Eldalie skrev:
Svenskan har ofta svårt att överföra samma stämningar som engelskan kan skapa. /.../ men att säga att en svensk läsare aldrig kan få samma upplevelse av ett verk på engelska, som på svenska, håller jag inte med om. För mig är Tolkiens verk oändligt mycket bättre i original.
Det är inte just Eldalies kommentar som jag vill besvara, men den låg sist och hade några intressanta tankegångar. Så jag börjar med dem.
Det är en högst personlig åsikt du lägger fram, Eldalie. För inte är det vetenskapligt bevisat att svenskan har svårt att överföra samma stämningar som engelskan kan.
Svenska språket anses allmänt som ett mycket poetiskt och känslostarkt språk (tyvärr... ingen vetenskap att luta mig tillbaka på, jag heller, men jag har hört och läst detta otaliga gånger). Och jag håller med om det. Läs inledningen i Kerstin Ekmans "Rövarna från Skuleskogen".
Eldalie kanske med "överföra" menade "översätta", dvs när det är fråga om att klä en engelsk text i svensk språkdräkt. Kanske har han rätt, men det kan lika gärna vara vår goda kännedom om engelska språket, och vår svengelska kultur som gör att vi upplever engelskan som så överlägsen.
Men, vi kan ju aldrig uppleva svenska som engelska, och det kanske är där problematiken ligger.
Vidare tycker jag nog att Eldalie blandar ihop apples och päron när han i samma andetag påstår dels att det är felaktigt att en svensk läsare aldrig kan få samma upplevelse av ett verk på engelska, dels att han anser att Tolkiens verk är oändligt mycket bättre i original.
Att tycka att Tolkiens verk är bättre på engelska, är inte samma sak som att man kan uppleva det på samma sätt på svenska som på engelska. Men, för att försöka förstå vad du var ute efter att skriva, så gissar jag att du menar att du upplever Tolkien på engelska mer känslomässigt eller innerligt än du gör på svenska. Och det får du gärna göra. Grattis!
Själv har jag svårare att uppleva olika författares olika personliga stil, när jag läser dem i original på engelska. För mig skriver de snarlikt, just för att det inte är på mitt modersmål. Jag kör fast i engelskan, snarare än surfar på den personliga tonen, vilket jag däremot gör när jag läser svenska översättningar. Och jag tror att det är det som kamelen är inne på. Så där kan jag bara bekräfta detta, att för vissa av oss som kan engelska bra, är svenska översättningar ett bättre alternativ.
Sedan vill jag även påpeka att översättningar visst kan vara bättre än originalet, även om man inom översättarskrået kan förhålla sig kritisk till om översättaren därigenom har lyckats, eller överskridit sina befogenheter. Ohlmarks är en av dem som korats som överlägsna originalförfattarna, även om vi i dag inte kan bortse från alla hans slarvfel.
Ett annat verk som av många anses som lika bra (eller bättre) än originalet, är Nalle Puh. Blundar man för att Britta af Geijerstam varit tvungen att hoppa över eller förvanska en del oöversättbara ordlekar, har hon i sin mycket lyckade ambition skapat ett verk som konkurrerar med originalet. Och det ska vi bara vara tacksamma för.
Sist men inte minst ska jag fundera över det svenska språkets kvalitet internationellt. Att engelskan lämpar sig för sångtexter beror nog inte så mycket på hur den låter, utan snarare på att engelskan har så oändligt många fler enstaviga ord än svenskan, samt att den i högre utsträckning (rätta mig om jag har fel) är uppbyggd på jamber, t ex "the boy", där svenskan har den lite mer haltande trokén "pojken". Många andra enstaviga ord i engelskan är tvåstaviga i svenskan, med en förarglig liten vokal i slutet. "Lamp/lampa", "boy/pojke", "run/springa", "talk/tala", "wave/vinka", "fall/falla" osv osv. Detta gäller inte minst i plural, där engelskan klarar sig med ett "s", medan svenskan har t ex: "-ar", "-or" "-er". Därför blir det väldigt svårt att översätta engelska sångtexter på ett flödande och naturligt sätt. "The moon is shining in the clouds", är en lätt dansande mening. "Månen skiner i molnen" vankar tungt fram. Vi är tvungna att ofta ta till andra lösningar. En vanlig lösning är t ex "vår måne" för att få till den där jamben, men det blir krystat. "Se månen skiner i ett moln", är väl en relativt lyckad lösning på andemeningen och rytmen, men den är allt för vanlig. "Se månen" och "Ett moln" är inte lika bra.
Tyvärr vet jag inte hur engelsmän tycker det är att översätta svensk dikt, men de borde ha likartade problem, eftersom våra språk skiljer sig på den där förargliga bestämda artikeln som på engelska ligger före substantivet och på svenska ligger inbakad i slutet.
Kanske tycker man allmänt att svenska låter lite löjlig. Jag har personligen mött människor som tycker att svenska är såväl fult som vackert.
Men (såvida min farmor inte hade fel) så hölls en gång en tävling i Världens vackraste språk.
Och den tävlingen vanns av svenska språket med meningen: "Ynglingarne redo över spången så att det sjöng i berget".
Se där!