Nu har jag sett den!
En helt fantastiskt bra film! Från början var jag skeptisk till Carrey, men i den här filmen visar han att han inte bara är grimaser och dum&dummare-humor. Lågmäld, ensam och lite ledsen är inte direkt vad jag hade väntat mig, men jeflars sicken bra tolkning han gör! Kate Winslet är (förstås) fantastisk, och även de andra skådespelarna gör bra ifrån sig. Elijah Wood som ett litet slemmigt kryp är ovant... men han gör det bra.
Men det är storyn, meningen bakom filmen och frågorna som ställs som är filmens stora styrka. Kirsten Dunsts realisation att... nej, jag ska inte ge några spoilers. Men just våra minnens betydelse för vilka vi är och hur vi fungerar, och vad vi egentligen minns och tycker om andra människor, det är de frågorna som ställs och - kanske endast delvis - besvaras i den här filmen. Man får ställa sig sina egna frågor. När eftertexterna rulllade så var jag mycket tankfull.
En rolig grej var att jag fick en
deja-vu-känsla när jag såg första scenen vid havet... Häromveckan var jag ute och knallade på den långs sandstranden Varamon vid Vättern (litet hav) och mötte en tjej... Som jag dock
inte sedan träffade på ett fik. Det kändes ändå konstigt nu när jag såg filmen. Väldigt likt väder och stämning och allting. Skumt.