Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Det är bra med det nya omslaget. Jag trivs med det. Som jag även nämnde på en annan plats, så hade jag inte ha velat ha någon gräslig bild med diverse olika fantasy-attribut, vilket numera verkar vara det dominerande. Det är trevligt med det handskrivna 'typsnittet'. Eventuellt kunde omslaget ha varit mindre glansigt; gärna ett mattare och grovfibrigare papper.

Namnet "Sagan om ringen" kommer det emellertid att ta ett bra tag att bli av med. Exempel på detta står bland annat bokbranschen för; mitt exemplar (inhandlad igår på SF-bokhandeln) hade en extra omslagsremsa av halvgenomskinligt papper med texten "NYÖVERSÄTTNINGEN AV SAGAN OM RINGEN! FÖRSTA UPPLAGAN"...

Det är förlaget som har satt dit den remsan, antagligen för att upplysa folk om vad det är frågan om.

Sprang in på Bokia där de tog 198kr för den och omslaget var riktigt mysigt. Som en gammal fin bok som man kanske hittar längst ner i kistan hemma hos farfar eller nåt. Ringen i guld förstärker det exklusiva.

Eftersom vissa tycks sakna ironi så ska jag en gång för alla säga varför jag tycker att Gildir är ute på hal is.


Tvärtom Gildir. För mig har olika bildtolkningar av texter alltid fascinerat mig. Det Gildir säger är att har man sett en illustration har man sett alla. Det jag tycker förlaget borde ha gjort var att låta en ny illustratör göra sin tolkning av Tolkiens texter såsom Erik Andersson & Lotta Olsson gjorde i sin översättning. Sara R. Deco verkar för övrigt mest ha varit ute efter att tjäna snabba pengar.


Allt går alltid att göra bättre. Annars vore vi fortfarande vara stenåldersmänniskor om vi gav upp innan vi ens försökte.


Fokusera på texten gör man när man läser boken, inte när man beskådar det vackra omslaget som ska väcka nyfikenhet och förundran. En bild säger mer än tusen ord ni vet.


Kalligrafi i all ära. Jag tror att det användes för att få en gammaldags känsla. Jag fick däremot en stark asiatisk känsla vilket känns helt fel i Tolkiens Midgård.


Inte så självklart om ni frågar mig.


Den blanka uncialskriften ger boken en "plastigt" intryck vilket inte alls passar en bok som behandlar fornstora dagar. Jag finner för övrigt uncialer väldigt enkla och (tillåt mig vara lite oförskämd mot Sara) nybörjaraktiga.


Snyggt, knappast. Stilrent, kanske.


Mer ett barns kladdkritor.


Vi har sett det förrut och sett det bättre utfört.


Klart misslyckat.

Nu när jag sagt mitt vore det intressant att höra vad ni andra tycker om min och Gildirs åsikter. Vem är närmast sanningen? Har den upphöjande dagdrömmaren eller den kritiska surkarten rätt? Kanske visar det sig till slut att det är jag som tar dro....

Kanske någon form av lyckopiller vore på sin plats, så du får ett annat perspektiv? Jag förstår inte riktigt hur du kan få kalligrafin till asiatisk, för mig ger den en utpräglad medeltida känsla. Fast det kanske har att göra med hur mycket man har satt sig in i olika kalligrafiskolor, vad vet jag? Men som det heter:

De gustibus non est disputandum!

... även om det är just det vi gör här, så man kanske får acceptera att folk gillar olika saker. Däremot kan man ju onekligen argumentera för sina preferenser!

Jaså, det var ironi? Jag som trodde det var meningslöst pladder...



Intressant. Du tycker att Gildirs åsikter var rappakalja (vilket i sig är märkligt, med tanke på att hans inlägg var tämligen välformulerat), och därför tycker du att man ska förkasta hans åsikter. Nåja.

Med ditt senaste inlägg får vi åtminstone veta varför du tyckte att det var "rappakalja", och i och med det kan vi bemöta och värdera den åsikten på ett mer sakligt sätt.

