Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Om det finns någon av er, och det gör det ju, som läst Silmarillion på både svenska och engelska vill jag ha ett utlåtande.

Att LotR var ett par dimensioner bättre på orginalspråket än i översättning har jag konstaterat, men gäller det samma för Silmarillion? Att böcker nästan alltid är bäst i orginal är i och för sig ganska självklart, men är skillnaden lika slående som i LotR? Anledningen till att jag undrar är att jag börjar få väl många böcker i min Tolkienhylla, så ännu en utgåva av en bok som jag egentligen redan har vill jag inte köpa om det inte är nödvändigt. (Och nödvändigt är det ju om skillnaden är stor.)

Jag tror nog inte att skillnaden är lika stor vad det gäller Silmarillion, i och med att Ohlmarks faktiskt hållit sig borta. Men självklart är den bättre på engelska, det är väl i stort sett alltid så.

Den är mycket mer svårtläst på engelska. Mer högtravande. Märkte inga större skillnader annars. Inga översättningsmissar som Ohlmarks.

I original är det lite samma språkmässiga känsla som att läsa bibeln tycker jag. Översättningen är bra och går i samma stil, men det är ändå mysigare att läsa originalet. (Även om jag medger att jag sträcker mig efter ordboken ibland.)
(Dessutom kan originalet köpas med tjuuuusiga illustrationer... )

För min del föredrar jag att läsa den engelska originalversionen eftersom Tolkien använder sina egna personifierade ord och meningar.
Jag tycker att det är viktigt att en författare väljer just det ordet som han själv känner passar in i meningen. Dessutom har engelskan ett enormt mycket större ordförråd än vad svenskan har. Det gör att den svenska översättningen begränsas med ett antal ordvarianter.

Jag har hört att det är en myt att engelskan skulle ha fler synonymer än svenskan. Jag trodde också det förut men nu vet jag inte längre.
I alla fall så är den lite mysigare att läsa på originalspråket.

Engelskan har fler synonymer än svenskan.

Men iaf. Jag måste erkänna att den svenska översättningen av "TS" är mycket bra. Den följer den engelska känslan riktigt jädra bra, vilket inte Häskarringen gör. Jag har läst båda så jag vet. Men om jag läser om boken så blir det på engelska. Mest för att språket är så högtravande. Jag ser hellre "High king of Noldor" istället för "Noldors högsta drott". ("Högsta drott"??? vad är det (???)) Dock så var engelskan riktigt maffig. Det tog sin tid att läsa den boken. Till och med för mig som har läst 3000 sidor Tom Clancy... och 1000 sidor LotR

För att sammanfatta. Läs svenskan enbart om du har svårt med engelskan... (no offence, if u take it)

Jag har tyvärr bara läst silmarillion på svenska, för jobbigt att läsa på engelska.
Men jag förstår inte vad du har emot "högsta drott". Jag tycker att det är ett bra uttryck, lite mer ovanligt men det passar bra och visar fortfarande att han/hon är den högsta bland Noldor. De gör det inte så alldagligt att personen inte bara är en "vanlig kung".

Titeln "high king" är ingen ovanlig titel och behöver inte översättas med ett ovanligt ord; den gängse svenska översättningen är "storkonung".

"Högste drott" är onödigt arkaiserande. Det vore som att kalla kung Arthur "högste drott av Britannien".

Men man kallar ju inte Arthur för "storkung av Brittanien" heller. Vi säger bara kung Arthur, och jag vill att alvernas "kung" ska få ett högre och ovanligare tilltalas namn...

Jo, men där får jag allt hålla med Arwens_vän. Högste drott låter väl inte så där himla pampigt. Ordalydelsen må vara korrekt, men ordet i sig för tankarna åt det mera struttiga hållet. Eller Drutten och Gena kanske. För de som är bekanta med dem. Inte så många på det här forumet kanske...

Nej, jag har iaf tyvärr aldrig hört talas om dem.

Förstår vad ni tycker om ordvalet, men jag står kvar vid att jag tycker det är bra, så länge ingen kommer med något bättre...

Drott är ett bra ord. Var tror ni ordet drottning kommer ifrån? Hustrun till en drott.

Drott får mig att tänka på gamla sagor, och på riksdrotsen Bo Jonsson grip, en rätt ful fisk
Det är en gammal titel som brukade fladdra runt när man läste gamla historieböcker, såna där med människor i, fast det handlade om medeltiden ...

Jag har också hört och läst att det skulle vara en myt. Däremot skulle svenskarna vara mindre benägna att använda alla de synonymer som står oss till buds. Ta en titt i SAOB, till exempel. Hur många av orden där används dagligen?