vanja skrev:
I valet mellan att tro eller inte tro säger jag att jag inte tror. Om något skulle dyka upp som motbevisade mig så är det en annan sak. Det är nog till och med så att "vetenskapligt" skulle behöva betyda "upplevt av mig personligen". Tråkigt? Nej. Det finns nog med fantastiska och hemska saker att förundras över i världen som det är.
Hur "är" det då? "Motbevis" finns nog, men som med allt annat är det större chans att man hittar dem om man faktiskt letar...

Fëanor skrev:
Nej varför skulle vi det?
Jag anser personligen att det som i dagligt tal kallas "övernaturligt" utgör mer än 99% av "universum/världsalltet". Att välja bort att tro på det är helt enkelt att begränsa sig väldigt mycket. Att begränsa sig behöver iofs inte vara något dåligt...
virre skrev:
Man kan ha en tro utan att tro på övernaturligheter.
Då kan man välja att man antingen tror på vetenskapen eller att man tror på något annat. Vad är problemet?

Sarvi skrev:
Jag vänder mig mot att att "vetenskap" ramas in som någonting man kan "tro på". Jag "tror" inte på vetenskap, även om jag är svårartad anfäktad av akademiskt tänkande och utbildning.
Jag förstår inte. Varför kan man inte tro på vetenskapen? Om man t.ex. tror på evolutionsteorin tror man ju på vetenskapen(s svar på hur vi skapades).
Sarvi skrev:
Vetenskap uttalar sig inte om tro, moral och etik. Vetenskap kan inte stå till tjänst med, hur ska jag säga, "riktlinjer för hur vi ska leva"...
Om jag tror på vättar, det vill säga något "övernaturligt" (ej av vetenskapen bevisat existerande) väsen, ger det mig riktlinjer för hur vi ska leva? Förstår inte detta heller.
Sarvi skrev:
Guds existens kan varken påvisas eller motbevisas med vetenskapliga metoder.
Hur vet du det? Att så inte har skett ännu betyder väl inte att det aldrig kan ske.