Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

jo, profetior blir jobbiga när de tar över. ahem. eddings. ahem.

Enligt min uppfattning är den svenska översättningen URDÅLIG! Rowling använder ett ganska vackert språk tycker jag, något som helt gått förlorat på svenska...

Är det bara jag som blev fullkomligt överlycklig när Lupin kom tillbaka?
Och när vi återigen får stifta bekantskap med kentauerna?
Eller tyckte jättesynd om stackars Snape?

Detta är väldigt off-topic...

Jag och min vän var nog lite före vår tid. Vi började rata Potters och tycka jättesynd om Snape redan vid 4:e boken!

Fast detta slår absolut inte när vi såg Star wars för första gången och jag utbrister: Darth Vader är säkert Lukes pappa!

Aktar mig för att läsa den på svenska. Råkade läsa några meningar ur första boken på svenska och blev bestört över hur trist och platt det kändes. Lite hårt att döma ut en hel översättnig på några futtiga meningar visserligen men men...
Dessutom är miljön så engelsk och det i kombination med mina egna minnen av England (bara ett år, men det satte djupa spår) gör att det känns fullkomligt fel att läsa det på svenska. Sedan kan man argumentra för den större läsförståelsen i det egna språket tills man blir blå, faktum kvarstår: jag har roligare när jag återupplever och associerar till minnen på det språk som de skapades i. (Och dessutom är ju språket i HP så enkelt att den där ev. djupare förståelsen blir ganska marginell.)

Och, jo, jag har alltid tyckt synd om Snape.

Det här blir litegranna SPOILER, men rubriken är ju hursomhelst en varning...



När Harry ser in i Snapes minnen och får en glimt av hur han som liten pojke tvingades se sina föräldrar gräla... *torkar bort sentimentala tårar*. Tänk er Snape som en liten, gullig, kroknäst unge med flottigt hår!
Stackars kille. Inte konstigt att han är så elak. (det borde finnas en Sentimental Smilie för sådana här tillfällen...)

Tycker, precis som flera av er andra, att boken/böckerna förlorar MYCKET på att översättas. Läser den klart mycket hellre på Englelska än på Svenska. Den är ju inte skriven på ett speciellt svårt språk (Iaf inte jämfört med LotR)

Hur trist känns det inte att t.ex. (det gymma namnet) Death Eater blir översatt till det barnsliga Dödsätare? (visst det är ju en rätt översättning, men det låter för j-vligt)

Dödsätare??? Med risk för att bli..., (ja nu tänkte jag säga osmaklig, men det blev ju nästan ännu värre..., ) så låter det som en ny sorts ätstörning... Nog så otäckt i sig, visst, men inte riktigt vad jag tänker på när jag läser om Malfoy och de andra.

Hur skulle man översätta det då? Visst låter Dödsätare aaningen fånigt, men vad för alternativ finns det om man vill behålla innebörden?

Dödförtäraren? Hm, låter lite småsnobbigt istället!

Tja, det är ju som sagt svårt att översätta...

Men ett namn som jag tycker är på gränsen till ännu värre är "Mad-eye Moody" --> "Monster-ögat Moody"

Dels låter det barnsligt, och dels går en del av meningen, med "Moody" d.v.s. har häftigt humör, förlorad.

Ojdå, verkar som om mitt meddelande blev tillskrivet sign. "gäst"

Oavsett hur någonting översätts så kommer det att klagas på men jag tycker verkligen man ska akta sig från att kritisera en korrekt översättning bara för att det svenska språket har sina brister. Alternativet är ju att göra en mer "poetisk" översättning a la Ohlmarks, är det att föredra?

Har absolut inte granskat översättningen närmare eller jämfört namnen men så dålig tycker jag inte översättningen är. Tycker översättaren fångat Rowlings lättsamma berättarteknik ganska bra.

Det var ju just det jag menade; översättningarna är oftast ganska korrekta, men hur man än gör, så kan man inte få det att låta riktigt bra.

Och därför läser jag böckerna på engelska. (Min mening var inte att kritisera översättaren)

Jag vet verkligen inte. Men bara man tog bort s:et skulle det låta lite lite bättre i mina öron. Då kanske jag skulle associera till dödgrävare eller zombier förstås, men hellre det än hetsätare.
Nej, det är vansinnigt svårt med sådana här översättningar. Det är som Pontus säger, bättre då att läsa originalet och kunna njuta ordlekar och annat smått och gott så som de var tänkta från början.

Kör för det!