Fast jag såg någon som var äldre i en annan tråd på detta forum.
Suck!

Det var väl jag då kan jag tänka...Typiskt! Fast jag lider inte speciellt av att vara så ålderstyngd...

Eftersom vi är på "Övrigt"-avdelningen så kanske jag kan ta upp lite space med att berätta en historia från "the old days"...
Det var på 70-talet alltså, vi var ett gäng som drog runt i Sthlm och hur det nu var så hamnade vi i en rivningskåk som var ockuperad, ja, det var väldigt "trendigt" att ockupera på den tiden....

Iallafall, vi kom in i ett MYCKET sparsamt möblerat rum = ett par madrasser på golvet och en upp-o-ned-vänd drickaback (de var i trä, just det, rena stenåldern) med ett levande ljus på. Vid dörren stod en pinnstol. Vi slog oss ner och jag tog fram Sagan om Ringen och började läsa högt. Rätt som det var kom det in en ung. 2 meter lång, jättestor kille som var från Norrland, det förstod vi på dialekten. Han var rejält påverkad av något och mycket aggressiv. Så länge som jag läste högt ur boken satt han lugnt på stolen vid dörren, men vägrade släppa ut någon av oss. Varje gång jag gjorde uppehåll med läsningen reste han sig och gick fram och tillbaka framför dörren. Varje gång han vände högg han en stor YXA i väggen!!!!
Gissa om vi var skrajja. Så jag fick bara läsa och läsa och läsa, jag läste nästan ut hela boken, det tog timmar, och jag var hes som en korp till slut. Då fick han väl något trängande behov och gick ut ur rummet. Gissa vilka som fullkomligen flög nedför trapporna och ut i friheten. Jag glömmer aldrig denna incident och Ringen-böckerna fick en väldigt speciell innebörd för mig efter detta. Boken räddade ju faktiskt livet på oss, det kändes så iallafall...
Ps. Verkar inte som om jag får till det där med quote...