Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

"Ojoj, vad de tjafsar. Bagger, Säcker, Baggins, Secker, Dragger, Bäger, Backlin, Packer, Pöser, Bylting, Binger, Kappsäck, Kofferdi, … Hmm, Kofferdi var ju intressant. Nä, det får nog bli Fårskalle ändå. Frodo Fårskalle, det låter ju riktigt bra."

Besvarar Aucens inlägg från tråden "Fel i Konungens återkomst" här istället, för att inte förstöra felfinnartråden.



Jag var som sagt bara ytterst marginellt inblandad i det hela och har egentligen ingen koll, men den uppfattning jag fick var att det inte alls snålades med hur många som granskade eller hur mycket de fick jobba. Däremot var det en j-a tidshets, att få allt klart så att böckerna kunde släppas när de gjorde. Jag fick intrycket att Gustav jobbade nästan dygnet runt och ändå bara precis hann igenom materialet. Det var säkert samma sak för de andra primärgranskarna. Och även för referensgruppen var det ofta väldigt kort om tid, eftersom vi, framför allt mot slutet av processen, tenderade att få det sjok som skulle kommenteras strax innan dess deadline. Jag vet i alla fall att jag själv sällan hann gå igenom textavsnitten så noga som jag hade velat. Men jag fick alltså känslan att detta handlade mer om att hinna i tid till utsatt publiceringsdatum än om att spara pengar på granskningen.

Ni som var mer inblandade, och i synnerhet Gustav, får gärna kommentera!

50-årsutgåvan förelåg inte förrän till arbetet med "Konungens återkomst", men där har den använts som kanonisk källa. Undantaget för övriga volymer är stavningen "númenórean" (med accent över O), som används också i "De två tornen". Rapportera gärna in ändringar i 50-årsutgåvan som inte för närvarande avspeglas i "Ringarnas herre" -- dessa bör genomföras.



Det finns mycket att säga, men lite generaliserat kan det kanske uttryckas så här:

- Jag fick knappt kommentera något i den första volymen, i den andra fick jag kommentera något för lite och i den tredje fick jag tala helt fritt. (Även om "reglerna" i samtliga fall var lika luddiga som stränga.)
- Det fanns precis tillräckligt med tid avsatt för den första volymen och med marginal nog för den andra. För den tredje volymen var tiden på tok för kort.

Jag tycker mig ana att EA varit okänslig för Tolkiens mytiska symbolik i sin översättning. Att Merry och Pippin vuxit "three inches" översätts till "åtta centimeter" (s. 276). Ohlmarks har däremot lyckas bevara tretalet genom sin lösning "tre tum".

Alla som har läst sagor vet ju att talet tre inte är godtyckligt. Vidare är antalet adamanter i Elessars krona sju (en motsvarighet till Valacirca), inte något annat, osv. Jag vill inte trötta er med exempel, men treenigheten är ju dessutom central i den kristna tradition Tolkien skriver i. Detta talar ytterligare för att när tretalet förekommer så är det inte ett godtyckligt tal, utan en integrerad del av myten.

Ingen verkar vilja diskutera min hypotes om varför Merry och Pippin växer just tre tum genom att dricka entvattnet (ett slags elixir). Men jag tänkte ändå förtydliga min tanke.

Tre betyder någonting som är fulländat och fullkomnat, samt även allt tillsammans. Att den tredje ålderns hobbithjältar förvärvar en tretalig fysisk storhet motsvarar därför också andlig storhet och fullkomlighet, ett helt eller heligt adel- eller riddarskap, ett slags pånyttfödelse genom prövningar.

Varje tum skulle då kunna symbolisera eller motsvara de tre sfärerna i Tolkiens kosmogoni: det världsliga Vista som vi andas i, Ilmaen/Tarmenel som är himlasfären med stjärnorna, och Vaiya (Ekkaia) - det Yttre havet som omger Arda.

Merry och Pippin utgör då i sig själva ett fullständigt mikrokosmos, en helhet eller helighet genom sin kontakt med det ursprungliga och gudomliga. (Aragorn har ju redan en sådan kontakt av börd, vilket han förverkligar och fulländar med sina hjältedåd i Ringens krig och därigenom "pånyttföds" som Elessar.)

Förr var tretakt (valstakt) den "vanliga" takten istället för dagens fyrtakt. För de som är lite insatta i musik, vill säga.

Vilket också illustrerades i noterna, genom att tretakt angavs som en perfekt cirkel i början av stycket. En rest av detta lever kvar i och med att den mindre perfekta fyrtakten angavs och fortfarande ibland anges med en halvcirkel (ett "C" om man så vill).

Eller kanske en ring...

Med din teori (som jag gillar, även om jag inte själv reagerade ett smack på de 8 centimetrarna) skulle det ha varit lätt för EA att skriva 9 centimeter. 9 är en nästan lika "magisk" siffra som 3.

Därtill är 9 antalet på såväl nazgúl som på ringens brödraskap, liksom även på de maktens ringar som tilldelades människorna. Där har ju för övrigt Tolkien varit oerhört medveten, när han hittade på ringarnas antal. De vanligaste "magiska" siffrorna är just 3, 7 och 9.

Om det är någon som, i likhet med Aucens resonemang om 3:an, känner till fler detaljer om just 9:ans magiska betydelse, så vore det väldigt spännande att få ta del av dem här, bl a för att ge mer belägg åt att låta Merry och Pippin bli 9 och inte 8 centimeter i översättningen.

(Dessutom kan "three inches" med lätthet översättas med 9 centimeter, utan att man gör sig skyldig till något egentligt fel. 9 centimeter är enligt min - nyliga och ev. felaktiga - uträkning 3.54 tum, och värre nödvändiga? "halvmissar" har både EA och andra översättare gjort sig skyldiga till.)

Inom numerologin så är ju nian det übermagiska talet på grund av att det är tre gånger tre av det magiska talet tre och blir därför tre gånger magiskt.

I Röda boken borde det ha varit fyra eller fem tum om den använda enheten var tum. Om enheten där var "inch" blir det nog inte heller tre, men då beror det på hur stora fötter hoberna hade.

Om tum används i svenskan nu för tiden så är det engelska tum, "inches", som avses. Det gamla svenska tum-måttet är utdött, varför det knappast skulle finnas någon anledning att räkna om till det i översättningen. Men det visste du säkert, så jag förstår inte riktigt vad du menar?

Jag syftade på den "egentliga" betydelsen hos "tum" respektive "inch".

Hobbitarna själva hade ett helt eget måttsystem, som aldrig publicerats men finns utförligt bevarat i ett manuskript av Tolkiens hand på Marquettes (med reservation för stavningen) universitet.

Det framgår indirekt av LotR att hoberna har ett eget måttsystem (min fetstil).


Sedan lär som sagt Marquette University ha en gammal lapp där Tolkien beskriver hobernas system.


Om man går på detta (och antar att "inch" här är det engelska måttet och inte ett hobermått) borde det vara sex "nails" eller två "toes" i Röda boken.