Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Har nyss läst ut Pride and Prejudice av Jane Austen, inte i min smak och jag får väll tillägga att valet inte var mitt eget. Vi skulle läsa en bok från en lista med moderna, postmoderna, postkolonialistiska och feministiska böcker i engelskan, de flesta hade jag aldrig hört talas om och jag brukar inte gilla nyskrivna böcker, vilket många var, om de inte är fantasy så klart

Jag läser just nu två böcker samtidigt, vilket annars inte är något jag brukar syssla med. Men böckerna är så fullständigt väsensskilda att de inte "stör ut" varandra nämnvärt. Och det har faktiskt sina fördelar, märker jag, att kunna välja mellan två olika genrer beroende på vilket humör jag är på.

Ena boken är "Currency Wars" av James Rickards. Den handlar om global ekonomi, och vi kan nog lämna den därhän på ett forum som detta.

Andra boken är "The Crystal Cave" av Mary Stewart, som jag läser om för första gången på tjugo år eller nåt. Den är första delen i en trilogi (plus moms) om Merlin och kung Arthur. Och jag skulle vilja påstå, baserat bara på halva första boken plus mina dunkla hågkomster från två decennier sedan, att av alla myriader olika tolkningar av Arthursagan jag har läst är detta den bästa. Stewart är en riktig författare som här råkar skriva fantasy, snarare än det vanliga, en fantasyentusiast som fått för sig att skriva en bok. Boken är skriven på ett vackert och smått poetiskt språk, skildrar realistiska personer och miljöer, är noggrant källforskad (intrigen verkar basera sig mycket på Historia Regum Britanniae av Geoffrey av Monmouth, skriven på 1100-talet) och är inte minst grymt bra på att skapa stämningsfulla scener. Magin består hittills "bara" av spådom, men lyckas ändå framstå som mycket mer magisk och hårresande övernaturlig än vilken "blixtar skjuts från trollkarlsstav"-skildring som helst. Jag kan varmt rekommendera denna bokserie!

(Och vad menar jag med "plus moms"? Jo, det kommer en fjärde och femte bok efter trilogin, en direkt fortsättning. Men av någon anledning tycks de inte räknas som ingående i serien. Kanske skrevs de först senare, efter att de första tre redan var marknadsförda som en trilogi?)

Kuriosa: Mary Stewart lever fortfarande, född 1916. Bara fyra kvar till seklet fullt!

Jag läser den nu. Värre saker kan man ju stå ut med. Fint språk och relativt lättläst. Samtidigt håller jag på att läsa Jane Eyre av Charlotte Bronté. Meningen är att se hur de kontrasterar mot varandra. Och ja, de ingår i kurslitteraturen i Engelska 2 på universitetet.

Har även varit på biblioteket och släpat hem Ulysses av James Joyce i tre olika versioner, den engelska samt första och andra svenska översättningen (den senare av våran bekanting Erik Andersson). Vad jag sett hittills är den betydligt mer svårforcerad, men även här kan man gotta sig åt språkbruket. Vi får se om det blir en uppsats om detta så småningom, eller om jag väljer något av Tolkien...

tyvärr består min litteratur på sistone av tämligen tråkig och akademisk studentlitteratur (medeltidshistoria) men jag har hunnit läsa prologen och första kapitlet till A memory of light ( oh gud vad jag väntar på att hela boken släpps i januari)

Jag ser också fram emot A Memory of Light, tycker den serien tog sig ordentligt när Sanderson tog över efter Jordans död. För tillfället läser jag annars Keith Laumers "Galaktisk odyssé" och en Lincoln Rhyme-deckare av Jeffery Deaver. Och så Silmarillion förstås. Deavers Lincoln Rhyme-böcker måste vara världens mest lättslukade deckare, de är lätta att komma in i och har en massa vändningar i intrigerna som håller intresset uppe. I och för sig glömmer man vad de handlade om så fort man läst klart dem, men det är bara bra, då kan de återanvändas.

Läser just nu Gryning över Kalahari av Lasse Berg. Mycket bra om människans historia. Såg honom föreläsa när boken var nyutkommen, men har inte läst den förrän nu, och då är det så dags för den har en uppföljare också: Skymningssång i Kalahari.

I övrigt läser jag diverse kurslitteratur i arkeologi, samt The Walking Dead (den tecknade serien), del 14: No Way Out. Originalserien är betydligt bättre än TV-serien.

Just det, den har jag länge tänkt läsa. Tack för påminnelsen!


