Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Välkommen till Sveriges stora Tolkienforum! Klicka här för att gå till förstasidan.
Aktuellt datum och tid: sön apr 19, 2026 11:15 pm

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]




Ny tråd Svara på tråd  [ 469 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1 ... 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16 ... 32  Nästa
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: lör nov 13, 2004 9:05 pm 
Offline
Master of Doom

Blev medlem: tor dec 11, 2003 5:03 pm
Inlägg: 5431
Ort: Stockholm
Jo, men kung av vishet är ju översättningen av "lord of wisdom". Istället för tronen har hon lagt in "var han då" som är rätt konstigt.

Skulle det bästa vara att säga något om att han var hedrad eller erkänd eller något i den stilen?


Upp
 Profil Skicka e-post  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: lör nov 13, 2004 10:18 pm 
Offline
Sinda

Blev medlem: mån mar 08, 2004 11:57 pm
Inlägg: 307
"Kung av vishet" uppfattar jag snarast som översättning av "Lord of wisdom throned". Dvs. närmaste översättning av "lord" är ju i sig inte (som diskuterats på annat håll) "kung" utan "herre". Fast går det att klämma in ett "upphöjd" eller som du föreslår "erkänd" eller något sådant är det nog inte fel.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis nov 23, 2004 10:35 am 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: lör okt 04, 2003 3:28 am
Inlägg: 3937
Ort: Göteborg
Jag har inte direkt några planer på att försöka översätta "Song of Eärendil", men det vore kul om vi ändå kunde titta lite på det komplicerade versmåttet i den dikten, och se hur mycket eller lite Olsson och Ohlmarks har lyckats få med i sina översättningar.

Tolkien skrev:
Eärendil was a mariner
that tarried in Arvernien;
he built a boat of timber felled
in Nimbrethil to journey in;
her sails he wove of silver fair,
of silver were her lanterns made,
her prow was fashioned like a swan,
and light upon her banners laid.

In panoply of ancient kings,
in chainéd rings he armoured him;
his shining shield was scored with runes
to ward all wounds and harm from him;
his bow was made of dragon-horn,
his arrows shorn of ebony,
of silver was his habergeon,
his scabbard of chalcedony;
his sword of steel was valiant,
of adamant his helmet tall,
an eagle-plume upon his crest,
upon his breast an emerald.

Beneath the Moon and under star
he wandered far from northern strands,
bewildered on enchanted ways
beyond the days of mortal lands.
From gnashing of the Narrow Ice
where shadow lies on frozen hills,
from nether heats and burning waste
he turned in haste, and roving still
on starless waters far astray
at last he came to Night of Naught,
and passed, and never sight he saw
of shining shore nor light he sought.

The winds of wrath came driving him,
and blindly in the foam he fled
from west to east and errandless,
unheralded he homeward sped.

There flying Elwing came to him,
and flame was in the darkness lit;
more bright than light of diamond
the fire upon her carcanet.
The Silmaril she bound on him
and crowned him with the living light
and dauntless then with burning brow
he turned his prow; and in the night
from Otherworld beyond the Sea
there strong and free a storm arose,
a wind of power in Tarmenel;
by paths that seldom mortal goes
his boat it bore with biting breath
as might of death across the grey
and long-forsaken seas distressed:
from east to west he passed away.

Through Evernight he back was borne
on black and roaring waves that ran
o'er leagues unlit and foundered shores
that drowned before the Days began,
until he heard on strands of pearl
when ends the world the music long,
where ever foaming billows roll
the yellow gold and jewels wan.
He saw the Mountain silent rise
where twilight lies upon the knees
of Valinor, and Eldamar
beheld afar beyond the seas.
A wanderer escaped from night
to haven white he came at last,
to Elvenhome the green and fair
where keen the air, where pale as glass
beneath the Hill of Ilmarin
a-glimmer in a valley sheer
the lamplit towers of Tirion
are mirrored on the Shadowmere.

He tarried there from errantry,
and melodies they taught to him,
and sages old him marvels told,
and harps of gold they brought to him.
They clothed him then in elven-white,
and seven lights before him sent,
as through the Calacirian
to hidden land forlorn he went.
He came unto the timeless halls
where shining fall the countless years,
and endless reigns the Elder King
in Ilmarin on Mountain sheer;
and words unheard were spoken then
of folk of Men and Elven-kin,
beyond the world were visions showed
forbid to those that dwell therein.

