Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Där ser man...

för det första: jag har aldrig koncentrerat mig på att styra en dröm, men däremot har jag en återkommande dröm där jag kan bestämma lite, och jag vet att det är en dröm. det börjar med att jag åker upp i en hiss till takvåningen. när jag kommer ut är det inte alls ett tak, utan ett vårvinterlanskap. det är snötäckt, men solen ligger på och allting håller på att smälta. det droppar överallt. jag går framåt, och då ändras landskapet omkring mig. nu står jag i ett slags träsk, på ett gungfly och jag måste hoppa snabbt till nästa lilla ö för inte sjunka. mellan öarna är vattnet väldigt djupt och helt svart (det är fortfarande vinter). jag hoppar och hoppar och försöker komma till fasta land. jag ser att det finns björkar lite längre bort, men jag kommer aldrig dit. först brukade jag vara rädd när jag drömde, men numer är det mest "jaha, så var vi här igen då". då kan jag åtminstone bestämma mig för att inte vara rädd.

för det andra: jag får sådana där overklighetskänslor lite då och då. samtidigt händer det att det känns som om tiden går fruktansvärt långsamt, och allt man gör och säger tar väldigt lång tid. det händer fortfarande ibland, och har gjort det sedan jag var 12-13. nu är jag snart 22. jag gillar tanken på det! det är lite behagligt, som om man är nära att röra vid en annan dimension. jag hoppas att det fortsätter.

Konstigt; jag får aldrig en återkommande dröm. Kan vara för att mitt sinne är nästan felfritt. Jag menar; ibland har jag funderat över hur ens liv och tankar påverkar drömmarna. Som t.ex. att jag funderade hårt över att båtar kunde, med hjälp av hjul, åka på landsvägar. Självklart drömde jag om det. Ett annat exempel är att jag tänkte på en tjej som jag är lite intresserad av under dagen och självklart blev hon en huvudperson i min dröm. SÅ är det nog. Tänker man mycket på en sak, t.ex. ett psykiskt problem, tar tanken över sinnet och man upplever den tanken i drömmen. Fast på ett annat sätt självklart.

Att styra över drömmar är nog inte så nyttigt. Visst är det kanske skönt att styra över drömmar men man kommer inte till problemets rot. Problemet finns inom en under ens vakna liv. Där är det vakna livet som man ska styra över och inte drömmen alltså!

Jag läste någonstans att flygdrömmar markerar något sorts problem. Jag minns inte vad men någon gissning, direkt taget från luften, är att man inte har båda fötterna på marken. Visst är det kanske skönt att flyga lite här och där hur man vill, men det känns ändå som en enorm trygghet att ha bägge fötterna på marken. Tro mig; mina flygdrömmar brukar alltid komma när jag lever i enorm stress eller nåt. Och stress kan ju markera att ens fötter inte är på marken.

Jag vet inte om det märks här men tro mig; jag har funderat över drömmarna länge. Och nu efter träningen är jag tyvärr inte pigg nog att skriva solida argument, så det kan tas över att jag knappt har funderat över det. Men det är iaf en del av allt jag har kommit fram till. Hoppas att ni känner det som en bra teori.

Självklart så behöver man inte ha psykiska problem om man drömmer en orolig dröm. Men eftersom dagens tankar påverkar drömmen kan ett psyiiskt problem göra drömmen orolig. Misstolka mig rätt nu va... Med psykiskt problem menar jag självklart ingen psykisk sjukdom. Jag tänker bara på de vanliga problemen, som att vara olyckligt kär i en tjej, ha ett stressigt jobb, sova för lite och sånt.

Håller fullständigt med om det. Drömmarna är kanske ett sätt för hjärnan att bearbeta alla intryck, så det är nog bäst att låta den jobba ifred någon gång ibland.

Jag styr nästan aldrig mina drömmar om det inte är någon oviktig dröm med långtråkig handling som är på väg att ta över i slutet av en spännande dröm och jag vill veta hur det slutar. Jag har inga återkommande mardrömmar längre. Knappt några mardrömmar alls faktiskt, eftersom allt ju bara är drömmar och inget att bli rädd för, känns det som.

