Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag kan ju alltid dölja mig lite bakom mitt "konstnärsskap", det hörs ju på ordet - konst som i konstig.... och folk i min omgivning ser nog detta med mitt Tolkien och SF/Fantasyintresse som en sida av denna "konstighet". Jag brukar låta dem hållas och om de blir för nedlåtande brukar jag dra igång en diskussion om senaste rymd-expansions-teorierna eller om fossiler t.ex. Men det är tråkigt att behöva bevisa jämt att man inte är dum i huvet bara för att man gillar något udda! Har blivit lite enstörig tyvärr, så det skulle vara jättekul att nån gång träffa er andra gammel-took-brudar! (OK, kul att träffa ALLA på Arda såklart.) Skulle det inte vara kul att försöka få ner lite Ardafolk till Medeltidsveckan på Gotland nästa år. Vi skulle kunna bli en riktig hord, eller hur? Jag har iallafall för avsikt att åka dit, om fler åker skulle vi kunna ha en bestämd mötesplats nån dag/kväll? Vad tycker ni, kan man lägga ut en sådan fråga i allmänna Arda lite längre fram?

Gotland låter väl som en kul idé! Vill skriva mer om det men är fortfarande halvdöd efter min 48-timmars vaka i samband med köandet (klarar inte sömnbrist särskilt bra, det är väl åldern...! ), och måste gå och nanna!

Vingilot, jag köper två biljetter av dig!

Micke: hade jag haft ett par liggandes och skräpa hade du haft första tjing, jag lovar!
Men vem vet, min ena polare är just nu flunsasjuk och om hon inte kan gå kanske inte hennes granne vill hänga med och i så fall...! (Är nog inget du bör hoppas på dock, polaren sitter och snorar över symaskinen för att få klänningen färdig så hon räknar nog kallt med att vara på benen till nästa vecka. Annars hör jag av mig!)

Kom du till kön på morgonen? De som gjorde så hade det tydlligen kallt om benen, tack och lov att vi nattköare fick vara inomhus...!

Jag tar upp en gammal tråd igen.

Jag känner att jag behöver stöd! Om jag pratar om Tolkiens verk med vänner och bekanta är reaktionerna ganska skiftande. De som bryr sej om att spinna vidare på ämnet frågar i regel något i stil med: "Har du sett filmerna?" Varvid jag naturligtvis svarar: "Om... Hur många gånger som helst!" Nästa kommentar är nästan alltid något i stil med: "Vem tycker du är snyggast?" Eller: "Är det han från norge du tittar på?" Och varje gång är jag lika oförberedd och står och gapar svarslös. Hur man kan förminska filmerna så till den milda grad är för mej helt obegripligt, men att försöka förklara det för någon som inte är fanatisk är dömt att misslyckas. Alltså blir jag stum.

Så sker när jag talar med mina jämnåriga. Om jag talar med en del av mina söners kamrater däremot så får jag betydligt vettigare svar. Och det är grabbar som enligt mej inte ens borde fått sett filmerna!

Snälla, Gamla Tookar! Övertyga mej om att det är okay för en trettioåttaårig morsa att bli lycklig av att se samma film för tredje gången utan att för den sakens skull vara betuttad i Viggo Mortensen eller befinna sej på en tioårings nivå!

Man kan inte tala till bönder på latin. Det bara är så. Det finns yttest få områden där man kan föra mer än (mycket) ytliga diskussioner med folk. Även om de borde veta bättre så gör de inte det. Pessimist och sotspridare? Tja, kanske. En tröst är kanske att det finns gott om folk så bara man söker så är oddsen goda att man kommer att hitta förnuftigt folk att umgås med. En annan är att de flesta har något område om vilket man kan föra meningsfulla samtal, tyvärr är de som har flera (men en själv överensstämmande) inte alltid i majoritet.

Du kan vara lugn! Jag har en kompis som är 46 och gillar fantasy. Hon har fyra ungar från 9-17 som hon sett filmerna med och hon gillar Tolkien hyfsat men det är svårt att diskutera djupare frågor med henne då hon är inne på annan fantsy.
Övriga kompisar som jag umgås med nuförtiden är helt oförstående så det gäller att hålla igen.
I gymnasiet så var vi ett gäng som liveade ihop och där var det alla åldrar från 17 upp till 38. Vi hade riktigt kul om kvällarna med att dricka te och snacka fantasy.