A ship then new they built for him
of mithril and of elven-glass
with shining prow; no shaven oar
nor sail she bore on silver mast:
the Silmaril as lantern light
and banner bright with living flame
to gleam thereon by Elbereth
herself was set, who thither came
and wings immortal made for him,
and laid on him undying doom,
to sail the shoreless skies and come
behind the Sun and light of Moon.

From Evereven's lofty hills
where softly silver fountains fall
his wings him bore, a wandering light,
beyond the mighty Mountain Wall.
From World's End then he turned away
and yearned again to find afar
his home through shadows journeying,
and burning as an island star
on high above the mists he came,
a distant flame before the Sun,
a wonder ere the waking dawn
where grey the Norland waters run.

And over Middle-earth he passed
and heard at last the weeping sore
of women and of elven-maids
in Elder Days, in years of yore.
but on him mighty doom was laid,
till Moon should fade, an orbéd star
to pass, and tarry never more
on Hither Shores where mortals are;
for ever still a herald on
an errand that should never rest
to bear his shining lamp afar,
the Flammifer of Westernesse.


1) Vi har vanliga slutrim, så klart, abcb-rim där de jämna raderna rimmar parvis. -vernien rimmar med journey in, made med laid, armoured him (ungefär) med harm from him osv. Men rimmen är, säkerligen avsiktligt, ganska inexakta ibland, som det nyss nämnda armoured him och t ex också helmet tall / emerald.

2) Det finns en assonans (om det nu är rätt ord) mellan slutet av den udda raden och början av den efterföljande jämna. De tre sista stavelserna på den udda raden följs, efter en ensam obetonad stavelse, av tre som "nästanrimmar". De behöver inte rimma helt, men det verkar alltid vara samma tre vokalljud och några av konsonanterna återkommer också. mariner följs av tarried in, timber felled av Nimbrethil, silver fair av silver were, osv.

3) Det förekommer, oregelbundet utspritt, både vanlig allitteration (built a boat, shining shield, ward all wounds etc) och allitterativ assonans, dvs upprepning av både konsonanten före och den efter vokalen (sails he wove of silver, Night of Naught, never sight he saw ... light he sought).

4) Det förekommer upprepning av ord (of silver fair, of silver were), rader som rimmar mitt i (Night of Naught ... sight he saw ... light he sought), allitteration mellan efterföljande rader (flying Elwing ... flame was in), och säkert massor av andra små finurligheter; allt utspritt, säkert inte slumpvis men i alla fall så oregelbundet att man aldrig vet vad man kan vänta sig härnäst.

Någon som hittar fler uppenbara mönster att ta fasta på? Vi kan ju i alla fall konstatera att det är en mardröm att översätta den här dikten!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: lör dec 04, 2004 2:42 pm 
Offline
Hobbit
Användarvisningsbild

Blev medlem: sön nov 16, 2003 10:31 pm
Inlägg: 65
Den stegrande kamelen skrev:
Jag har inte direkt några planer på att försöka översätta "Song of Eärendil", men det vore kul om vi ändå kunde titta lite på det komplicerade versmåttet i den dikten, och se hur mycket eller lite Olsson och Ohlmarks har lyckats få med i sina översättningar.

Någon som hittar fler uppenbara mönster att ta fasta på? Vi kan ju i alla fall konstatera att det är en mardröm att översätta den här dikten!


Och som om det inte räckte med det frenetiska rimmandet, kryllar dikten av mer eller mindre obskyra referenser till Tolkiens legendarium, främst Silmarillion. En översättare upptäcker snabbt att det är omöjligt att behålla alla verstekniska finesser och samtidigt bevara innehållet.

Jag har sett ett antal översättningsförsök, bl.a. av medlemmar i Forodrim, som bitvis är riktigt bra, och som behåller några av inrimmen. Men inte fullt ut, och innehållet har delvis tagit skada.

För den intresserade kan nämnas att Christopher ägnar ett helt kaptilel i HoME åt denna dikt och dess tillblivelse. Den började som "Errantry" (Finns publicerad i The adventures of Tom Bombadil).

LO gjorde rätt i att inte bevara det frenetiska rimmandet. Sen kan hennes tolkning kritiseras på andra grunder, men det är kanske inte ämnet för dagen.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: lör dec 04, 2004 2:55 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: lör okt 04, 2003 3:28 am
Inlägg: 3937
Ort: Göteborg
Gildir skrev:
LO gjorde rätt i att inte bevara det frenetiska rimmandet. Sen kan hennes tolkning kritiseras på andra grunder, men det är kanske inte ämnet för dagen.