Angående flygdrömmar så tvivlar jag på att det finns någon särskild anledning till att man drömmer att man flyger. Jag tror att det är olika. När jag var liten så såg jag en tv-serie vid namn Den Lilla Vampyren och vampyrerna där kunde flyga vilket jag tyckte var häftigt och alltså drömde jag att jag också kunde flyga. Nu brukar jag ibland flyga i drömmar för skojs skull =)

Arwens vän: jag tror inte att man bör tro på allt man läser om drömmar, speciellt inte i drömböcker. Drömmar och dess symboliker är högst personliga, det är idiotiskt att skriva att om man t.ex. drömmer om makaroner så är man hemligt förälskad eller allt vad de nu hittar på.

Det är inte alls idiotiskt! Bevisa det! Ge mig ett argument till varför det är idiotiskt, istället för att bara skriva det, med som en brasklapp. När jag skrev mina tankar bad jag om konkreta svar, och inte att någon skulle kalla mina tankar för idiotiska, utan att ha något vettigt argument varför... Kom igen! Fundera över det inatt, som jag gjorde, så förstår du att det inte är särskilt "idiotiskt"! (och jag menar verkligen att sätta sitationstecken*)


*heter/stavas det väl?

Arwens vän: ursäkta mig! Du behöver inte ta i så...

Jag uttryckte mig väl otydligt - jag menade inte att det DU skrev var idiotiskt; just det där om att flygning kan kopplas ihop med stress lät väl logiskt. Men för vissa kan det ju istället symbolisera frihet, eller nånting helt annat, eller hur? Det jag tycker är idiotiskt är alla dessa långsökta förklaringar som står i de flesta drömböcker där det är mer eller mindre omöjligt att begripa vart de får alltihop ifrån... Din flygteori var ju begriplig, vilket man väl ändå inte kan säga om makarondrömmar = hemlig förälskelse.

Okej. Jag behöver nog inte det; men jag ursäktar ändå. Det är en ren reflex att anta sådana "utmaningar". Kanske för att jag inte ska behöva tänka på hur jag let "den personen" "köra över mig". Menmen; inga hårda känslor på båda hållen så ursäkten godtas med ett

Men jag anser inte att det är idiotiskt att böcker skrivs om makarondrömmarna. I mitt fall är det mer som slöseri med tid. Men andra behöver nog läsa sådana böcker. Problemet med de böckerna är att de böckerna inte skriver om det personliga problemet (vilket, om jag förstår dig rätt, skrev). Det är ungefär som att läsa en självdiagnosbok i medecin. Helst plötsligt har jag canser, eftersom jag kryssade för överdriva svettniningar i fel fråga. Liknelsen ska visa att det är så lätt att feldiagnosera sig själv. Man blir inte friskare över att bota cansern när det är en vanlig förkylning som man har. På samma sätt befrias man inte över problemet att läsa om en förlorad kärlek som älskade makaroner, när man drömmer om makaroner. Men drömtydning med hjälp av bok har ett specefikt problem. Man vägras de egna tankarna där "botemedlet" kommer fram (som att säga till hon som tjatade i hela drömmen att hålla käften) när man bara läser att "det är det". Eller nåt. Jag tar bara från mina egna erfarenheter, men jag har inte drömt de drömmarna...

Vill man bli fri från mardrömmar och lära sig deras källor ska man läsa av den bästa boken som finns; nämligen sin egen minnes- och tankesbank. Ens sinne kan ha fel, men det är mycket säkrare än att läsa en drömtydningsbok. Och har ni någon gång läst i en drömtydningsskrivning om hur man ska gå till rätta med problemet? Inte jag iaf...

Förresten Crumui. Fint exempel att tänka om makaroner. Fast jag kan inte komma på ett tillfälle där ens tankar om makaroner blir så stora under dagen att ens dröm handlar just om makaroner. Kan du? (ifs skrev du väl det för att du inte heller kan det va?)

