Tack för svaren, ni båda!
Randalin skrev:
Jag tycker nog också att det där "by life or death" är viktigt, inte bara för att vara Tolkien trogen, utan också för att orden i sig anger en grad av allvar på ett ödesmättat sätt som varken "om jag så skall sätta livet till" eller "om så krävs går jag i döden" lever upp till.
Exakt! Framför allt Ohlmarks är alldeles för lättsam här, tycker jag. Andersson når inte heller riktigt upp till rätt nivå av ödesmättnad, men framför allt stör det mig att han är så ivrig att hitta ett befintligt idiom att han offrar både känslan och delar av betydelsen för dess skull. Det känns ganska typiskt för Andersson, det där, åtminstone i sin roll som Tolkienöversättare. Kanske har det att göra med hur påpassad och ofri han kände sig i det här jobbet? Ett gammalt beprövat idiom är lättare att välja och svårare att kritisera än om han hittar ett eget uttryckssätt – även om originalet inte är något idiom, och även om nyanser går förlorade då.
Ohlmarxisten skrev:
Vad sägs om "genom liv eller genom död"? Eller stör kopplingen dig?
Just det, "genom" är absolut ett tänkbart alternativ till "med"! Skall fundera lite på det, men det är nog inte alls osannolikt att jag gör så. Tack!
Kopplingen? Tänker du på Gandalfs kommentar till Gríma i Edoras? "I have not passed through fire and death to bandy crooked words..." I så fall känns den passagen så avlägsen både rent sidmässigt och i sin kontext att det inte stör mig det minsta om jag översätter båda gångerna till samma "genom". Men var det inte det du menade så vet jag inte vilken koppling du hade i åtanke. Förklara gärna!
Randalin skrev:
Det måste väl inte bli på antingen det ena eller andra sättet, rent språkligt. Båda uttrycken är godkända, s a s.
Jag tog ett beslut om det här med "son of NN" i inledningen av mitt översättningsarbete, liksom om många andra uttryck och ordval i Tolkiens verk. Konsekvent översätter jag "son of NN" till "NNs son", eftersom Tolkien är konsekvent, och jag ser en poäng i det. Valet av "NNs son" grundar sig i de svenska son-efternamnen, och för att jag (trots påståendet ovan) ändå tycker att det klingar något mer naturligt och "o-svengelskt" på svenska.
Ja, jag håller nog med, båda uttrycken är korrekta. (Både Hallqvist och Ohlmarks använder "son av" emellanåt, även om ingen av dem gör det konsekvent.)
Normalt är jag dessutom en stor anhängare av konsekvens. Men i det här fallet tror jag faktiskt att jag kommer att variera mellan "NNs son" och "son av NN" beroende på sammanhanget. Detta just för att "son av NN" klingar lite mer ovant på svenska än den engelska motsvarigheten, och det därmed krävs en riktigt högstämd passage för att uttrycket skall sömlöst passa in. Men när det väl är en sådan passage, då skulle "NNs son" kännas som ett nerköp, då vill jag verkligen ha den ädlare varianten! Eller enklare uttryckt: Åt fanders med konsekvensen, jag tänker göra som jag känner för!
Randalin skrev:
Andra "beslut" som jag har tagit gäller ord som uppenbarligen återkommer ofta i samma persons eller folkgrupps vokabulär på engelska, t ex hobbitarnas ofta använda "queer" om främlingar, Bockrikebor, utsocknes osv. Nämnda ord har jag konsekvent (åtminstone i hobbittal) översatt med "kufisk/kufiska".
Japp, så gör jag också! När det gäller "queer" har jag (när det är hobblar som säger det) konsekvent använt översättningen "udda" - böjt efter omständigheten, förstås. På något talspråkligt ställe har jag till och med roat mig med böjningen "uddare".