Vendela, visst kan man vara en trettioåttaårig morsa och gilla Tolkien. Men man får nog tyvärr acceptera att man inte precis blir förstådd och respekterad för det.

Själv är jag 47 och moster och de flesta jag känner tycker att jag är lite fnoskig med mitt Tolkien-intresse. Jag talar faktiskt inte om för alla att jag t o m medarbetar på en Tolkien-sajt.

Många i min ålder verkar tro att Tolkien och Härskarringen är till för enbart barn och tonåringar. Den fördomen är väl utbredd.

Jag har en 40+ kompis i Göteborg som har läst Härskarringen massor av gånger, och några här i Sthlm som gillar både boken och filmerna också. Men ingen som är lika intresserad som jag. Jag tror att jag behöver skaffa nya vänner....

Ja du har ju redan fått så mycket uppmuntran och stöd men jag slänger in ett par ord jag med! Det finns inga ramar att hålla sig inom, de som kräver det behöver man inte lägga någon större energi på. Det är deras liv som blir tråkigare och ditt som blir rikare.

Men det är klart att man inte kan vänta sig entusiasm från alla.

Jag håller på att indoktrinera en kollega (40). Vi delar just nu på FOTR uppläst av R.(?) Inglis, ibland sticker jag åt henne saker från nätet som tex quenya-översättning av Kalevala (hon är finska) osv. Någon fantast blir hon kanske aldrig, men ett visst växande intresse tycker jag mig skönja...!

Själv är jag f.ö. själaglad att bo i en del av landet där medeltidsfestivaler poppar upp som svampar ur jorden på sommarhalvåret, vilket betyder att man får klä ut sig utan att behöva känna sig som ett freak...!

Visst är det OK Vendela att bli lycklig av att se filmerna trots att man är 38. Själv är jag 39 och har sett filmerna gu´vet hur många gånger och jag tycker att dom blir bara bättre för var gång jag ser dom. Men visst finns det dom som undrar här också hur det står till med ens mentala hälsa ibland.

Måste bara få tillägga att jag förstår hur det känns, Vendela. Min svägerska t.ex. vill alltid prata om Tolkien, men bara för att få ge uttryck åt sin åsikt att jag är tokig och barnslig! Min man är tack och lov på min sida, så vi styr konversationen åt andra håll. Sedan är jag ju medlem i ett Tolkiensällskap och kan där lätta på trycket.

Puss på er, och tack för att ni finns! Om jag inte haft er i burken hade jag nog försökt avprogrammera mej för länge sedan!

Det började kännas lite frustrerande att de enda som har ett hum om vad jag pratar om (om jag håller mej till filmens värld - annars ingen) är killar som i nästa andetag fördjupar sej i en grundlig diskussion om bayblade-attacker. Där förlorar dom mej får jag tillägga.

Tyvärr känns det ibland som om även forumet börjar bli lite väl ungt. Ibland känns det kul, men ibland blir det lite tramsigt också. Det kan visserligen bero på att jag har alldeles för lite tid att spendera framför datorn och därför inte kan plöja igenom alla trådarna. Det är en helsikes massa inlägg att gå igenom om man vill hålla sej á jour och troligen missar jag många guldkorn.

Men, ni har återigen bevisat att det finns vuxna Tolkientokar därute. Känns bra. Då kan jag fortsätta snöa in med ett lyckligt leende.

Det var just på grund av att det började kännas lite ungt som jag ville vara med er och leka istället. Känns riktigt seriöst och bra.

Kul!

Det tråkiga är väl bara att vi må vara seriösa och kloka , men kanske lite tråkigare också? Vi har inte kommit med något nytt ämne sen i julas. Men man ska ju inte förhasta sej... Och en av de bästa sakerna med den här klubben är att jag hinner med den!

Inte är vi tråkiga inte! Km/h eller antalet ämnen ska väl ändå inte behöva vara måttet på hur rolig och intressant man är?!
Det som är bra njutes bäst lååååångsamt, om ni frågar mig!

Och jag instämmer, det är otroligt skönt att veta att det finns fler vuxna som förlorat sig i det här. Hur fascinerade delar av min omgivning än må vara av mitt intresse (mitt intresse alltså, inte Tolkien...), så är det ju ändå oftast ackompanjerat av ett litet léende i mungipan. Skönt att slippa det mellan varven!