Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Det är gemensamt för alla språk, att orden blir kortare. Men det känns ologiskt på något sätt... De kan ju inte bara bli längre och längre ju längre tillbaka i tiden man går....
I alla fall, här är hur namnet Ivar skulle se ut i olika stadier ('*' betyder att det är en teoretisk form):

Svenska: Ivar
Fornnordiska: Ívarr
Urgermanska: *Īwaharjaz
Urindoeuropeiska: *H₁eiH-u̯eh₂kóryos

Lånade Kamelens brevöversättning och lekte med den lite. Tänkte att det kunde vara skoj att ge den en ännu ålderdomligare prägel. Ett försök till 1500-talssvenska:

"Then waar heet när iagh först toogh then, glödhheet, oc swedhe then mijna handh, swa ath iagh betwijfflar, ath iagh nogen sin thess smärtz slippa skal. Ändoch swalnar then medhan iagh scriffuer, och then tycker migh krumpa, trossz ath then hwarken mister sijna skönheet eller formo. Scrifften vpå then, hwilken först som rödha låghor tydeligha sedd bliffua kunde, haffuer redhan förbleeknat oc kan näppeligha länger bliffua läst. Then är vthformadh j een alffscrifft frå Eregion, thy j Mordor finnas inga bookstäffuer för eth swadant sinnrijkt arbete, men språcket är migh obekant..." o.s.v.

Gillar! Den är naturligtvis alldeles för gammaldags för att faktiskt använda i översättningen, men snyggt var det!

Det här tyckte jag var alldeles väldigt svåröversatt! Närmare bestämt då den mening som inleds med "May your beer". Det tyckte tydligen Ohlmarks och Andersson också, för båda har struntat i det där med enchantment och bara uttryckt en allmän önskan:



Efter att ha försökt en stund börjar jag tro att de hade rätt - det går inte att få det att låta riktigt bra om man blandar in en förtrollning. Här är några av mina försök. Är det något av dem som faller sällskapet mer på läppen än de övriga? Eller har någon ett bra annat förslag?


(Till att börja med kan man förstås byta ut förtrollning mot t ex "förhäxning", då Tolkien inte använder wizardry och jag i översättningen hittills reserverat trolldomsorden som översättning bara av wizard-ord. Men varken förtrollning eller förhäxning fångar helt känslan i enchantment. tycker jag, även om det känns som om förtrollning kommer närmare...)

Det handlar nog mer om Ohlmarks allmänna oberäknelighet och Anderssons ambition att starkt reducera texten. Ingen annan av de fyra andra skandinaviska ringenöversättarna har struntat i det här. Den förste bokmålsnorsken har en typiskt ohlmarksk lösning:

Jag tycker att flera av dina förslag fungerar bra. Möjligtvis att det första och sista förslaget känns något krångliga. Trean är nog den jag gillar allra bäst, men tvåan är inte dum den heller.

Jag minns att även jag hade väldiga problem med den här meningen. Hela det citatet du lägger upp här har jag översatt på följande vis:

Det sista förslaget är helt klart det bästa! Alla skulle nog kunna fungera till nöds, men till skillnad från Randalin tycker jag faktiskt att det sista förslaget hör till de minst krångliga. Om jag var du skulle jag behålla det, Kamel!

Jag uttrycker det som att jag gillar tvåan och trean bäst (för det gör jag), men även för att jag tycker att de på bästa sätt speglar originalets språk.

Men din egen är ju bättre än båda dessa!

Asch...

Så här blev hela passagen till slut i min tappning. (Men jag kommer att läsa igenom den igen om någon vecka eller så när jag fått lite distans. Då får vi se om jag ändrar mig igen!)

Den oöverträffade utsökthetens förtrollning, minsann! Det låter som en exempeltrollformel i något svenskt fantasyrollspel.

Rolig liknelse! Men jag har inte spelat rollspel, så jag vet inte riktigt om jag skall ta det där som bra eller dålig kritik. Jag funderar hur som helst på att ta bort "oöverträffade" igen och bara köra med "en utsökthetens förtrollning", då det kanske blir lite för mycket av en "mouthful" annars. Men det retar mig i så fall lite att jag inte får till samma "styrka" på trollformeln som originalets "surpassing excellence"...

Tja, jag tycker du kan ha kvar det aningen överväldigande språket, med oöverträffat och allt. Gandalf säger trots allt att några enkla ord är värda mer än ett mynt i guld, så han brer ju på rejält.

När jag läste igenom ölpassagen nu, med lite distans till det hela, kom jag fram till att jag för tillfället föredrar den här lydelsen:


Vi får väl se om jag ändrar mig ännu en gång senare, när jag läser igenom hela kapitlet efter att ha översatt det färdigt. (Vilket inte alls är långt borta nu! )