Jag gillar ju gamla ord och använder dem själv (alldeles för?) ofta, så jag är kanske inte rätt person att framföra detta klagomål till.

Annatar (fd. Jonker) skrev:
"Han som aldrig tillförne rörts på detta sätt"
Jag har själv använt "tillförne" i min översättning, två gånger till och med!
"Aldrig tillförne har någon röst dristat sig att yttra ord på det tungomålet i Imladris, Gandalf Grå" låter jag Elrond säga (vid rådslaget), och
"Och aldrig tillförne har en dvärg gått segrande ur en ordstrid mot en alv" säger Legolas förtretat (efter besöket i Aglaronds grottor).
Poängen är förstås att just alverna skall låta lite gammaldags och högtidliga, som ett sätt att språkligt särskilja dem från andra folk. Jag skulle till exempel aldrig låta en hob eller Brimänniska uttrycka sig så!
Annatar (fd. Jonker) skrev:
"Maeglin var förvisso ingen vekling eller pultron"
"Pultron" är för mig inget konstigt ord alls, eller ens särskilt gammaldags. Jag hade mycket väl kunnat använda det, även om jag inte råkar har gjort det (tror jag). Men det är väl för att jag läste alldeles för mycket gammal nattstånden ungdomslitteratur under min uppväxt, antar jag. Ordet kan mycket väl tänkas ha förekommit i de Hjortfot, Biggles, Karl May-västern och annat jag slukade med förtjusning.

Annatar (fd. Jonker) skrev:
när Glaurung ska släpa sig fram och han gör det med "buller och bång"
Här håller jag däremot med! Det är inte att det är för gammaldags som är problemet, utan att det är helt fel stilnivå och associationer. Buller och bång är mer vaktparaden, eller kanske en sån där gammaldags brandkår med en mässingsklocka på bilen, än ett hiskeligt monster som närmar sig. Dock vet jag inte vad det är för formulering Adlerberth har översatt här. Det borde man egentligen alltid kolla upp innan man säger nåt.
Jag har ingen koll på Silmarillion på svenska, har inte läst den sen tidigt nittiotal, tror jag. Men på engelska är ju stilen bitvis så hög och ålderdomlig att det definitivt känns befogat att gräva djupt i ordboken, tycker jag.