Några (eh...) ord om om kossor. En del har sagts tidigare, ber om ursäkt.
Det finns många varianter av mjölk-kohållning i Sverige idag. Allt vanligare blir lösdriften där korna slipper stå uppbundna om vintrarna. En del av dessa gårdar har numer investerat i mjölkrobotar, som i stort går ut på att varje ko får ett halsband med datachip i och själv går till mjölkstationen när hon vill mjölkas. Stationen läser av chipet och vet vilken ko det är. Hur det sedan går till i själva mjölkgropen vet jag inte (är osäker på om det verkligen är så att de kan gå när de själva vill, hm...) Samma med utfodringen: det finns foderautomater som läser av kons chip, datorn vet hur mycket hon åt sist, om det behövs någon ändring i foderstaten osv. och ger kon det hon bör ha. En del bönder säger att det här systemet ger lugnare och nöjdare kor. Denna utrustning ligger dock givetvis i miljonklassen och kan inte skaffas av vilken bonde som helst. Hur många som använder den idag vet jag inte.
Oavsett vilket system man använder kvarstår faktum att kalven tas från sin mamma på ett tidigt stadium. Ofta direkt. (Vet inte om de får dia den viktiga råmjölken eller om den mjölkas och ges i flaska/hink.) KRAV-korna får behålla kalven en liten tid (tror det rör sig om dagar), men om det är så bra vet jag inte. Då har de hunnit upprätta en kontakt och skilsmässan blir desto svårare. Å andra sidan kan det möjligtvis hjälpa kalven att veta att han/hon är en ko och kon att minnas hur man gör med en kalv. (En stor del av våra höns kan inte ruva idag. De har inte gjort det på så många generationer att instinkten försvunnit. Den har inte behövts och har sålunda tillbakabildats. Kommer samma sak att ske med korna i framtiden?)
KRAV-kalvar får dricka ur konstgjord spene, det är bra, det gör dem lite tryggare. De som inte får det utan måste lära sig dricka ur hink suger på allt de kommer åt, gärna varandras öron.
Tjurkalvarna slaktas.
Köttkorna har jag alltid trott haft det på sätt och vis bättre än mjölkkorna, men det kan vara så att jag missförstått det hela. De köttkor man ser ute om somrarna är ofta kor med kalvar. De får behålla dem till hösten, men har då haft en skön sommar med äkta koliv. Kalvarna får leva i en flock med sina mödrar och lära sig sådant som en kalv ska kunna. Men det kanske bara är vissa flockar som har det så? Amkor pratas det mycket om. Det gav EU-bidrag för ett tag sedan och jag vet att en del KRAV-grönsaksodlare började med det eftersom det gav bättre avkastning. Men vad det egentligen innebär är jag osäker på. Är det bara dessa kor som får behålla sina kalvar? Eller tar de hand om andras kalvar också???
Sedan talas det ibland om hur svenska kalvar skickas till utlandet och ställs i mörka stall eftersom detta gör köttet ljusare (kalvarna får brist på något ämne), sedan skickas de tillbaka till Sverige (eftersom denna metod är förbjuden här). Hur det är med sanningshalten i det påståendet vet jag dessvärre inte.
Kraftfoder: Våra kor får i sig för stora mängder protein jämfört med sina vilda kusiner. I naturen äter deras släktngar i huvudsak gräs, hos oss får de dessutom malda spannmålsprodukter speciellt framtagna för snabb tillväxt och mycket mjölk. En del kor bär bh eftersom deras juver är för stora och tunga för deras kroppar. Just detta att fodret är malt är ännu ett problem för djuren. Deras matsmältningssystem och tänder är gjorda för att hantera svårtuggad föda, det är därför de idisslar, maten kräver en vända till för att bli användbar. Kraftfodret leder också till att klövarna växer mer än vad som är önskvärt, det åtgärdas dock med klövverkning. (Som på hästar) I naturen äter kon ständigt, just eftersom maten är så fattig på protein - det går åt stora mängder. Kraftfoder serveras bara på bestämda tider (om man inte har datoriserad ladugård då) och även det är egentligen främmande för kons sätt att leva. Som tur är ges hö (eller halm) också.
Alla våra husdjur lever liv som är mer eller mindre onaturliga för dem. (Grisarna har jag inte ens tagit upp. En hel uppsats bara det...)KRAV (eller små gårdar som tillämpar liknande metoder utan att vara anslutna till KRAV) är idag det närmsta vi kommit ett tillvaro som ger djuren "möjlighet att utöva sina naturliga beteenden" som det så fint formuleras. Men ett helt naturligt liv kan de ju inte få så länge vi vill använda oss av dem. Alternativet är att hela världen blev jägar- och samlarkultur igen. Skulle säkert vara bra på många vis men svårt att se hur det skulle kunna genomföras.
Jag har i perioder varit "halv-lakto-ovo-vegetarian" (åt inget kött, men fisk, ägg och mjölkprodukter), "fusk-vegetarian" (som ovan+kyckling) och "KRAV-köttätare", åt bara kött och mjölkprodukter om jag fick tag på KRAV, vilket inte var så ofta, följaktligen blev kosten i huvudsak vegetarisk. Idag äter jag av olika anledningar allt. Trots att jag vet mer om hur djuren lever i livsmedelsindustrin än jag skulle önska. Kanske gör jag ett nytt försök att dämpa mitt dåliga samvete igen...
Jag tror att människan i grunden är allätare och framförallt oportunist. I en miljö där tillgången på kött är begränsad klarar vi oss på en kost utan det. I en miljö där tillgången på vegetabilier är begränsad klarar vi oss utan det. Vi är under av anpassningsbarhet, jämfört med många andra arter på vår jord. (Men i samma klass som t.ex. råttor.)
Utöver det finns kilometervis med argument för en
begränsning av köttproduktionen. Etiska, miljömässiga och ekonomiska skäl.