Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

BOSS!
Vad hemskt!!
Hoppas att vi slipper den översättningen!

Tänkte bara i all blygsamhet tipsa om den här sidan, som kanske kan vara intressant i sammanhanget. OBS att det är ett pågående projekt som inte har kommit särskilt långt än. (Om det alls gör det återstår att se... )

Intressant, på min ära!

En del bra alternativa förslag, verkar vara väl genomtänkt och så vidare...

Ser ut som om innehavaren har tänkt till en del

Jag ska titta in där med jämna mellanrum!

Ja, det var en intressant sida!

En del av namnen tyckte jag inte fick så bra översättningar, men de flesta har absolut fått sina förbättringar! =)

Tycker nog att den sidan lämnar mycket över att önska, visar bara på hur kompetent Erik Andersson är i sin översättning, bara en sån sak som att översätta brandywine till brännvin ?
Sen handlar översättning om så mycket mer än att bara översätta namn. Det måste också gå att läsa boken, meningsmelodin måste fungera osv osv.

Ja, självklart! Namnen är enbart en liten del.
Det är precis som du säger. Det viktigaste är att behålla trioligen som en gripande bok!
Att texterna som helhet blir bra och att språket vårdas och behåller sin mystik.

Vad har Erik Andersson översatt Brandywine till då?

Om man skulle ta fasta på att upplevelsen av den översatta texten ska likna den som orig-texten ger är det nog en viss fara i att rusa åstad och översätta namn hej vilt.

För det första har engelskan ett språk där äldre ord och uttryck lever i mycket högre omfattning än i svenskan. Emedan "däld" är ett ord som inte förekommer flitigt i daglig svenska (och som kanske är okänt för en del svenskar), är "dell" betydligt vanligare i engelskan. Om man kastar en blick i backspegeln, på texter av t ex Stiernhielm eller Lenngren, kan man konstatera att svenskan utvecklats hastigt och lustigt under de senaste 250 eller så åren. Däremot fungerar det utmärkt att läsa Defoe eller Swift, och i engelska skolor och på engelska scener får man sig Shakespeare till livs i original. Att plocka gamla ord bara därför att originalet har ett gammalt ord kan av denna anledning vara ovist.

Vad gäller personnamn har också engelskan och svenskan lite olika tradition. Vanliga engelska namn som Smed, Mjölnare och Taktäckare (Smith, Miller, Thatcher) placerar oss i en sagotid, en slags fiktiv version av medeltid, och detta var inte JRRT:s avsikt, om man tittar efter. Faktum är att han har valt vissa engelska namn som skulle fungera lite bättre än originalnamnen i sin "översättning" av Västmarks röda bok. (Jmf tex hur Tolkien översatte Kalimac.) Visst kan appendix F fungera som en guide, men det gäller att se vad för resultat JRRT strävade efter: han ville inte ha namn som enbart lät som hämtade ur en saga.

Jag tror att EA kanske inte har silkesvantar nog att hitta rätt här; vad jag har hört har gjort mig lite nervös. Jag skulle ha förespråkat att låta namnen vara -- i alla de fall som de inte var direkt felaktiga. (En engelsmans reaktion på Bagger är med säkerhet inte samma som en svensks på Secker -- inte om man kommer ihåg att de lyckades ha en hovpoet som hette Sillitoe utan att lyfta på ögonbrynen.)

Håller helt med! Läsarens upplevelse måste vara nummer ett, det språkligt korrekta först därefter. (Fast upplevelserna skiljer sig ju oundvikligen åt även hos läsare som talar samma språk, och sedan har vi ju komplikationer som dialekter och sånt. Så att bedöma läsarens upplevelse är inte det lättaste!


Jäpp! Men allra bästa hjälpen vid översättning av namnen är inte appendix F utan Tolkiens Guide to the Names in The Lord of the Rings. (Även om man inte kan följa den heller helt slaviskt.)


Antar att du menar Ohlmarks namn och inte de engelska originalen?


Det engelska originalnamnet är Baggins, inte Bagger.


Ditt inlägg, Stefan, får mig att tro att du skulle tycka att den här diskussionstråden på Skalman.nu vore intressant läsning...

Absolut. Tyvärr kan den också läsas som om den förordade friskt översättande av namn ett-till-ett, så att säga...

Och jo, jag menade de etablerade svenska namnen (tankarna vandrar lite till Bibel-översättning... Trots att man vet att det finns en hel del felöversättningar kan man inte ändra hur som helst för folk har liksom vant sig)

Och förstås, Baggins... mea culpa.