Att kritisera Lottas (och Ohlmarks, och andras) verstolkningar är väl alltid ämnet för dagen i den här tråden! Så gör gärna det.

Om referenserna till Silmarillion kan jag inte uttala mig, men åtminstone de svårhanterliga rimmen har den norska översättningen, som jag ramlade på för ett tag sedan, gjort ett ambitiöst försök att knäcka. Här finns säkert en del inspiration att hämta för den som vill ge sig på en ny svensk version:

En sjømann fra Avernien,
som seiler enn, het Eärendil.
Han bygde skip å fare med
av varig ved fra Nimbrethil,
et skip med spunne sølvseil før,
som sølvspeil for lanternene;
og stavnen var som svanen slank,
og fanen blank som stjernene.

Han brynje lynte stråleklar,
der stålet var en konge verd;
og runene på skjoldets jern
var trolldomsvern på farlig ferd.
Hans bue var en draketann -
ei svak den mann som spente den!
Hans sølvharnisk var edelt glatt;
i skjeden hang hans sverd ved elnd
da han la ut bak ranke spir
med blankt visir mot ukjent kyst.
Hans fjærbusk vaiet klart til bragd;
en bar smaragd satt på hans bryst.

Der månen under stjerneskjær
gjør fjern til nær, gjør vann til land,
så han forhekset rett bli vrangt,
så trett og langt fra Nordens strand.
Han kom dit isen tygget alt
og skygger falt langs kalde mil;
han kom til sol som brente sand;
da vendte han i rådvill tvil.
Til sist var verden evig natt;
han drev forlatt og vandret vill -
i tomme natten skimtet han
ei glimt av land, ei stjerners ild.
Og vredens vinder rev ham med
i svev av sted, i rokk og kav;
han fløy tilbake, viljeløst
fra vest mot øst på skumsort hav.

Men da kom Elwing til ham der;
en ild var nær i natten tent,
en sten som strålte blendhvit varm
på hennes barm som ornament.
Han bandt om ham sin silmarill
med ildens spill om pannen hans;
og vel var natten mørk som bek,
men mørket vek for stenens glans.
Der steg en vind; han vendte om,
den kjentes som en storm av mot,
et vindkast fra et veldig land
hvor sjelden mann har satt sin fot.
Den rev ham rundt, den dreide ham
og feide ham langs pisket hav;
for bitter pust av høstlig blest
fra øst mot vest drev skipet av.

Slik fór han over bølger fort
som dølget sort, i skumsprøyt vill,
hver dype grunn og sunkne strand
som sank i vann før tid var til.
Der verden endre, hørte han
de rørte land med dønningsbrus,
som edelsten som rullet fritt
mot gullsand blidt med sakte sus.
Han så en fjern og fjellhøy topp
gli stille opp av tussmørkt vann;
der gled han inn mot Valinor
hvor alver bor, et disig land.
Han kom fra nattens savn og dit,
til havnen hvit; han sto til sist
i Elverhjem, hvis duft var grønn
og luften skjønn og blek som glass,
hvor tinden tårnet høyt i sky
og ga sitt ly til dalen fjern,
hvor Tirion med steile spir
sto speilet skir i Skyggetjern.

En villsom vandrer hvilte der;
de spilte der så mang en sang,
og mangt og langt berettet de
utrettelig til harpers klang.
De ga ham alvisk drakt i hvitt
av praktfullt snitt, og magisk ild
som lyste vei i skjulte land;
den fulgte han i beven til
den hemmelige, vide hall
hvor tiden faller lett som dis,
til Ilmarin, det stille slott
hvis milde drott er evig vis.
Der taltes tyst om alv og mann;
der skalv en brann bak stille ord,
men slike syne er nektet dem
hvis slekt har hjem på Midgards jord.

De ga ham skip av kald mithril,
metallisk ild fra alvers jord;
men aldri brøt det havets speil,
og av et seil var intet spor.
Der lyste i den ranke mast
så blankt og kvasst hans silmarill;
den sattes der av Elbereth,
den elverlette, lys og mild.
Og hvite vinger ga hun ham
og la på ham en lagnad lang:
å seile i den fjerne kveld
som stjerne selv i evig gang.

