Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Det fick de ju visst! Evigt liv är väl en gåva som heter duga. Alvernas öde var helt enkelt att vara bundna till Arda för evigt, medan människorna gick vidare.

Alverna såg därför döden som en gåva som givits människorna: de fick resa vidare, medan alverna var tvungna att stanna och åldras tillsammans med världen.

Människorna var också avundsjuka på alvernas odödlighet, det var ju till och med den direkta orsaken till Númenors undergång.

Att överhuvudtaget prata om odödlighet respektive dödlighet som gåvor tycker jag är dumt, eftersom det helt beror på ur vilket perspektiv man ser på saken. Jag skulle helt enkelt vilja säga att de olika raserna var bundna till olika öden, vilka båda hade både för- och nackdelar.

(Diskussionen kanske borde flyttas till en ny tråd?)

Ett ok? Är inte döden ett ok för människorna? Det beror ju helt på hur man ser det.

Alverna fick ju åtminstone valars hjälp att förstå sitt liv och sin plats i sammanhanget eftersom de fick resa till Valinor. Människorna lämnades med sin "gåva" att hata eller längta efter.

Jag har inte böckerna här, men, och nu kan jag vara ute och cykla tour de france, sägs det inte att människornas möjlighet att vandra vidare är en gåva eller något sådant.

Jo visst står det att det var en gåva till människorna. Men det betyder ju inte att människorna inte såg det som ett ok. Eller att alverna var missnöjda med sin livslängd.

Men männsikorna såg det väl inte som något ont förrän Morgoth hade "förmörkat döden" eller hur det nu uttrycks? De "rena" numenoranerna gick ju frivilligt in i döden, vilket tyder på att de inte uppfattade den som något hot iaf.
Det framgår dessutom att båda släkterna så att säga såg fördelarna hos det andra släktets öde, att gräset var grönare på andra sidan. Kommer inte ihåg exakt var (skulle gissa på att det är i Akallabeth), men jag är säker på min sak (vilket iofs inte garanterar något ).
En intressant fråga är hur dvärgar såg på döden. Skiljdes de frivilligt från sina liv eller klamrade de sig fast vid dem?

Finns ju en bra skildring av Thorins död i Bilbo, det verkar som att han acceptterade det utan knorr.

Tja, iofs, men jag undrar om det skulle vara samma sak om han inte hade varit svårt sårad.
Med tanke på att dvärgarna var allmänt motståndskraftiga så borde de kanske ha gått frivilligt i döden, men å andra sidan var de ju ganska materialistiska, så man vet ju aldrig.