Oj, vilket vackert språk i det citatet! Här ser man en bra sak med den här leken: att man lyfter fram enskilda textsnuttar och kan begrunda dem i frid och ro, utan att otåligt hasta vidare till nästa, som det lätt blir när man läser boken. Här ser man hur bra Tolkien faktiskt var inte bara på världsbygge och sånt utan också på ren formuleringskonst. I hur många andra fantasyböcker kan man hugga ett mer eller mindre godtyckligt citat och få en språklig skönhetsupplevelse av det? Sug på den, Jan Olov Nyström!
(Nyström skrev i Norrbottens-Kuriren 2004 en recension till Anderssons nyöversättning som jag fortfarande inte har förlåtit honom för, nästan tio år senare.
Citera:
Tolkien var nämligen en urusel skribent, högtravande, tillkrånglad, osäker. [...] Erik Anderssons översättning är stramare och mer korrekt. Den är mer avslöjande för Tolkiens brist på stilkänsla, vilket upprepar det etiska: hur skall man översätta Tolkien?
Läs Tolkien-citatet ovan, Nyström, och kom sedan tillbaka och upprepa det där om brist på stilkänsla!

)
Ähum. Ursäkta utvikningen!

Jag har ingen riktig känsla för var det där citatet förekommer, så det får bli en vildsint gissning. Kan det vara när de tre jägarna springer i väg efter orkerna som fångat Merry och Pippin? I så fall är det nog (III, 1)
The Departure of Boromir.