Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Sindarin eller quenya?

Sindarin. Är inte så förtjust i Quenya, faktiskt. Alltför många q, y och a - sindarin är långt vackrare!

...Hoppas ingen tar det som hädelse.

Nejdå. Själv tycker Jag inte alls om Quenya.




Får man ändra efternamn också?

Vad jag vet så får du ändra antingen ditt förnamn eller ditt efternamn. Dock inte både och.

Håller med Fëanor och Crumui om sindarin och quenya!

Är det förresten någon som vet vad lajvföreningen Storm sysslar med? Kan inte lägga upp den nya hemsidan förrän jag har fått ett mail från dem... Jobbigt med copyright-lagarna när man översätter en ordlista engelska-sindarin.


Vad gäller ändring av efternamn som Fëanor undrade så har jag namnlagen utskriven på papper bredvid mig. *Bläddrar...*

11 § Den som vill byta sitt efternamn till ett nybildat efternamn eller till ett efternamn som inte kan förvärvas enligt 1--10 §§ kan göra ansökan om tillstånd till bytet hos patent- och registreringsverket.
(Sen står det en massa regler för vad man inte får byta namn till...)

Vad jag förstår är efternamn mycket hårdare kontroll på än förnamn och kostar en summa om man vill byta.

Så uppkom faktiskt efternamnen. För riktigt länge sen så hade vanligt folk inget tillnamn utan fick det senare efter förtjänst. Som Blot-sven, Harald Hårfagre, Sigrid Storråda o.s.v.

Mitt namn blev inge fint på alviska så... Skulle nog kalla mig Älva för jag börjar reagera på det nu om jag ser det i skrift eller hör det. Blev sur häromdagen när jag skulle registrera mig på helgon.net och någon redan hade min nick... Det är ju jag! Så jag fick kalla mig för Tintalle istället.

Varför skall man byta efternamn om man inte gifter sig? Såsom ärkekonservativ förstår jag inte varför man inte vill förknippas med sina förfäder (i varje fall de senaste generationerna).

Ett vackert namn för mig som verkar ha försvunnit ur Sverige är Ingun, med lite varierande stavning. En fornnordisk kärleksgudinna. Populärt i Lettland i formen Inguna, jag har även sett det i norskan.

Mitt quenyanamn skulle bli Veasse. Det gillar jag, fast jag inte gillar quenya...
På sindarin försöker jag skapa mig ett namn utefter mina egenskaper istället för mitt namns betydelse - då finns det mycket mer att välja bland! Fast för mig är det snarare ett minus...



Förstår inte ens varför man ska byta efternamn om man gifter sig??
Myche onödigt.

Själv skulle jag kunna tänka mig att byta efternamn ändå, men det är för att mitt innehåller begreppet "man" och det tycker jag inte är riktigt eftersom... tja, jag var en tjej sist jag kollade efter.
Som förklaring; jag såg en gång en typ som hette Manlig, men har någon hört talas om Kvinnlig?

Nej, jag försöker inte propagera en massa militant feminism här på forumet, tycker bara att man skulle kunna heta Kvinnlig och Svensdotter...

Maskulina namn anses väl anspela på styrka och dominans, eller något sån't. Fånigt, nu när man tänker på det.
Själv vill jag absolut inte byta efternamn, trivs väldigt bra med det jag har. Egentligen är det inte ett släktnamn. Min farfar bytte efternamn eftersom det han hade var för vanligt.

Antar det. Har ni föresten tänk på att nästan alla feminima namn anspelar på skönhet/behaglighet/renhet osv medan maskulina namn betyder sådant som styrka/makt/intelligens etc? Har nästan aldrig sett ett kvinnonamn som inte har med ytlighet att göra...

Vad sägs föresten om Teetonka; ett indianskt mansnamn som betyder "han snackar för mycket"?
Eller Wahanassatta; "han som går med tårna vända utåt"?

Indiannamn är verkligen skojiga...

Crumui,

instämmer i att det är trevligare när man kan uttrycka mer i namnet. Att kalla flickor/kvinnor/damer för "son" är en oförskämdhet som jag inte förstår hur det infunnit sig i svenska språkbruket.

Själv har jag gift mig och behållit mitt namn. Min fru bytte dock. På hennes språk, lettiska separeras namnen dock. Andersons samt Andersone med maskulin och feminin ändelse.

Angående ändelser och artighet minns jag en fransmän som förklarade hur man skall göra om man är osäker på om ordet är maskulint eller feminint. Han förklarade att man då alltid skall välja den feminina formen eftersom det är en grövre förolämpning att kalla en kvinna för en man än vice versa.

Louise=berömd kämpe

Turin Turambar,

är inte ditt exempel bara den kvinnliga formen av Louis? Då tillkommer förstås den självklara frågan vilket namn som var först, det maskulina eller det feminina? De flesta namn finns ju i båda formerna. Andreas-Andrea, Peter-Petra, Alexander-Alexandra, Julius-Julia, Johan-Johanna etc.

Jaså? Min franskalärare sa motsatsen. Men hon är iofs inte från Frankrike...
Men då vet jag.

Túrin,

Är inte Louise en feminim form av Louis?
Det blir liksom inte samma sak om namnet är en omgjord variant, tycker jag. Det känns inte lika individuellt (mitt namn Andrea = feminimform av Andreas ). Fast namn är ju inte inte särskillt individuella, egentligen.
Och jag motsätter mig inte att det finns kvinnonamn med o-ytliga betydelser. Det är bara det att de är sorgligt ovanliga.

Om någon tror att jag härmar andersson - det var inte meningen! Hans inlägg måste ha kommit medan jag höll på att skriva mitt...