|
|
Nummer
24 2003
|
Lördagen
den 27 december
|
|
Välkommen
till nummer 24 av Magasinet -- Åke Ohlmarks-specialen! |
|
|
INNEHÅLL
ANGÅENDE TOLKIEN Ohlmarks-special NYHETER Ninwanens nyhetkrönika "DET VAR FLERA HÄSTAR ... JAG MENAR TIMMAR SEDAN!" Ohlmarks-special: Sagan om felen -- del III RECENSIONEN: TOLKIENS ARV Ohlmarks-special 25 ORSAKER ATT HATA HÄRSKARRINGEN Ohlmarks-special OMRÖSTNINGEN Den bästa filmen har utsetts! |
|
Missade du förra numret? Glöm inte att du kan hitta äldre magasin under Publikationer. ARDA-RUTAN Manus: Franz Ung Bild: Taurrohir  ANGÅENDE TOLKIEN Detta nummer ägnar vi åt en person som nästintill alla svenska tolkienister har ett laddat förhållande till. Han är kanske en av de mest utmobbade svenskarna någonsin, och tillika den som mer än andra satt vårt land på den internationella Tolkienkartan. Jag talar naturligtvis om Åke Ohlmarks. När Ohlmarks svenska översättning av The Lord of the Rings för första gången kom ut 1959, togs den emot med öppna armar. Ytterst få av recensenterna hade läst verket på engelska, och översättaren prisades i regnbågens alla färger, inte minst av ansedde Sven Stolpe. Ohlmarks belönades också för sitt väl utförda arbete med ett flertal utmärkelser i olika sammanhang.
I takt med att bokens namn spreds över världen ökade den svenska skaran av hängivna läsare, tolkienister. I början var dessa mycket förtjusta i Ohlmarks "geniala" översättning, som högaktades i de nybildade Tolkiensällskapen. Med tiden tilltog dock svenskarnas engelskakunskaper, och allt fler valde att läsa Tolkiens verk på originalspråk. Den självgode Ohlmarks fick allt oftare, till sitt eget förtret, motta kritik för den fria hållning han haft gentemot förlagans text. En serie händelser kring 80-talets början -- som på ett utmärkt sätt skildras i artikeln Fylkingen och den fete dvärgen -- ledde till att Ohlmarks syn på Tolkiens verk och intresset kring dem förändrades totalt: från högsta vördnad till svartaste förakt. I sin bok Tolkien och den svarta magin förtalar han öppet allt som har med författaren att göra -- i och med detta var det goda förhållandet mellan översättaren och svenska tolkienister brutet. Nu för tiden läser många svenskar Tolkien på engelska, och faktumet -- illustrerat av Martin Andersson i artikelserien "Sagan om felen", som vi nu publicerar den sista delen av -- ligger blottat: Ohlmarks översättning är i många avseenden mycket dålig. Tolkienisterna är rörande eniga om faktumet, och utskällningarna avlöser varandra. Men hur länge är det roligt att sparka på någon som ligger ner? Varför fortsätter vi egentligen att hacka på Ohlmarks, när det inte finns någon som säger emot oss? Svaret är, tror jag, att Åke Ohlmarks -- trots att han varit död sedan 1984 -- hela tiden har erbjudit motstånd. Bland allmänheten är det ju inte känt att översättningen är dålig, för media har aldrig uppmärksammat saken; snarare tvärtom. Det är först i år som ämnet tagits upp -- nu tänker jag bland annat på Aftonbladets spalt i Sagan om konungens återkomst-bilagan, där man listade fem av de värsta översättningsmissarna. Och bokförlaget har hela tiden med en dåres envishet slagit dövörat mot oss. Vi har alltså haft anledning att bråka. Men nu får vi tack vare Ohlmarks dåligt utförda arbete å andra sidan ett stort glädjeämne -- Härskarringen ska nyöversättas; något som knappast knappast kommit till stånd om översättningen var bra. För andra länder mattas den stora Tolkienboomen en aning i och med att filmerna dragit förbi, för den här gången. Det gäller inte oss: Norstedts förlag har ordnat så att Tolkien kommer att vara sverigeaktuell i åtminstone två år till. Enligt mina erfarenheter så är det kanske vanligaste samtalsämnet tolkienister emellan i Sverige Ohlmarks arbete. Det har utgjort god underhållning för oss, både som skrattfrämjare och drama, i över 40 år. Vi har likt Fylkes hober efter "Tokige Baggers" försvinnande fått något att tala om i nio dagar framåt, eller för den delen nittionio. Så det kanske inte var så farligt ändå. Gott nytt år på er alla! 
Redaktör --------------- 
Kommentera (5)
 Upp |
