Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Okej. Jag läste det som att jag debatterar mot moderater (vilka för övrigt är omöjliga att övertygas om något). Ungefär så, om du förstår vad jag menar...

Jag förstår, det kan lätt tolkas så.

Skönt att du inte debaterar mot mig, Túrin. För i bästa fall skulle jag nog tänka samma saker om dig . Men allvarligt talat så bryr jag mig inte. Jag har råkat argumentera mot riktiga vänsterpartister och det var inte så riktigt behagligt. Jag stannade bara kvar för att vara srtig, och för att jag inte har kraft nog att argumentera mot dem. Det är faran med att argumentera MED folk.

Nåväl. Nardre. Det var ett riktigt bra problem som du hittade. Lösningen är väl att bara le och fråga vad det har med saken att göra. Eller kanske till och med "hålla med". Jag skulle inte bil glad om någon drog sig ur en fälla sådär.

Problemet är att personangrepp förekommer mest då man har slut på argument, iaf för snälla personer. De vill kanske inte fortsätta argumentera mer, även om deras personangrepp bemöts med ett leende. Ska man, som "motspelare", säga i nästa drag att man har vunnit?

[quote="Arwens_vän"]Skönt att du inte debaterar mot mig, Túrin. För i bästa fall skulle jag nog tänka samma saker om dig . Men allvarligt talat så bryr jag mig inte. Jag har råkat argumentera mot riktiga vänsterpartister och det var inte så riktigt behagligt. Jag stannade bara kvar för att vara srtig, och för att jag inte har kraft nog att argumentera mot dem. Det är faran med att argumentera MED folk.
quote]
Was is das point?
Varför var det inte behagligt? Angående att argumentera med folk vad göra annars?

Inget försök till att få i gång någon slags politisk disskusion har jag haft tillräckligt.

Arwens_vän, ja det låter väl bra. Då får man nog skriva in i reglerna att när man börjar använda sig av rena personliga påhopp så har man förlorat spelet. Annars blir det väl till ett trevligt:
- Jag vann!
- Nähä.
- Joho.
- Nähä.
- Joho.
- Apa....

Jadu. När skrattattackerna har avlägsnat sig får jag väl göra det.

Nåväl. Peronangrepp används också mitt under ridkussioner när man vill ha ett snabbt slut på kriget. Det är som blitzkrieg, en snabb offensiv som kan förhindra ställningskrig, såväl som ett rent atombombskrig. OM man kan använda de liknelserna.

Anledningen till att påhopp borde finnas med är att lära deltagarna att skickligt parera dem, så att det inte behöver bli -jaha, -nähä osv.

Ja, men då är man tillbaka till ruta ett. Hur ska man förhindra att det bara blir massa fåniga personliga påhopp? En gräns på hur många sådana det får komma på raken?

Annars kan man ju se det som en övning i kreativitet och att få motståndaren ur balans samtidigt som man förlöjligar denne genom ett överdrivet personpåhopp för att markera att såna är löjliga...

"den bästa krigsplanen överlever aldrig den första drabbningen" går visst en av befälshavarnas huvudregler. Och det går att sätta in i min lek, då den aldrig har provats. För jag är inte säker på att regler kan sättas in förren den verkligen provas. Och att prova den, eller att se andra prova den, vore bra för två saker.

1. Den visar i praktiken alla problem. Hur annars ska man lära sig att bygga ett hus utan att först prova innan? Varje misstag leder alltid minst ett steg nämre målet.

Och 2, som gäller mest om andra provar det. Mitt ego förnöjs av tanken att folk verkligen provar den. Mest en onödig sak som kunde undvikas att nämnas, men som ändå visar hur jag skulle kunna känna.

Ja, pröva med lite olika regelkonstruktioner så får du nog till slut reda på vad som funkar bäst.