Ska med glädje undersöka Skalman

Jag har lite svårt att förstå "allas" upprördhet över Kleva Däld. jag tycker att det är vackert, 'däld' är ett otroligt melodiöst och vackert klingande ord.
Jag älskar att smaka på det, det lämnar en så härlig eftersmak i munnen

NU har jag kollat in skalman även jag. Och utan att klanka ner på människors försök att göra en ny översättning så är jag glad att det är en översättare och inte Ohlmarksinfluerade fans som gör nyöversättningen,

Jag håller faktiskt inte med om det. Om det nu verkligen är en nyöversättning och inte bara en putsning så tycker jag målsättningen skall vara att göra bästa möjliga, utan hänsyn till vad folk vant sig vid. Den gamla översättningen kommer ju alltid att finnas också, så de som inte står ut med att skiljas från Vattnadal, Hobsala och vad det nu kan vara kan alltid läsa den.

Däremot, och det här är minst lika viktigt, så finns det inte heller någon anledning att till varje pris undvika Ohlmarks lösningar bara för att översättningen skall vara ny. Har han kommit på en riktigt bra lösning så är det bättre att behålla den än att desperat klämma fram något nytt bara för sakens skull. Här gäller det nog för Erik Andersson att bemästra sin stolthet och inte dra sig för att låna från Ohlmarks när det är påkallat.



Du får gärna vara lite mer konkret i din kritik. Vad är det du vänder dig mot? I ditt förra inlägg nämnde du t ex Brandywine - Brännvin. Vad är felet där? Du kanske inte har läst vad Tolkien själv skrev om översättningen av det ordet? Finns i kolumnen "Tolkiens översättningsguide" på min sida.

Och visst är det en j-a tur att det är en riktig översättare som gör jobbet! En översättning gjord av ett fan-kollektiv skulle bli en katastrof, misstänker jag. Det finns alldeles för mycket känslor inblandade. Dessutom skulle man aldrig kunna enas om något... Men däremot finns det väldigt mycket bra idéer och kunnigt folk därute, så det är mycket möjligt att den riktige översättaren kan få en hel del vettiga tips från fansen - under förutsättning givetvis att han bestämmer helt själv vad som är värt eller inte värt att ta till sig. Att översätta just namnen är nog bland det svåraste med LotR, och det kunde nog vara skönt även för en skicklig översättare (som jag hoppas att Erik A är!) att få in lite utomstående synpunkter. Av vad man hittills har läst verkar han ju inte alls rädd att ta till sig sådana.

I idealfallet håller jag med -- problemet är att hur ny den än är, kommer alltid den gamla att skramla omkring, och med två uppsättningar namn kan det bli intressant (läs: komplicerat) att syssla med Tolkien-kritik i framtiden. Men nog sagt om namn... det är som det är.

I allt annat är jag strålande glad att slippa Ohlmarks missar och halvtaskiga anglicismer. Martin Andersson (en av experterna här) har vad som mycket väl skulle kunna vara en komplett lista på översättningsmissarna -- och då tänker jag på sådant som helt enkelt är rappakalja eller nonsens i översättningen -- eller bara uppåt väggarna fel.

Jag har inte sett nog av EA:s verk för att yttra mig om hans språkliga kvalitet, men det KAN intebli sämre än Ohlmarks. Och DET är jag ruskigt glad över.

Toliens skicklighet låg inte bara i namnen, utan även i stilen. Att kunna skifta mellan det episkt högstämda och det vardagliga är ett av LotR:s underbaraste drag. Ohlmarks blandade vardag med epik i en språklig motsvarighet till mixer. EA gör det förhoppningsvis med lite mer fingertoppskänsla.

Det blev en hel del snack om det här så jag kan inte låta bli att lägga mig i(dock endast i liten skala... vill ju inte riskera tvåfrontskrig )... Vad gäller just Brandywine anser jag att översättningen Brandyvin skulle fungera, det var trots allt en benämning som användes av många när brandyn (som är ett destillat på vin eller vinliknande - dvs. fruktvin och dyl. - drycker) kom till Sverige. Brännvin är inte så tokigt, men det saknar den melodi som Brandywine har - och därmed också mycket av likheten med Baranduin. Det är trots allt inte bara begynnelsebokstaven som är viktig, eftersom hoberna tog namnet eftersom det lät så lika så borde man sträva efter samma likhet i svenskan.

Ja, "all said and done" så håller jag med om att det är viktigt att översättaren inte blir alltför influerad och beroende av fansen då det är viktigt att han själv har fullständig kontroll över sin översättning (inte förringande den hjälpande hand som Tolkienkännare kan ge Erik, det gäller bara att man får lite balans på det hela) och att han kan känna sig trygg i den. Som så många redan nämnt så är det viktigaste trots allt att Tolkiens språk får en värdig behandling.