Kineser och andra asiater älskar att med tjocka penslar och mycket färg teckna ned tecken. Ungefär som Sara har klottrat ned "Ringens Brödraskap" varav min association med asien.

...hursomhelst...

Jag hör till de som tycker att det känns skönt med en oillustrerad bok. Som sagt har vi på sistone blivit mer än översköljda med bilder och det är inte utan än att jag är lite trött på det. Nu vill jag fantisera själv. Stilrent och värdigt tycker jag att omslaget är.

Däremot gillar jag inte de här skyddsomslagen i sig. Jag tycker att böcker är mycket vackrare som de är, så nu står jag där med ett pappersomslag som jag inte vet vad jag ska göra med igen. Någon som har ett förslag? Jag kan ju inte slänga det. Jag har även omslaget till den Alan Lee illustrerade utgåvan. Kan inte slänga det heller, men boken är bra mycket snyggare med sin bruna tygrygg.

Inbundna böcker (till skillnad från kartonnage) ska ha skyddsomslag just för att skydda böckerna. Och det gör boken värdefullare. Enligt en artikel jag läste i Bokvännen för några år sedan minskar bokens värde (alltså det pris man kan få för den i andra hand) med 30% direkt när man gör sig av med den. Samlare är inte intresserade av böcker utan skyddsomslag. Jag har själv stått vid sidan av när folk kommit in på antikvariat med lådor fulla av böcker, varpå handlaren sagt att "Hade ni haft skyddsomslagen kvar hade jag köpt dem, men som de är nu kommer jag inte att kunna sälja dem". Snopet... Lika snopet som för folk som försöker sälja gamla fågel- och djurbilder som deras farföräldrar skurit ut ur gamla böcker och ramat in, bara för att få höra att bilderna i ram inte är värda en spänn, men ett komplett ex av boken de togs ur är värt en förmögenhet.

Det finns t. o. m. en marknad för gamla skyddsomslag för folk som vill komplettera sina gamla böcker.

Skyddsomslag går ju sönder direkt. Har några böcker med skyddsomslag men de är helt fransiga vid det här laget så mycket som jag läst dem.

Hur läser du egentligen?!? Jag har tio år gamla pocketböcker som är lika fräscha som den dag jag köpte dem, bortsett från att limmet i ryggen håller på att torka så att ryggen kröks.

Hur som helst, det är därför böcker med hela skyddsomslag blir värda så mycket.

Jag hörde talas om en kille som köpte ett ex av Lovecrafts The Outsider and Others -- idag en av de mest eftersökta titlarna bland Lovecraftsamlare -- dagen innan han reste över till Storbritannien för att invadera Frankrike 1944. Killen ifråga hette Ben Indick (Tolkien skrev ett brev till honom som finns med i Letters) och han släpade med sig boken under resten av kriget! Han har fortfarande kvar den, med skyddsomslaget i gott skick!!! Säger i alla fall folk som känner honom. Han sitter på en mindre förmögenhet där, eftersom The Outsider and Others i bra skick inte är värda under $1000; riktigt fina ex kan gå för $6000.

Tja jag läser helst i sängen eller på bussen med knäna uppdragna och boken vilande mot... nedre magregionen.
Min pocket-Silmarillion är i bedrövligt skick. Där rasar bara sidorna så fort man öppnar den. Fast då är den från sent sjuttiotal också.

Har också alltid problem med skyddsomslag. De brukar alltid bli lite knöggliga. Brukar ta av dem medan jag läser, och sätta dit dem igen när boken ska in i bokhyllan.

Det är ju också en variant men då kan man inte vika in omslaget vid sidan som man är på och då får man vika i boken.

Vika in skyddsomslaget? Det brukar jag aldrig göra, då blir det ju verkligen knöggligt!

Jag brukar använda en liten papperslapp som bokmärke, ibland ett gammalt kvitto. Fast med nya Ringens brödraskap behövs ju inte det, eftersom det följer med ett "riktigt" bokmärke.