Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Martin Anderssons briljanta artikel Sagan om felen -- del I: "Hur många ponnyer har du egentligen, herr Merry?" publicerades i Tolkiens Arda -- Magasinet den 18/10. Ämnet som tas upp är givetvis Ohlmarks, och det tål ju att stötas och blötas ytterligare, inte sant? Vad tycks om artikeln?

För er som missat nummer 19 av Magasinet så återfinns artikeln på följande direktadress: http://tolkiensarda.se/new/nummer/magsidor/arfett14.htm

Du är lite tidig, Gustav. Sidan finns inte ännu. (Den dyker väl upp snart, kan jag tänka mig.)

Rätt gissat, för nu finns den!

Mycket intressant och roande läsning (även för en luttrad gammal Ohlmarksläsare som jag). Mycket jag inte hade koll på själv, skall erkännas!

En detalj som inte nämndes i listan som jag stört mig på är när Aragorn berättar historien om Beren och Lúthien:

"and took from his iron crown one of the three Silmarils"

Men ÅO har

"och från hans järnkrona brutit loss de tre Silmarilerna"

!!! Ett otroligt faktafel som, vilket iofs ÅO inte kunde ha en aning om, skulle antagligen påverkat Ardas historia rätt ordenligt om det senare hade varit sant...

Att det skulle stått anorlunda i den engelska version av LotR som ÅO gav sig an finner jag osannolikt, då det aldrig under evolutionen av mytologin förekom att Beren tog alla tre Silmariller.

Ha ha!
Kul artikel

..eller inte, beror på hur man ser det

Tur att Ohlmarks är död och slipper höra all denna ytterst välförtjänta kritik.

Hans översättning av LotR är, trots att den inte är den sämsta översättning av ett engelskt verk som Jag stött på under Mitt 18-åriga liv, likväl fullständigt gräslig. Utan att skryta kan Jag säga att Jag som 14-åring (den ålder då Jag började läsa på engelska) bättre hade kunnat översätta Tolkiens mästerverk. Jag hade åtminstone, tillskillnad från Ohlmarks, inte varit för stolt för att erkänna Mina brister och skulle därmed ha använt Mig av en ordbok.

Ohlmarks kommer alltid att vara, näst efter Morgoth och Sauron, det svartaste namnet hos svenska Tolkien-fans.

Ohlmarks översättning har dock sina förtjänster, ibland får han till namnöversättningar, och en hel del av prosan är ganska så bra.

Med en smula ödmjukhet från Ohlmarks sida hade hans översättning kunnat bli riktigt hyfsad...

Misstänker att Ohlmarks hade försvarat sig på samma urusla sätt som redaktören för Harry Potter-böckerna försvarade den urusla svenska HP-översättningen:



Strålande jobb, Martin! Ser fram emot fortsättningen.

Inte för att det egentligen hör hit. Men är Harry Potter lika dåligt översatt som Härskarringen? Har aldrig hört det förrut.

Citronisglassar istället för syrliga karameller, missat att översätta Erised-spegeln och dess text, sover i sängar med fyra sängstolpar istf himmelsängar, flyger på kvastkäppar istf kvastar, stjärnskott istf stjärnfall, plus en hög med translanesiska. För att plocka lite ur högen (och minnet).

Eller m a o : Översättningen suger!

Om Hrr: O's översättning kan tydligen sägas mycket. Å Andra sidan kan mycket sägas om de som frenetiskt letar fel.

Faktum är att ni borde glädjas åt denna översättning, den har effektivt avhållit er från konstruktivt arbete, och ni har genom denna fått åtskildigt att kannstöpa.

Jag förutser att filmatiseringen av böckerna kommer gå samma öde tillmötes i sinom tid, man kommer klaga på tingens ordning, höja indignerade röster om räfst och rättarting, och som vanligt inte få något konstruktivt gjort.

Tråkigt nog går den kverulantiska livsstilen hem i Sverige av idag, tillochmed på de högsta tinnar sitter surmagar och gnäller, över hur det kunde varit, borde vara, och skulle vara om bara...

Mitt råd till er alla... Gör något, låt er kreatism ta tid från er kverulism, vidga era hjärtan att ha överenseende med de imperfekta medmänniskorna i vetskap om att perfekt endast existerar i de bästa av världar och dit hör definitivt inte vår.

Och?

Mycket vackert sagt...
Å andra sidan kan lika mycket sägas om individer som ägnar sin dyrbara tid åt att tala om för andra vad de ska göra...

Säga vad man vill om Ohlmarks översättning, men en sak kan ingen ta ifrån honom. Han fick mig intresserad av detta fantastiska verk, trots alla sina personliga brister som översättare. Tack, Åke!

Dessutom var han tidigt ute, innan det fanns några klara direktiv eller andra översättningar att luta sig mot. Det är alltid lätt att vara efterklok. Den enda skandalen i sammanhanget är väl att den svenska översättningen aldrig har korrigerats eller reviderats i efterhand (trots att det gjorts med förlagan), förrän nu. För det felet bör man mest lasta förlaget.