Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

nu är våren här på riktigt, och då börjar det krypa fram små otrevligheter som jag helst skulle slippa. dagen har varit synnerligen olycksdrabbad! först fick jag mitt första myggbett (på vänstra knät), sedan flög en gigantisk och mycket arg geting in i mitt rum och skrämde slag på mig (för övrigt - detta hände under senare delen av kvällens chatt om översättning. förlåt till er jag pratade med att jag bara försvann, men jag var upptagen med att springa omkring och vifta, även om jag vet att man inte ska det) och till sist kastade jag en blick upp i taket och fann den största spindeln jag sett utan bur! jag överdriver inte när jag säger 6cm benspann, och en kropp på 3!

nu är det så att jag bor på universitetscampus, alltså i korridor. eftersom det fortfarande är påsklov är vi bara 3 tjejer som är här för tillfället och vi var alla lika skraja. vad göra? den får ju knappt plats i ett glas! jo, vi har ett säkerhetsteam som finns tillgängligt 24 timmar om dygnet. ja. det är helt sant. jag ringde säkerhetsvakten, och så kom de och tog bort den.

kanske är jag jättetypisk stockholmstjej när jag beklagar mig över insekter, men jag tycker de är det hemskaste med hela sommaren. är det någon som håller med? är det någon annan som gått till ytterligheter för att få bort oönskade gäster?

för övrigt tycker jag att bromsar är de hemskaste insekterna!

Insekter... när jag var mindre brukade jag samla på mig varenda en av dom jag såg, fångade även humlor och getingar i händerna.

Men nu på senare tid har jag nästan fobi för getingar, troligen för att jag aldrig blivit biten av en och vill helst undvika att bli det eftersom jag inte har en aning om hur det känns

Annars så hade jag en liten snigelfarm, kanske 20 st i en liten glasburk. Ställde den utanför altandörren en natt, och morgonen därpå hade dom på nåt sätt kommit ur burken (tror att jag glömde skruva fast locket....) så hela dörren var nerslämmad och det satt sniglar lite överallt! (Föräldrarna var glada då ska du se...)

Har även haft en liten spindelfarm samt skalgbaggsfarm, men det ska vi inte gå in på...

Innan jag av någon anledning inte riktigt minns slutade med att samla insikter så var det i alla fall larver som var det stora intresset. Brukade tillbringa större delen av sommardagarna med att springa fram och tillbaka runt en rätt bred för att inte tala om hög häck och söka larver då. Minns speciellt en larv jag kallade "svartis", han var hur stor och fet som helst eftersom jag hade matat honom med sallad

Jaja...

Insekter är väl mysiga? Det är bara getingar (som jag har lite fobi för eftersom jag råkade ställa mig i ett jordgetingbo en gång på dagis) och bromsar (som jag är allergisk mot och dessutom är de förbannat elaka mot hästarna) som jag inte gillar. Ok, inte fästingar heller kanske. Men spindlar, skalbaggar, myror och andra småkryp är trevliga.

Har grov fobi mot getingar. Kanske också för att jag inte heller blivit stucken men det går nog djupare än så. Jag gallskriker om dom överraskar mig! Det känns som om jag ska dö när jag ser dom Pinsamt värre och ännu pinsammare för pojvännen som får sitta och le urskuldande när man viftar omkring och gömmer sig under borden på uteserveringarna.
Spindlar är också riktiga otäckingar. Ju större ju värre. Såg en sån där som Vanja pratade om i Sverige, och det var fruktansvärt. Stod på ett bord på postcenter (jobbade som brevbärare på den tiden) och skrek och pekade. Efter att den oskadliggjorts så satt jag bara och darrade.
Annars får jag väl säga att det går ganska bra men fästingar göre sig icke besvär (också spindeldjur). Men humlor är mysiga och trollsländor.

I höstas höll jag på en hel del med naturinventeringar, bland annat klängde jag och ett gäng andra tokskaft runt i bergsbranter och letade knepiga växter och konstiga mossor. Efter att ha kämpat oss igenom världens värsta terräng med omkullfallna träd, mossklädda stenblock och täta buskar kom vi äntligen ner på en liten avsats. Just när vi hade hoppat ner i den mjuka lövhögen som täckte klipphyllan kände jag en skarp smärta på högerarmen, samtidigt som en tjej skriker till. Jodå, vi hade hoppat rätt i ett duktigt stort jordgetingbo. Helt om, retirera! Den tidigare så svårforcerade terrängen blev plötsligt genombruten hur snabbt som helst, varefter alla rusade iväg som, hmm, stuckna bin. Givetvis inte tillräckligt fort, getingarna stacks som fanken, och envetna var de också. Som tur var så var det ingen som var allergisk, men svullna var vi.

