa. Tja, det är bara att läsa igenom det en gång till. Det står ju där...

Underbart inlägg, Randalin! Jag tror att du har en artikel på gång här. Nu är det visserligen mycket lång väntetid till Magasinet, men om du skulle få lust att skriva något kring detta tar jag gärna med det i något framtida nummer. (Sitter f.ö. och nigglar på ett nytt nummer just nu.)

Jag kan bara instämma i hyllningskören. Här följer spridda kommentarer:
TTT växer för varje gång jag ser den men den slår inte FOTR (den är kung).
En anledning till att ROTK inte "vilar" beror på så många olika scenen skall in i den.
Jag hävdar bestämt att scenerna "Smeagol & Deagol" och "Sarumans död" borde ha varit i TTT och inte i ROTK.
Då skulle ROTK troligast ha blivit bättre.

Sånt här är ju alltid kul att få som respons. Blev lite rosa om kinderna, ta mig tusan.

Tja, en artikel...? Kanske det. Om jag har god tid på mig (hur lång?) så kan jag i lugn och ro skriva när jag går på pappaledighet 20 mars. (OBS, jag vet att det inte är lugnt att vara föräldraledig, men de sover ibland, och då!...)

Apropå mina barn: Min äldsta dotter heter SAGA.
Min son tyckte att hon skulle heta NOMRINGEN i andra namn.

Hur många har du egentligen?

Jag tycker absolut du ska skriva en artikel. Vore kul att fördjupa sig i det du skrivit.

Jag och Randalin diskuterar artikelmöjligheten över mejl nu. Förhoppningsvis kan det dyka upp något i Magasinet framöver.

Hur bra som helst men enligt mig kunde dom gjort så här : Arwens scener klipps bort och dom kan ha den exakt som bio versionen men att dom har med rensningen i fylke !

Problemet är att Eowyn-Faramirgrejen totalt försvinner i bioversionen.

Jo men Arwen scenerna är inte så nödvändiga ... man hörde knappt av arwen i böckerna så varför ska hon få så mycket uppmärksamhet i filmerna ?

Jag kunde inte vara mer enig.

Skönt att det finns folk som håller med mig vissa säger att Arwen scenerna är jätte viktiga .. böckerna klarar sig ju helt perfekt utan henne