Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Filosofiklass, det här.

Alla kommer med tvärsäkra påståenden som motsäger varandra. Vänta och se!

Det blir alldeles för spännande på slutet i såna fall! För mig är det tryggt att ha en någorlunda ordnad världsbild.

Vad exakt tror du kommer hända då?

Jag tror att du har fel om att man inte vill ha spänningen på slutet.
När jag tittar på fotboll eller hockey tror jag alltid att jag vill att Sverige ska dra ifrån och leda från början för att det är säkrast så. Men sen när det blir spännande uppskattar man det mycket mer. Hoppas att du förstår vad jag menar!

Jag menar att det blir för spännande. Så att det blir otäckt och att man ska dö rädd.
Jag tror att man kommer till ett slags mellenland beroende på vad man varit för slags människa i sitt liv. Där får man genomgå en sorts reningsfas och analysera sitt beteende tills man är mogen att återfödas. Ungefär... Kanske inte den bästa beskrivningen och inte exakt så som jag tror men något åt det hållet.

Jag är mest rädd för utplåning.

Det är ingen idé att vara rädd! För det är ändå oundvikligt!

Spelar ingen roll! Att dricka flytande penicillin kan också vara oundvikligt men lik förbannat så går man och gruvar sig. Hjärna och hjärta hör inte ihop...

Är det obehagligt att ta penicillin? Men jag förstår vad du menar. Jag är också rädd för döden men det är egentligen ingen idé att oroa sig. Det är nog därför många är religiösa, för att slippa tänka att de försvinner när de dör.

Jag tror inte att man försvinner iallafall. Det är inte logiskt.

Varför är inte det logiskt? Är det mer logiskt att man kommer till exempelvis paradiset när man dött?

Jag tycker inte att man kan vara säker på något som händer efter döden egentligen. Ingen har ju bevis. Varken för eller emot.

Det är inte logiskt att en del personer ska kunna buffla sig väg genom livet och ha allt serverat på silverfat medan andra goda snälla människor inte får någonting utan att slita livet ur sig och ibland hjälper inte ens det.
Det är inte logiskt om det inte kommer något efter. Varför ska man då vara snäll och omtänksam mot andra?

För att det känns rätt. Man ska väl inte vara god bara för att få en belöning sen. Jag tror inte att det finns någon universell rättvisa.

Huh? Tycker ditt inlägg beskriver världen alldeles utmärkt, tyvärr. Eller är jag för cynisk nu? Att vara snäll och omtänksam kallas med ett fint ord för altruism, och inom ekologin finns ett flertal exempel på detta även hos "primitivare" djur än människan. Människans sociala system kräver mer eller mindre en viss social smidighet och självuppoffring, hel enkelt.

Är det i själva verket inte mer osjälviskt att hjälpa människor utan hopp om belöning, än att gå och förvänta sig en eftervärld full med belöningar och ränta på sina goda gärningar?

Du får ingen belöning om du hjälper någon av själviska skäl såsom ett gott efterliv.
Alla som tror på fysik tror ju på orsk och verkan. Jag tror att detta gäller i allt. Är du bufflig och otrevlig så kommer det surt efter...

Du är lite smygbuddhist va?