Jag började se TV-serien härom månaden. Men jag orkade bara tre avsnitt av första säsongen, sedan gav jag upp. Platta karaktärer, oinspirerad intrig, ett frosseri i zombieornamentik på bekostnad av manus, kändes det som. Men det har tydligen blivit tre säsonger and counting, så jag antar att den måste bli bättre så småningom?




Antar att ni därmed båda har läst hela serien. Skulle ni rekommendera någon som ännu inte dragits ner i träsket att ge sig i kast med The Waste of Time? (Martinus här på forumet kallade serien så en gång. Gissar att det är ett utbrett begrepp... )

Just nu läser jag Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Gillar den än så länge, även om det är rätt mycket, vad ska man kallad det? sexuell frustration i början.

Har innan läst Tjuven Althalus av Eddings-arna, ganska okomplicerad, lättsmält undehållning. Har också läst två av Hunger Games-böckerna och de gillar jag mycket skarpt, det är en fascinerande dystopi som Collins har skapat.

Ja jag skulle rekommendera den , den är välbyggd och djuplodande ( det finns en hel bok med appendix ) dock är den lång och jag ska inte dölja att vissa delar är tråkigare än evighetsvandringen till Mordor

The Waste of Time var ett roligt och stundtals träffande tillmäle, men lite orättvist när man betraktar helheten. Jordan har byggt upp en väldigt omfattande imaginär värld med en inre koherens som inte står Tolkiens efter. De första delarna av Wheel of Time är också väldigt spännande och medryckande, men sedan börjar storyn splittras upp i en mängd sidospår och det kan bli rätt långRandigt att hålla reda på alla karaktärers äventyr. I ett par volymer går berättelsen rejält på tomgång: obetydliga delintriger sträcks ut över många kapitel och man sitter bara och skummar igenom evinnerliga transportsträckor i väntan på att det ska hetta till. Till råga på allt är varje del i originalet uppsplittrad på två i den svenska översättningen, vilket gör att böckernas klimaktiska uppbyggnad helt går förlorad när man läser dem på svenska. Ett värdelöst förfarande av förlaget enligt min uppfattning, men annars hade det väl inte varit ekonomiskt möjligt att ge ut den på svenska.

Men om man står ut med de tradiga avsnitten så är det en fascinerande mytologi som målas upp. Porträttet av Rand blir bara djupare och mer komplext ju mer man läser, och jag tycker det finns dramatiska partier som är nästan lika gåshudsframkallande som Tolkiens bästa stunder. Däremot är språket inte jämförbart med Tolkiens, Jordan berättar rättframt om vad som händer och ägnar inte mycket tid åt poetiska formuleringar. Det är berättelsen som är i centrum, inte författarkonsten. Och den tar sig mot slutet när Branderson tar över, uppenbarligen med strikta förhållningsorder från förlaget om att knyta ihop säcken kring alla intrigspår.

Det blev ju en riktig recension det här, där ser man vad ett glas Blanton's kan inspirera till.

Varsågod


Nä, dessvärre blir den bara sämre. Läs hellre serien. TV-serien följer Kirkmans originalmanus väldigt dåligt, och karaktärerna är mycket bättre beskrivna i originalet.

Tack för Jordan-recensionen, Pellegrino! Du borde dricka bourbon oftare.

Men jag tror nog inte jag ger mig på den här serien, inte just nu i alla fall. Jag läser av någon anledning ganska lite nu för tiden, så det skulle ta mig ett år eller nåt att ta mig igenom så många och långa böcker. Och för att ge mig i kast med ett så stort projekt skulle det behövts betydligt mer översvallande omdömen än så.

Är halvvägs in i The Name of the Wind av Patrick Rothfuss, del ett i Kingkiller Chronicle. Är nöjd med boken än så länge, men den får jobba på att leva upp till mina vänners hypning. Bra huvudperson och det verkar vara en spännande värld som Rothfuss har skapat och det finns redan många mysterier jag vill ha svaret på. Men det finns även saker jag stör mig på, men det finns kanske mening med de händelserna också.

Någon som läst böckerna?

Ja! Se en separat tråd i ämnet. (Hm, och i den lovade jag att återkomma med en kommentar när jag hade läst klart. Får väl göra det, då då! Måste bara hem och bläddra lite i dem och friska upp minnet först...)

Arkeologi i Norden 2 av Göran Burenhult + för skojs skull, när jag har tid över från tentan, The Rouge av Trudi Canavan.