Sen var vi lite försiktigare i bergsbranterna och såg efter var vi satte fötterna om det såg misstänkt ut. Det fanns massor med getingbon överallt, speciellt jordgetingar.

Vi hittade också gott om bålgetingbon (dock inte i bergsbranter), men bålgetingar är riktigt snälla getingar, inte alls så aggresiva som andra mindre sorter, som inte brydde sig så mycket. Dom kan vara stora som ett lillfinger, så man duckade när det kom en och brummade runt huvet på en. Ett tips: bålgetingar lär varna inkräktare i närheten av boet genom att flyga på dom innan de sätter in grova artilleriet. Så om ni börjar få tre centimeter stora getingar i pannan när ni sitter och fikar i någon hage är det läge att omgruppera lite längre bort.

Jag har också blivit biten av en spindel en gång. Det var en stor vatten- eller kärrspindel som satte käkarna i mig när jag bråkade för mycket med den. Typiskt nog lyckades den bita i vecket mellan tumme och pekfinger, så det gick faktiskt igenom. Kändes som ett svagt getingstick, men gick fortare över.

Men jag gillar krypen ändå, dom är roliga att titta på. Fästingarna skapar dock ingen särskild entusiasm, inte ens hos mig. Jobbiga små kräk.

Till sist, ett citat från Monty Python:

Den här årstiden är hela omgivningen runt skolan där jag går översvämmad av skalbaggar. De finns överallt!
Annars är jag ganska vänligt inställd till insekter.

Brydde mig inte om getingar och andra stickande kryp tills för några år sedan när jag skulle öppna en dörr och kramade hårt om den geting som visade sig sitta på undersidan av dörrhandtaget... J-ar vad ont det gjorde...! Kanske för att sticket hamnade på "insidan" av ringfingret, det är ju nästan bara ben där. Grät som en liten gris i säkert tio minuter...
Nu blir jag lite lätt nojig om det kommer getingar i närheten. (Blev stucken av en humla som 3-4 åring, handloven svullnade upp som en tennisboll. Hade roat mig med att stampa ihjäl humlor i gräsmattan och plockade sedan upp dem och samlade dem i en burk, men den sista var inte död när jag tog upp den och sålunda fick jag mitt straff och lärde mig att humlorna var levande varelser som kunde ha invändningar mot att bli mördade av en dum unge i träskor...! Gjorde aldrig om det.)

Annars är spindlar det stora problemet. Häromdagen hittade jag en stor brun spindel i diskhon när jag skulle diska. Medan den försökte kravla upp ur hon försökte jag spola ner den med kranen för att vinna tid och lista ut hur jag skulle få bort den. Under tiden vaknade varmvattenberedaren till liv och husets kokheta varmvatten fick plötsligt min spindel att ändra färg och fason. Kokt och om möjligt ännu läskigare än medan den levde gled den lååååångsamt ner i avloppet, kroppen först och benen liksom ihopfällda efter den...
I två dagar kikade jag oroligt ner i diskhon varje gång jag gick förbi, halvt berdd på att den skulle komma ålandes upp ur avloppet igen, tilltufsad med redo att hämnas...
Fånigt egentligen, att vara så rädd för något som är xxx gånger mindre än man själv!

Gud vad alla är rädda för getingar, det är ju bara att rulla ihop första bästa tidning och slå till! Alternativt spreja insektsmedel på den.

Stackars getingar! De är ju söta och snälla! Tycker jag i alla fall...

När jag var liten brukade jag fånga de små oskyldiga humlorna i en burk och sitta och titta på dem när de flög omkring i deras nya lilla hem. När humlorna, på grund av syrebrist, började krypa omkring på botten av burken släppte jag ut de små insekterna igen. Ibland försökte jag mig på att klappa humlorna när de satt på blommorna. Ibland gick det bra, men vissa gånger brännde jag mig ordentligt.

Jag håller med fullständigt. Jag dog nästan häromkvällen när en mal tog sig in i Mitt rum genom Mitt öppna fönster.

jag tillhör också typen av personer som för skräk anfall av insekter.
(det är nog för att jag är ifrån stockholm). bara fråga kata om min reaktion på spindlar.

hrmm... fast myror är trevliga. fast inte när de invarderar änns hem.
det ska finnas en speciell sorts myror som bara bor i vita huset... hmm...

inte riktigt kloka myror, som vill ha en sådan granne!

Jag ogillar insekter. Dom stör min perfekta värld

Jag tycker om insekter, ialla fall skalbaggar, de är väldigt vackra. Men med myggor är det annat. Myggor älskar mig. Det är nog det enda djuret förutom människan och fästingen som jag inte tycker om.