Smaken är verkligen delad, själv tycker jag att skildringen av Gondor-riddarnas misslyckade anfall är bland det sämsta i hela filmtrilogin. Melodin till Pippins sång är anakronistisk och passar inte alls ihop med de andra visorna hobbitarna sjunger i filmen. Dessutom saknar scenen helt logik: Pippin sjunger en visa, vilket rimligtvis borde ta ca 5 minuter, och av någon anledning blir han så till sig att han börjar gråta. Denethor sitter och äter frukt under tiden, och för att man riktigt ska avsky honom har han jättedåligt bordsskick och dreglar bärsaft över hela hakan. Samtidigt klipps det in scener från ett beridet anfall som rimligtvis har tagit flera timmar att organisera och genomföra. I vilken ordning sker allt detta egentligen? En del tolkar kanske denna kronologiska röra som ett snyggt konstnärligt grepp, men jag tycker bara det är sentimentalt och dumt.
Mina favoritscener är istället en del vackra naturscenerier från första filmen, t.ex. när sällskapet lämnar Silverfåran och paddlar ut i Anduin, eller när de passerar Argonath och kommer till Tol Brandir. Jag tycker de scenerna ligger så nära böckernas magi man kan komma (fast Argonath-gubbarnas armar är felvända när man ser dem bakifrån - en mindre miss av designteamet
). Och så instämmer jag med dem som gillar rohirrims ritt: den är mäktig.