Nu har jag följt Kamelens exempel och översatt en engelsk vers: Frodos poem efter Gandalfs död. Jag har suttit hela dagen och är stolt över resultatet. Jag har inte Olssons version så jag har inte påverkats av den. Ohlmarks har jag tittat på som jämförelse, men rätt få bitar är lika hans dikt.
När Fylkes kvällar blivit grå,
hans steg hördes mot kullens jord.
Långt innan gryning sågs han gå,
på vidsträckt resa utan ord.
Till kusten från en öde ort;
från norr till söderns kullars mitt, (svag mening, jag vet)
i drakbo, genom hemlig port
och mörka skogar gick han fritt.
Med dvärg och hobbit, alv och man,
med dödlig som odödlig själ,
med djur i varje bo han fann,
på deras språk, han talte väl. (fungerar inte så jättebra)
Ett dödligt svärd, en helarhand.
Hans kropp av alla bördor tärd,
en tordönsröst, en inre brand.
En pilgrim på oändlig färd.
En härskare vis, på tron han satt.
Till både skratt och ilska snar,
en gammal man i bucklig hatt
lutad mot stav av trä, han var.
Han stod där uppå bron allen;
tillbaka eld och skugga slog.
Hans stav bröts av mot grottbrons sten.
I Khazad-dûm hans visdom dog.
Sams vers:
Att se raketerna var skönt;
blev stjärnor uti blått och grönt.
Gyllne åska, en märklig syn,
sen föll det blommor ifrån skyn.
Jag hoppas ni gillar den. Jag tycker att jag övertäffade Ohlmarks.
JRR Tolkien skrev:
When evening in the Shire was grey
His footsteps on the Hill were heard;
Before the dawn he went away
On journey long without a word
From Wilderland to Western shore,
From northern waste to southern hill
Through dragon-lair and hidden door
And darkling woods he walked at will.
With Dwarf and Hobbit, Elves and Men,
With mortal and immortal folk,
With bird on bough and beast in den,
In their own secret tongue he spoke
A deadly sword, a healing hand
A back that bent beneath ist load
A trumpet voice, a bruning brand
A weary pilgrim on the road
A lord of wisdom throned he sat,
Swift in anger, quick to laugh;
An old man in a battered hat
Who leaned upon a thorny staff
He stood upon the bridge alone
And Fire and Shadow both defied
His staff was broken on the stone
In Khazad-dûm his wisdom died.
Sam added this verse :
The finest rockets ever seen,
The burst in stars of blue and green;
Or after thunder golden showers
Came falling like a rain of flowers.
Åke Ohlmarks skrev:
När dag i Fylke afton blev,
mot Kullen vart hans gång förspord:
förrn gryning kom, han åter klev
till ändlös vandring, utan ord.
Från Vildmark hän mot Havets sång,
från norr till söderns kullars värld,
bland drakbon, genom dunkla prång,
i mörka skogar gick hans färd.
Med människa, alv och hob och dvärg,
med dödligt som odödligt folk,
med sparv på gren och best i berg
han språkat hemligt utan tolk.
Ett dödens svärd, en läkdomshand,
en rygg som böjts under sin last,
en hornfanfar, en varningsbrand,
en pilgrim utan ro och rast.
En kung i visdom, råd han gav,
så snabb till vrede som till skratt,
jämt lutad mot sin vandringsstav,
en gubbe grå i spetsig hatt.
Han stod på bron så helt allén
och slogs mot eld och skugga skum:
hans var bräckt mot djupets sten,
hans visdom dog i Khazad-dûm.
Sams vers:
Raketer fina städs han tänt
som blå och gröna stjärnor sänt,
och efter gyllne dunderknall
det kom ett regn av blommors fall.
Logga in
Bli medlem
FAQ
Sök
Och en hel del kompromisser blev det också, för att försöka klämma in alla ovilliga svenska ord i det tajta versmåttfodralet. Vet inte hur bra det blev (egentligen borde jag väl vänta något dygn med att publicera, och försöka få lite distans först), men här kommer det i alla fall. Tar med originalet och de tidigare versionerna också, som jämförelse.
