Dave Duncan är en av mina absoluta fantasyfavoriter! Framför allt har han ett härligt språk, man verkligen njuter när man läser. Detta gäller då de engelska originalen, översättningen har jag inte stiftat bekantskap med. Och hans personer och deras dilemman, såväl moraliska som fysiska, är väldigt skickligt och trovärdigt skildrade. Skall man nödvändigtvis leta efter något att anmärka på så är det att världen, åtminstone i
A Man of His Word, är lite begränsad. Den består av en stor kontinent, men vad som finns utanför den och bortom haven är det ingen som tycks fundera det minsta på. Ett klassiskt fantasygrepp, det där, som finns i hur många böcker som helst: Är det inte vida oceaner så är det obestigliga berg som ramar in kartan och ger världen en hanterbar storlek. Men lite småfuttigt känns det ändå.
A Man of His Word består av fyra böcker, närmare bestämt:
Magic Casement
Faery Lands Forlorn
Perilous Seas
och
Emperor and Clown
Samtliga dessa titlar är tagna ur en känd engelsk dikt, och Duncan avslutar också varje kapitel med en dikt. Det pyttelilla grepp jag har om engelsk poesi har jag fått av de här böckerna!
Det finns också en fortsättningsfyrlogi,
A Handful of Men, med samma huvudpersoner, som är minst lika bra. Båda serierna rekommenderas å det varmaste. Jag har läst en annan serie av Duncan också,
The Great Game, som utspelar sig dels i vår vanliga värld i början av 1900-talet, dels i en annan värld. Jag tycker att den här serien börjar alldeles oerhört bra, men tappar stinget lite grann mot slutet.
Han har skrivit en hel del annat också, och jag känner att jag nog borde återuppta mitt försummade Duncan-läsande snart...
The voice I hear this passing night was heard
In ancient days, by emperor and clown:
Perhaps the self-same song that found a path
Througt the sad heart of Ruth, when sick for home,
She stood in tears amid the alien corn;
The same that oft-times hath
Charmed magic casements, opening on the foam
Of perilous seas, in faery lands forlorn.
- John Keats, Ode to a Nightingale