Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Så när du får välja mellan att sitta ifred eller sitta med en komplett främling, då väljer du alternativ två?

Oftast så bryr jag mig inte alls om jag sitter ifred eller om jag sitter med en komplett främling. Om jag är väldigt trött eller irreterad så föredrar jag att sitta ensam, men vanlígtvis så stör det mig inte.

Jag är inte intresserad av att sitta nära främlingar. Helst skulle man föredra en helt egen tågvagn...

Och varför är det så fult att vara svensk? Om det är vår kultur att inte vilja vara så nära varandra så är det väl så, men det har utvecklat sig till ett skällsord. Usch, det är så svenskt! o.s.v. Konstigt. Fråga en amerikan om han tycker det är fult att vara amerikansk. Eller en dansk för den delen.

jaa! jag älskar att ha en tunnelbanevagn helt för mig själv! då menar jag såklart en gammal en, för vagn 2000 vet man ju aldrig om man är ensam med alla skrymseln och vrår.... men när jag har en tunnelbanevagn för mig själv så brukar jag sjunga högt och sedan 'gå i taket', det vill säga ta tag i en mittstång och en sidostång och sedan använda den andra sidostången för att klättra upp och göra en baklängeskullerbytta emot taket. tjohoo!

så kan man kolla hur många gånger man kan göra det innan man kommer till nästa station och måste sitta ned och låtsas som ingenting.

F*n vad underbart! Önskar att det kunde hända mig så jag fick testa. Det verkar helkul och helsjukt!

det borde du absolut! gamla pendeltågsvagnar är också att rekommendera. då klättrar man på dörren istället, där det finns två sorts 'armar' som svänger upp dörrarna. det blir som en slags stege - jättelätt att bara flippa baklänges sedan! vad gäller t-banan rekommenderar jag sträckan fruängen-västertorp sent på kvällen. inte en kotte där då. dessutom är det en kort sträcka så man får en riktig utmaning!

när jag tänker på det är det här kanske ett bra sätt att undvika folk på tunnelbanan.. man lär ju inte direkt bli pratad med när man hänger uppochned i taket. om det inte är en kontrollant förstås.

detta var ett frekvent kvällsnöje för mig och mina kompisar när jag gick i gymnasiet. ibland kunde vi tillochmed se spår av oss själva i taket i efterhand

De enda gångerna jag är ensam på tunnelbanan är ibland när jag ska till skolan (tidigt, tidigt) och då skulle jag antagligen svimma om jag hängde uppochner i taket. Fast det verkar roligt!

Mig spelar det absolut ingen roll. Jag har aldrig känt mig störd av någon bredvid mig på tåget.

Jag använder "svenskt" negativt i det här sammanhanget därför att jag inte tycker om den typiska svenska mentaliteten. Jag skulle inte kalla det ett skällsord (Jävla svensk?). Och har jag sagt att det är fult att vara svensk? Jag klagade på en liten sak när det gäller den svenska mentaliteten.

Ett sätt att minska risken för att någon ska sätta sig brevid en när bussen börjar bli full är att sätta sig ganska långt fram. Folk går oftast in en bit i bussen för att se om det finns någon helt ledig plats (dvs. ingen bredvid) längre bak, och även om det inte finns det är inte risken så stor att de då vänder och sätter sig vid dig istället för på någon halvledig plats där de står.

En annan sak jag har funderat på är hur man ska göra när man åker en tur som man vet brukar bli full (i mitt fall buss 700 15:05 från Vänersborg). Går man på en hållplats innan den där de flesta går på får man kanske en helledig plats, men då kanske det kommer någon riktigt läskig prson och sätter sig bredvid en sen. Men å andra sidan kan det hända att ingen sätter sig där. Om man å andra sidan går på på den "vanliga" hållplatsen är det ingen chans att man får sitta ensam, men då får man åtminstone välja vem man ska sätta sig bredvid. Svårt dilemma .

Många sätter sig längst ut också men det är jag för blyg för att ha pondus att göra...
Jag brukar också kliva på en hållplats före min vanliga för att kunna välja en plats längre bak där risken för att någon sätter sig brevid en är mindre.

Citerar: Jag använder "svenskt" negativt i det här sammanhanget därför att jag inte tycker om den typiska svenska mentaliteten. Jag skulle inte kalla det ett skällsord (Jävla svensk?). Och har jag sagt att det är fult att vara svensk? Jag klagade på en liten sak när det gäller den svenska mentaliteten.

Hur är det? Gillar du inte den svenska mentaliteten eller ogillar du en liten del. Jag fattar inte...

Jag tycker den svenska mentaliteten är helt ok. Ödmjuk tyst och stillsam. Kanske lite blyga men varma och vänliga innerst inne. Jag anser själv att det är bra att folk håller sig på sin kant och respekterar andra människors aura utom i nödfall. Här i norden så är vi vana vid utrymme och känner oss trängda om vi får folk för nära inpå. Inget fel med det bara naturligt.

Jag ogillar den svenska mentaliteten. Nyss klagade jag bara på en liten sak när det gäller den svenska mentaliteten.

Uppfatta det inte nu som att jag tycker att alla svenskar är dumma i huvudet. Jag tycker mest att det är tråkigt för människor med den attityden. Visst, det är naturligt, men tråååkigt. Jag skulle inte vilja leva i ett samhälle där alla människor "höll sig på sin kant".

Men det gillar jag och det är ok att människor är olika men bara de inte inkräktar på mitt liv eller "tränger sig på".

Jag tycker däremot att det är tråkigt med gapiga och gåpåiga människor som pratar högt och skränar över alla andra. Det är som att ta plats och säga: här kommer jag och jag är bäst ingen annan får synas. Annars är det ok som sagt att folk är olika för annars skulle väl ingen vilja bli politiker och försöka förändra någonting heller? (Bara jag slipper bli inblandad )

För den som vill undvika kontakt på bussen är mitt tips: stirra oanvänt framför dig med en bekymrad rynka mellan ögonbrynen; så fort någon verkar vilja sätta sig på platsen brevid dig vänder du demonstrativt bort huvudet; om någon ändå skulle sätta sig ner och försöka inleda en konversation, svara med: "stör mig inte, jag löser världsgåtor."
Enkelt, och du behöver inte uppfattas som ett freak för det; möjligen som något osocial och konstigt. Det funkar för mig!

Löser världsgåtor va? Ganska bra förutom att man kanske låter som en väldigt intressant person. Bra förslag annars.

Ett knep jag även brukar begagna mig av när folk kommer och stör mig och frågar vad jag håller på med (när jag uppenbarligen inte gör någonting alls). Då brukar de inte fråga mer!