Den stegrande kamelen skrev:
Men din vän låter inte alls som om han ingår i kategorin "bred publik", utan han representerar snarare en redan förlorad generation av inbitna Ohlmarksläsare, för vilka varje nyöversättning per definition blir osmaklig. /.../Men [tänk inte om] utifrån din väns perspektiv att det som redan är etablerat är det enda rätta, för med den utgångspunkten kan du lika gärna lägga ner din översättning helt och hållet. Och det vore förtvivlat synd!
Tack för vad som skulle kunna definieras som ett klargörande. Jag är nog alltid lite blödig när det gäller min jättebästa vän och hans tycke och smak, inte minst som
utan honom inte ett ord Tolkiensk text läst för egen del. Jag tror nog tyvärr att han trots allt tillhör en ganska "bred publik" alldeles oavsett om de känner till Ohlmarks översättning eller inte, och det pga det förargliga i att Jacksons filmatisering kom före Anderssons nyöversättning. "Filmgenerationen" måste nog dö undan, även den, innan andra översättningar på Midgårdnamn har en chans att etablera sig i Sverige, är jag rädd.
Men så är vi ju inte helt överens (eller snarare samstämmiga) här, ens vi tre hobbyöversättare, eller de andra än så länge något mindre aktiva hobbyöversättare på TA. Secker, Backing, Sysslet, Häradet, Rämnedal, Skurudalen, (ev) Riftedal, Vidstige, Stampe (eller vad det var).
Min son som även han var ivrigt involverad i kampen mot Secker, till förmån för Bagger (eller Baggins) hade även ett annat argument; att Bagger låter mjukare och trevligare jämfört med Secker. Han tyckte att det är viktigt att huvudpersoner har ett "runt" och "trivsamt" namn, som tillexempel Bagger, Potter och Stark. Varpå jag kraftigt ifrågasatte hans omdöme, då såväl Potter som Stark enligt mig är rätt kantiga och hårda namn.
Ja, ni ser, känslorna svallar kring våra älskade karaktärers namn. Men det visste ni ju redan.
Nej, det är en svår balansgång, att följa Tolkiens anvisningar, folkets vilja och sitt eget huvud och smak. Frodo Ränsel? Har någon föreslagit det? Det är inget seriöst förslag, utan något som pockade på uppmärksamhet just nu, medan jag skrev. Men... Varför inte...?
Med Riftedal har jag ett eget problem, (som jag inte har med Secker). En artikelförfattare ansåg att Riftedal är såväl riktigare som vackrare än Vattnadal. Men det gör inte jag. Jag köper riktigheten (och struntar i resonemanget om den afrikanska Riftdalen), men jag har aldrig tyckt att det är tillräckligt vackert. Och det stör mig. Det är helt enkelt inte mitt val av namn, utan något jag har accepterat, för att det trots allt är
tillräckligt bra. Men "-ft-" istället för "-v-" har hela tiden stört mig.
Det blir helt enkelt lite för mycket Anderssonskt.
Den etymologiska betydelsen är korrekt och därför är ordet det bästa.Men skönheten, då? Klangen? Poesin?
Hade engelskan enbart haft t ex "crack", hade Tolkien säkert tänkt om. Inte hade han valt Crackdell, heller...?
Så här hamnar jag tillbaka på vårt kära gamla Vattnadal i mina funderingar. Hade Ohlmarks aldrig kommit på det, hade nog inte heller jag gjort det. Men när det nu finns, och är så förjordat vackert... Och stämmer - om inte med originalet - så åtminstone med topografin, så att säga. Ack ja...
Och så har vi förstås Domherren på Domberget, och den där hovmästaren som jag inte gärna ser som "drots", hur mysigt det ordet än må vara (ja, ni vet vad jag tycker om ord som är lite för lite allmänt kända...), och Mjöcklakrafs osv...
Det är inte lätt att översätta... Men det är kul!