Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Slogs just av en tanke. Tänk om "HP and the Half Blood Prince" är skit...? Med sådana skyhöga förväntninar som jag alltid lyckas bygga upp inför allting är ju risken rätt stor att bli besviken.
Och tänk om 7:an blir ett enda antiklimax?

Måste jag vara världens otåligaste människa?! Värdelös på att vänta...

Själv tycker jag att de är underbara, just magiska; har en mkt skönare atmosfär än Tolkienfilmatiseringarna.
En likhet har de också, de skulle ha behövt mer tid, ännu mer märkbart med den senaste filmen.

Jag älskar mina (våra, skulle maken säga, när jag tänker på saken) Harry Potter-böcker, och "The Books of Magic", tänker mig att framförallt den svenske illustratören haft den serien i bakhuvudet (intevisualitet?), trist att inte kunna få en engelska väl inbundna upplagor med de svenska omslagen.

Rowlings kanske har skapat en magi där logik/matematik inte används, men för den som gillar sånt rekommenderar jag Barbara Hambly! LeGuin snuddar vid problemen med att använda magi, när hennes hjältar inser att de kan ställa till stor skad i ett slags nollsummespel, Hamblys magiker formulerar snarare sina formler som programmeringsuppgifter, de måste skapa begränsningar i var, när och hur starkt den ska verka.

(Också funderat på bristen på andra skolämnen på Hogwarts och ännu mer på var de får undervisning före tio års ålder? Hemundervisning? Med mugglarbarn på vanliga mugglarskolor? verkar åtminstone gälla en del av dem).

*Applåderar* Delar HELT din åsikt om Alvaro Tapias underbara omslag! Mer tapia åt folket! Jag har hittills (t. o. m. volym 3) köpt Potter-böckerna även i den svenska utgåvan enbart för Tapias omslag. Men sedan insåg jag hur dåligt översatta de är...

För mer Tapia kan jag rekommendera Jorges bestiarium, monsterboken till senaste utgåvan av rollspelet Drakar och Demoner. Oh la la... En sann fröjd för ögat -- man behöver inte spela spelet för att kunan njuta av Tapias bilder.

Umm.. Har du läst Dragonsbane med uppföljare? (Extremt OT, sorry.) Mycket trevliga böcker.

Jodå. Den första känns lite som en övningsbok, men de senaste är ju gastkramande.
Läste "Sisters of The Raven" i somras, läsvärd. Favoriten är nog iaf "The Ladies of Mandrigyn".
Tänkt börja beta av hennes serie med deckare från New Orleans, Benjamin January, bara läst den första, men den gav mersmak.

Rätt OT, ja; så nu knyter jag tillbaka till Rowlings;
men HP kan faktiskt ses som en serie "whodunnits", Rowlings använder formaten "femböcker" (=barnmysteriböcker) och internatskolebok blandar med diverse mytologi och satir - man får en känsla t ex av att hon vet en hel del om hur det känns att ses snett på för att man är lite sjabbig - sedan låter hon det utvecklas, världen blir större för varje bok; men just hur magin fungerar går hon (ofta rätt klokt) inte in på alltför noga. Hambly är intressant som jämförelse, eftersom hon i det avseendet är mer systematisk.

Jag tar mig friheten att besvara det här citatet i den här tråden, där diskussionen hör hemma, snarare än i tråden om "Boken vs Filmen" ur avdelningen "Öppet Tolkienforum".


Jag tycker nog, efter lite funderande, att tredje boken, "Prisoner of Azkaban", är den bästa hittills. Där hamnar Rowling på en i mitt tycke lagom nivå mellan det barnsliga och det mörka, det blir en skön blandning. Jag gillar i och för sig de första två också, men kvaliteten på serien blev gradvis bättre i början, för att kulminera i trean. Fjärde boken är fortfarande helt OK också, men femte tycker jag inte var riktigt lyckad. Jag är lite orolig över vart det skall bära iväg med sexan och sjuan om utvecklingen fortsätter åt samma håll.

Jag tycker också att hon börjar tappa efter tredje boken. Dessutom håller hon inte ihop historien särskilt bra efter det. Sen kan hon inte skriva om någon äldre än 10-11 år. Det blir bara pannkaka av hennes personskildringar nu när hennes unga huvudpersoner nått övre tonåren och fortfarande beter sig som 9-åringar; enda skillnaden är att de plötsligt är oresonligt arga, speciellt Harry själv, på allt och alla.

Hur skulle du vara om du hade tvingas bo hos Dursleys och ha en mordgalen psykopat som Voldemort efter dig,

Ja du det vet jag inte, men om det beror på det så varför har han blivit sådan just när han hamnar i den här åldern. Fast hans barnslighet då?
Han beter ju som om han är 9 fast han är 16-17. Går han i barndom av rädsla och stress eller?

Dursleys är knappast världens bästa fosterfärldrar och med både deras psykiska misshandel och att ha Voldemort efter sig bidrar till Harrys dåliga humör.

Men återigen, barnsligheten?

Definiera barnslig.
Det är ganska länge sedan Rowling var 15, det har nog ett och annat med saken att göra. Sedan är ju alla olika, det finns nog en del tonåringar som inte känner sig helt främmande inför HP:s beteende.
Att ha vuxit upp under så horribla omständigheter kan säkert bidraga.
Men jag gissar att den kanske främsta förklaringen ligger just i Rowlings egen ålder, det är lätt att glömma hur det var.

Det stämmer nog. Daniel Radcliffe (han som spelar HP) säger att han är kusligt lik Harry och blir mer och mer lik honom för varje bok. Själv skulle jag kanske identifiera mig med Hermione

Har funderat lite, om jag varit 16 när jag läste HP skulle jag kanske i ärlighetens namn tyckt att Harry (och en del andra) var rätt trista i vissa avseenden? Men när man lagt några år mellan sig och Harry o co förlorar vissa saker lite i betydelse, t.ex. detta hur väl deras beteende stämmer överens med verkliga tonåringars. Är man i huvudpersonernas ålder blir nog alla avvikelser från den verklighet man själv lever i betydligt mer avgörande för trovärdigheten.
Kanhända har man som vuxen en tendens att klumpa ihop åldrar och grupper? En 13-åring och en 16-åring kan ju vara på helt olika platser i livet, men det har en del vuxna glömt. (Inkl. jag själv uppenbarligen! )

Men som sagt finns det lika många individuella skillnader som åldersskillnader, så...

Välkommen hit förresten, Leothil.