Fra Aftenlandets tindetopp,
med vinden opp fór Eärendil;
et vinget glimt av svimmel natt,
på himlen satt som evit ild.
Ved verdens ende nølte han;
der følte han en lengsel dra
hans stjerneskip langs nattens brem
og atter hjem; dit gled han da
høyt over kalde tåkers gys,
et våkent lys før solens brann,
et under før det røde gry
mot øde sky og jerngrått vann

Og Midgard kom ham nær på ny:
og der mot sky steg jammer sår
fra alvemøy, fra kvinners kval,
fra tind og dal i fordums år.
Men mektig lagnad la på ham:
til månens flamme er brent ned
skal hvileløst hans stjerne gli
oss fjernt forbi, så vi skal se
at mørket viker for hans lykt.
Og når vår frykt er tung, står han
på himlen i sitt lyse skrud,
et lysets bud som var en mann.


(Det verkar finnas en hel del små feltryck i den här norska versionen, men det skyller jag på den sida där jag hittade den.)


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: lör dec 04, 2004 7:17 pm 
Offline
Hobbit
Användarvisningsbild

Blev medlem: sön nov 16, 2003 10:31 pm
Inlägg: 65
Denna norska översättning, som bevarar inrimmen, är förstås (av nödvändighet) en betydligt friare tolkning. Ståryn bevaras rätt bra. En tabbe är nog att tolkaren har trott att Earendils namn betonas "eÄRendil" (rätt betoning -- och uttal -- är "eaRENdil").

Detta oaktat, gillar jag den.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: sön jan 09, 2005 7:34 pm 
Offline
Avar

Blev medlem: lör dec 04, 2004 11:59 am
Inlägg: 170
Ort: Helsingfors
Jag tycker inte alls om nyöversättningen av Ringen-versen. Trots att Ohlmarks kanske gjort en del fel med den (raderna före och efter "en ring att sämja dem" osv skall vara likadana, se Sagan om Felen del 1 :D ) så tycker jag den passar bättre in än Lottas.

"Tre Ringar för älvkungars makt högt i det blå..."

Det klingar fint, tycker iaf jag.

Men:
"Ringar tre skall alver se under himlens rand..." (har inte texten till hands, tog ur minnet)

Nej vet nån vad...

_________________
This is who I am: Escapist, Paradise Seeker


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: mån jan 10, 2005 9:10 am 
Offline
Redaktionen

Blev medlem: mån okt 13, 2003 2:16 pm
Inlägg: 2068
Leothil skrev:
"Tre Ringar för älvkungars makt högt i det blå..."

Det klingar fint, tycker iaf jag.


Det må klinga fint, men har inte mycket att göra med Tolkiens original. För det första borde det förstås heta alvkungar, och inget annat (såvida man inte bestämmer sig för att konsekvent översätta "elves" till "älvor", förstås), men det största problemet anser jag fortfarande är "makt högt i det blå". Vad betyder det, närmare bestämt? Har alverna en särskild makt uppe i himlen? Bor de där? Vad än Ohlmarks har åsyftat, så har det som sagt inte mycket att göra med originalet.

Citera:
Men:
"Ringar tre skall alver se under himlens rand..." (har inte texten till hands, tog ur minnet)

Nej vet nån vad...


Nej, det är inte en särskilt lyckad rad. Men överlag anser jag fortfarande att Lottas ringvers är bättre än Ohlmarks (bara nu inte Ohlmarxisten tycker att jag är för kategorisk :wink:). Läs gärna mer i den här tråden som är helt ägnad åt just ringversen.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: mån jan 10, 2005 8:23 pm 
Offline
Avar

Blev medlem: lör dec 04, 2004 11:59 am
Inlägg: 170
Ort: Helsingfors
Danne skrev:
Men överlag anser jag fortfarande att Lottas ringvers är bättre än Ohlmarks (bara nu inte Ohlmarxisten tycker att jag är för kategorisk :wink:).

Jag antar att jag har läst Ohlmarks vers för många gånger... :wink:

_________________
This is who I am: Escapist, Paradise Seeker


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: mån jan 10, 2005 9:09 pm 
Offline
Redaktionen

Blev medlem: mån okt 13, 2003 2:16 pm
Inlägg: 2068
Leothil skrev:
Danne skrev:
Men överlag anser jag fortfarande att Lottas ringvers är bättre än Ohlmarks (bara nu inte Ohlmarxisten tycker att jag är för kategorisk :wink:).

