Simon skrev:
Jag [...] förstår inte varför hon fick jobbet...
Att hon fick jobbet kan vi tacka Astrid Lindgren för.

Citera:
En vädjan damp ner i brevlådan en dag i november 1960. Förlaget Rabén & Sjögren planerade en ny översättning av J R R Tolkiens The Hobbit och bara en enda människa i hela världen kan teckna som boken "kräver". Det är Tove Jansson.
Tänk efter, skriver Astrid Lindgren, som förstås är avsändaren. Säg inte nej nu genast.
(Boel Westin, Tove Jansson. Ord, bild, liv, 2007, s. 356)
Citera:
"Kära fina Tove, har du nån mantelfåll så skicka hit den, så jag får kyssa den! Jag är så lycklig över din underbara lilla Hobbit så jag kan inte med ord uttrycka det. Precis en så liten finurlig rörande och rar en ska han vara, och så har han aldrig gjorts i någon utgåva." Astrid skriver till Tove i juli 1961. Förlag och förläggare var fulla av lycka […]. (s. 360)
Alla andra har inte varit lika lyckliga över illustrationerna. Och kanske är bilderna mer Jansson än Tolkien, men jag gillar ju Jansson mer än Tolkien.

Eldalie skrev:
Det enda rena felet är storleken på Gollum […]
Glöm inte de förunderligt hornprydda alverna och de härliga trollen som är höga som berg!

Av Westins bok framgår det att Tove tydligen inte var så förtjust i Tolkiens figurvärld.
Citera:
"Figurerna är banala; dvärgar, tomtar [:mrgreen:], älvor, svartalfer – men sceneriet lockade i sin makabra grymhet", berättar hon [Tove] för Tooti just när hon accepterat erbjudandet. (s. 359)