Problemet med drömböcker är att vi alla är individer och olika saker betyder olika för oss alla. i min drömbok stod det att det inte var bra att drömma om katter. Men jag älskar katter och de symboliserar lycka och fridfullhet för mig och inte falskhet och ondska som det sades i den boken. Man måste leta efter sina egna symboler och försöka förstå vad de betyder för en själv. Först då kan man börja tolka sina drömmar på ett mer konkret sätt.
Om man inte har en sanndröm för då ställer sig saken i ett annat perspektiv.

Tycker du? Själv tror jag att om dessa personer istället uppmuntrades att tolka sina drömmar med hjälp av sina egna sinnen och minnen, som du säger, så skulle de snart inse att de där böckerna inte behövs. Det borde stå som förord i alla drömböcker: "tänk själv istället!" men då skulle de väl inte sälja lika bra, förstås... Förresten, jag skulle gärna vilja fråga någon författare till en drömbok var han/hon fick alltihop ifrån.


*nickar* Håller med om allt du säger.

Ursäkta Crummi; men jag menade att vissa andra, alltså några få människor, behöver läsa böcker. Alla är inte starka nog, eller tilräckligt eftertänksamma, för att kunna fundera ut vad drömmarna står för. Men det är deras sak att läsa sådana böcker, och absolut inte vår sak. På samma sätt är det drömtydarnas sak att presentera sina teorier i böcker. Gillar man dem inte så är det bara att inte köpa deras böcker, eller inte ens att prata om dem. Vi lever ändå i en demokrati där vi själva bestämmer vad vi inte vill köpa (förutom trendtvånget alltså. Men demokratindiskussionen platsar inte här, kanske nån annan stans...)

Du fr¨gade var författarna fick allt ifrån. Egna erfarenheter, egna tankar eller bara en lönecheck för att komma på allt. Jadu...

Du Älva. jag utgår från att katterna typ gosar med dig i drömmarna, och INTE klöser dig, jagar dig eller något sådant. För jag tolkar det inte som frihet och kärlek att jagas av katter precis

Jaha du.. i min bok stod det bara att drömmer man om katter är det ett ont varsel för de är falska men drömmer man om hundar så är det ett gott tecken för att de är trofasta. Det enda boken gjorde var att den fick mig riktigt förbannad.

Generella symboler för alla människor fungerar inte. T.ex. så kan det var kulturella skillnader. Svart är sorgens färg i vissa kulturer medan det i andra är vitt o.s.v.

Den boken behandlar inte drömmar, den behandlar fördomar typ... och kanske feltolkningar... (katter som svekfulla. Örk. Stolta kanske men knappast svekfulla)

Tjadu. Jag skulle kunna drömma en mardröm om något så glatt som solen, om jag någon gång har symboliserat den med något ont. Drömmar är personliga. Det har iaf jag kommit fram till. Fast vad jag än skriver nu har jag nog redan skrivit, så nu känns mina tankar uttömda nu. Attsingen...

Det var ett tag sen nu, men jag har haft en period på ett antal år då ett visst element har ingått i nästan alla mina drömmar...

Lönngångar.

Vad kan det bero på då? Jag hade absolut ingen aning förrän jag läste det Arwens_vän skrev. I dessa år kan jag minnas att jag har tillbringat tiden då jag låg klarvaken och försökte somna med att koka ihop en uppsjö av konstiga historier om t.ex. hur jag skulle bete mig om jag var en karaktär i någon film jag hade sett eller vad jag skulle göra om jag blev miljonär.
Det händer att jag fortfarande gör sådant, men jag kan minnas att mitt tankemönster ändrades ungefär vid den tidpunkt som mina drömmar förändrades.

Så vad symboliserar lönngångar? Genvägar? Hemligheter? Vad det något sådant som mina "fantasier" gick ut på?


Nu har jag mer frågor än svar...

Beledhel: kanske att du flydde från ditt "riktiga" jag, alltså avvek från "huvudspåret" in i en massa gångar=personer? Eller måhända som ett släktträd, du vet hur grenarna blir fler och fler ju längre man kommer... De många gångarna kanske symboliserar alla dessa personligheter du hade att välja bland?

Nä, nu börjar jag ju låta som en drömbok. Som sagt, vad gäller drömmar kan du bara lyssna till dig själv.