Jag antar att jag har läst Ohlmarks vers för många gånger... :wink:


Därmed inte sagt att Lottas är ultimat... :wink:


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis jan 11, 2005 4:36 pm 
Offline
Östring

Blev medlem: mån sep 27, 2004 8:53 pm
Inlägg: 42
Den stegrande kamelen skrev:
Jag har inte direkt några planer på att försöka översätta "Song of Eärendil" (.........)

Någon som hittar fler uppenbara mönster att ta fasta på? Vi kan ju i alla fall konstatera att det är en mardröm att översätta den här dikten!


Sist men inte minst ser betoningsschemat vid en snabb överblick ut att vara helt regelbundet, med åtta stavelser per rad betonade:

ta-TA-ta-ta-ta-TA-ta-ta

Eller? (notera hur i första raden "eä" vid skandering måste dras samman till en stavelse; vilket inom metriken har någon teknisk term som jag för ögonblicket inte kommer ihåg).


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: ons dec 21, 2005 2:56 pm 
Offline
Master of Doom

Blev medlem: tor dec 11, 2003 5:03 pm
Inlägg: 5431
Ort: Stockholm
Ursäkta att jag bumpar den här tråden, men jag har just översatt "The Fall of Gil-galad" och skulle tycka att det var kul att lägga ut den här:
Túrin Turambar skrev:
En alvers kung han var en gång
Gil-galad som är sörjd i sång.
Hans var det sista fria land
som låg där utmed havets strand.

Långt var hans svärd, skarp var hans lans,
på långt håll såg man hjälmens glans.
För stjärnorna i nattens köld
en spegel var hans silversköld

För länge sedan red han ut
och ingen känner än hans slut.
Hans stjärna föll för mörkrets hand
bland skuggorna i Mordors land


JRR Tolkien skrev:
Gil-galad was an Elven-king.
Of him the harpers sadly sing:
the last whose realm was fair and free
between the Mountains and the Sea.

His sword was long, his lance was keen,
his shining helm afar was seen;
the countless stars of heaven's field
were mirrored in his silver shield.

But long ago he rode away,
and where he dwelleth none can say;
for into darkness fell his star
in Mordor where the shadows are.


Åke Ohlmarks skrev:
Gil-galad var kung i alvers borg:
om honom sjöng harpan med bitter sorg,
den siste i fritt och lyckligt land,
som härskat från Bergen till havets strand.

Hans lans var skarp och hans klinga ren
och vitt över landet hans guldhjälm sken
och stjärnors härar i himlens köld
sig speglade i hans silversköld.

För längesen red han bort från er
och var han nu finns vet ingen mer:
hans stjärna släcktes i vånda stor
i Mordor, där dödens skugga bor.


Lotta Olsson skrev:
Gil-galad var en alvers kung.
I vemod nu om honom sjung:
den siste styrande som gav
frihet mellan berg och hav.

Hans svärd var långt, beredd hans lans,
på långt håll såg man hjälmens glans.
Och stjärnors eld i nattens köld
sågs speglas i hans silversköld.

Han red sin väg för längesen,
och var han finns vet ingen än.
I mörker föll hans stjärna stor,
i Mordors land, där skuggor bor.


Senast redigerad av Túrin Turambar ons dec 21, 2005 3:08 pm, redigerad totalt 1 gång.

Upp
 Profil Skicka e-post  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: ons dec 21, 2005 3:04 pm 
Offline
Creator of stars
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån dec 15, 2003 12:52 pm
Inlägg: 11222
Ort: Dun Cannobaen
Tycker nog Turins är bäst översatt.

_________________
There's a feelin' I get when I look to the west
and my spirit is crying for leaving...

And a new day will dawn for those who stand long
And the forests will echo with laughter


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: ons dec 21, 2005 3:08 pm 
Offline
Maia

Blev medlem: ons jul 06, 2005 8:17 pm
Inlägg: 983


Senast redigerad av [Inaktiv användare] mån okt 30, 2006 12:43 am, redigerad totalt 1 gång.

Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: ons dec 21, 2005 3:09 pm 
Offline
Creator of stars
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån dec 15, 2003 12:52 pm
Inlägg: 11222
Ort: Dun Cannobaen
Lotta Olsson verkar överlag ha haft en del problem med översättandet av dikterna.

_________________
There's a feelin' I get when I look to the west
and my spirit is crying for leaving...

And a new day will dawn for those who stand long
And the forests will echo with laughter


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 469 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1 ... 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16 ... 32  Nästa

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 2 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori
Du kan inte bifoga filer i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2010