Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Du har hela tiden ifrågasatt om det i yttrandefriheten ingår att man får sprida nidbilder och förlöjliga en religion. Svaret på den frågan är ja, SJÄLVKLART. För att förstå detta måste man se dock det hela i ett större perspektiv, något du uppenbarligen misslyckas med. Det handlar nämligen inte om muslimerna och deras religion, det handlar om yttrandefriheten. Förbjuder man folk att göra nidbilder idag, så banar man väg för ett samhälle där man måste gå på tå för att inte uppröra någon religion eller grupp på minsta lilla sätt, eftersom allt man säger kan tolkas som angrepp mot dem. Varför vill du så gärna uppnå ett sådant samhälle?

Nej, du har fullständigt mittförstått min position. Jag ropar inte på några förbud av den enkla anledningen att jag inte tror att det skulle lösa något. Frågan är inte om man får publicera nidbilder och förlöjliga en religion. Frågan är varför man har behov av att göra det och vilka konsekvenser det får för en själv att så hårdnackat reducera religion till politisk propaganda. Jag menar att det är mycket problematiskt eftersom jag, liksom Tolkien, ser det moderna Västerlandets andliga kris som mänsklighetens stora ödesfråga.

Bra, då är vi överens på den punkten.


Just för att förhindra den andliga krisen att eskalera, är det mycket bra att förlöjliga de religioner där den andliga dimensionen är så pass dold (i praktiken ickeexisterande inom islam) så att folk inte faller ner i dessa underkastelsehelveten i tron om att finna andlighet där. Den sanna andligheten är nämligen inte kopplad till någon specifik religion, den är helt igenom personlig och "egenskapslös". Det enda man gör genom att bekänna sig till islam är att begränsa sig själv genom att sätta upp meningslösa hinder för ens andliga sökande. Islam utgör därmed som jag sa tidigare är islam den absolut sämsta tänkbara utgångspunkten om man söker efter andlighet.

Och vilken rätt har du att bestämma och definiera vad som är "sann" andlighet?

Det är inte jag som bestämmer, utan så som den beskrivs inom alla religioner.

En annan intressant aspekt är ju att de som är ickereligiösa alltid måste stå tillbaka för de som är religiösa för att inte uppröra dem. Hur konstigt känns inte det med en hel grupp människor som måste gå på tå för en annan?

Mina erfarenheter säger som sagt precis tvärtom. Jag skulle kunna förklara mig i all oändlighet men jag antar att det är omöjligt att göra sig förstådd om den som lyssnar inte vill öppna sig hjärta. För övrigt var det just vägran att underkasta sig och "begränsa sig själv" som karaktäriserade Melkor... (Men, trots allt kan jag ju säga att jag tror inte vi står så jättelångt ifrån varandra ändå. Själv var jag länge ateist/agnostiker (närmare bestämt sekulariserad och därför omedveten om min egen protestantiska etik som de flesta här i landet)).


Jag vet inte vad den känslan egentligen bottnar i, antagligen en mer eller mindre berättigad vanmakt med komplexa orsaker, men det är nog nyckeln till att förstå båda sidor i polariseringen. Det du beskriver är exakt det fenomen som Nietzsche benämner ressentiment. Historiskt sett är det just upplevelsen av ett sådant undertryckt hämnd- eller revanschbehov som mobiliserat folk till fascistiska rörelser. Jag antar att det också kan vara en bidragande förklaring till den uppslutning vi idag ser till Danskt Folkeparti, liksom till Hizbollah och Hamas. Det är i grund och botten samma bittra krafter som är i rörelse på båda sidor, ett slags spegling. Det är ett globalt fenomen och har mer att göra med tidsandan i allmänhet än med religion. Däremot finner jag mycket i Koranen och Bibeln som visar på en annan väg, bort från att låta sig definieras av ett dömande och tvistande med andra människor. För att tala med Tolkien, bort från "vrede" och "sorg" (Om sagor).

En person vars hjärta är öppet kan aldrig vara begränsad till en enda religion. Ty en sådan person inser att alla religioner egentligen är en och samma, och ingen är mer rätt än någon annan. Varje religion beskriver samma sak ur olika perspektiv. Att välja en enda av dessa (och därmed välja bort alla de andra) är enbart en begränsning av sin egen möjlighet att förverkliga hos sig själv det som alla religioner strävar efter. VARFÖR begränsa sig?

Här är det återigen fantastiskt hur lika synsätt vi egentligen har! Jag ser ju också de olika religionerna som former för ytterst sett samma sak. "När man slår sönder bägarna blir vattnet ett" som det står i Rumis "persiska Koranen". De olika religionerna är helt enkelt olika vägar som ytterst sett pekar mot samma mål, vägar som kan passa oss olika bra. Älva föredrog t ex buddhismen istället för islam. Valet är fritt och det finns i grund och botten ingen motsättning.

Tolkiens genialitet var ju att han förlade sin mytologi så att den blev kompatibel både med de hedniska, förkristna och de monoteistiska religonerna. Det öppnar upp en genuin bredd i perspektivet som träffat något ytterst angeläget för många i den moderna världen. I Tolkiens verk kan man i populärkulturell form finna en genuin andlighet som inte förfallit till något slags urvattnad synkretism som blandar det evigas och det tidsbundnas ordningar, vilket jag anser vara problemet med t ex new age.

New Age är en 1000 gånger bättre religion än islam, (new age är inte en enhetlig religion f.ö.) eftersom när de hämtar intryck från olika källor gör de det på ett öppensinnat och liberalt sätt, som går ut på att var och en är fri att själv endast ta till sig det de anser vettigt.

Den religion som mest blandar "det evigas och det tidsbundnas ordningar" är ju islam, eftersom de försöker utforma dagens rättsystem och dess lagar efter en mer än bok skriven av en förvirrad rövare och pedofil på 600-talet. Snacka om idioti!

Tack för din trevliga debattstil. Dock tror jag aldrig vi kan bli ett par. Kombinationen liberalism, new age och onyanserat islamförakt ger inte direkt någon stjärna i min bok...

Du är emot liberalism - att folk ska ha rätt att tänka och välja fritt? Då har du hamnat rätt, ty då är du i sanning en muslim i blodet.

Vänta lite nu... du säger att liberalism handlar om att folk ska ha rätt att tänka och välja fritt. Tolkien var konservativ traditionalist, men det fria valet är centralt i de värden han håller högt. Hur går nu detta ihop?

Kan det vara så att sann liberalism inte är någonting annat än brist på självkännedom? Att rätten att tänka och välja fritt är att tänka och välja innanför de liberala skygglapparna? När vi ska bedöma islam åker de "uafhængige" liberala Jyllands-Posten-skygglapparna på osv. Återigen Sméagol, Smaug, Smygaren, som karaktäriseras av att vara fullständigt inkrökt i sig själv. I sanning Frihet och Oberoende!

Vad som är sanning för ena parten är det inte för den andra. Vem kan egentligen anse sig ha rätt att tycka att Danskarna är knäppisar medan t.ex. Irakier är det bästa av folk? Ibland funderar man på vad som egentligen ska uppenbara sig för en i slutändan. Vilka hade rätt och vilka hade fel? Är mina åsikter de rätta eller är det meningen att vi alla ska springa omkring i hucklen eller är det rätt att bränna alla judar på bål? Är det rätt att vara snäll mot andra om man aldrig får något tillbaka? Tycker jag verkligen rätt?