Citera:
Hur är Gladiator en USA-demokratisk imparlistpropeganda?
Marcus Aurelius framställs som besatt av drömmar om att återupprätta det oligarkiska kaos som var känt som republiken (vilket med Hollywood-logik får anses som näst bäst efter demokrati), något som aldrig torde ha föresvävat en kejsare vid denna tid (slutet av 100-talet), i synnerhet inte med tanke på Marcus Aurelius stoiska världsåskådning. Det anses helt enkelt moraliskt otänkbart att framställa en diktator som en god härskare, i alla fall måste han åtminstone vara motståndare till sitt eget system.
I filmen vinner förstås också de "goda" krafterna till slut, efter en måttligt fånig gladiatorstrid där den förvisso usle kejsar Commodus, ointresserad av filosofi men en desto större sportfåne, förnedras. I realiteten slutade Commodus sina dagar genom att strypas i sin säng av en brottare, lejd av hans älskarinna, kanslern och chefen för livgardet. Att dessa skulle ha drivits av republikanskt revolutionspatos får väl även det anses som högst tvivelaktigt.
Kejsaren de förde till makten, en viss Pertinax, styrde dock bara i 82 dagar, varefter Praetorianergardet tröttnade på hans sparsamhet, slog ihjäl honom och gjorde något så sällsamt som att bjuda ut tronen till högstbjudande.
Vidare, men utan signifikans för det amerikaniserade budskapet, kan ju tilläggas att Commodus incestuösa begär efter sin syster troligtvis är baserat på berättelser om Caligula, sannolikt med inspiration av filmen om honom, vilket torde säga det mesta om bildningsnivån hos Hollywoodklientelet (alternativt föraktet för sin publik).