Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Med tanke på problem som att skaffa mat, tak över huvudet - för att inte tala om alla smärtor man fick gå omkring med så snart någonting var fel i kroppen, eftersom ingen visste varför! - som är ganska grundläggande för människors lyckonivåer har jag svårt att tänka mig att medeltidsmänniskan lyckligare. Men teknisk utveckling och bättre genomsnittslig standard behöver inte bidra till ökad lycka.

Att det finns afrikanska och asiatiska (antar jag menas, "muslimska" länder finns även i Afrika) länder på medeltida utvecklingsnivå är nog inte riktigt sant. Därmed inte sagt att utvecklingsnivån behöver vara bättre för många invånare.

Henning Mankell, som ju bor i Moçambique, brukar prata om hur anmärkningsvärt glada och positiva han upplever att människorna där nere är. Närhelst de inte har någon särskild anledning att vara ledsna - vilket de för all del har ofta där nere, stackarna - så går de omkring med ett leende på läpparna. Och när de är ledsna dröjer det heller inte särskilt länge förrän de repar nytt mod och ser det från den ljusa sidan igen.

Om detta är något generellt för Afrika, eller generellt för fattiga och krisdrabbade länder, eller specifikt för Mankells trakter, det vet jag inte. Men om jag får spekulera fritt så kan jag föreställa mig att det har att göra med en frånvaro av förväntningar. Om man lever i välstånd som vi, då förväntar man sig att vissa saker skall fungera som man vill, man gör upp planer efter det, man räknar med att ha en viss standard, och så fort något går snett känner man sig lurad och blir irriterad. Men fattiga människor i länder som Moçambique, för vilka livet är något som kan ta slut när som helst och framtiden sällan ser särskilt löftesrik ut, de tar det - de är så illa tvungna att ta det - med jämnmod. Klarar man inte det så kan man inte fungera i en sådan miljö. Man får leva i nuet, och så fort tillvaron råkar vara OK så kan man lika gärna passa på att vara glad.

Bara mina aningen flummiga söndagkvällsfunderingar...

Håller med Swiss till viss del. Världen idag är inte gjord för människor. I alla fall inga människor med känslor, själar eller estetiskt sinne. Vi ska helst inrätta oss i ett samhälleligt system som stör vår naturliga, biologiska klocka genom att ruta in oss i vissa tider. Vi börjar arbetet en viss tid och slutar en viss tid. Om man åker kollektivt så måste man passa vissa tider. Det är ett oerhört ofritt liv vi egentligen lever.

Det får mig att tänka på Den långa flykten om någon minns den? KOmmer ni ihåg kaninerna som hade ett så bekvämt och fint liv men de var tvugna att offra en del av sin frihet för att få den? Ibland känner man sig som dem. Varför måste vi ge upp så mycket av vår frihet bara för att kunna leva ett drägligt liv? En intressant grej är att det redan nu finns regler för hur robotar och människor ska leva tillsammans eftersom utvecklingen har gått så snabbt. En karamell att suga på...?

Nej, det där tror jag inte på (och bara användatet av begrepet "muslimska länder" visar på bristande kunskaper.), även om delar av utvecklingen kanske ligger på en medeltida nivå så gör inte all utveckling det. För det första är medeltiden ett högst europeiskt begrep (precis som alla andra av orden för historiska epoker som vi känner till), desutom så existerar faktiskt dagens teknologiska landviningar även i de länder i syd som jag antar att Nerloth menar, även om de är utom räkhåll för flertalet av invånarna i sådana länder. Jag vill ha ett exempel på ett land som är helt på medeltidanivå när det gäller utveckling...

För övrigt, kan man prata om medeltid i den muslimska världen och infaller den samtidigt som vår medeltid? (jag tänker främst på de faktum att som jag förstått det mycket utveckling kulturellt och kunskapsmässigt gjordes under den tiden)

(för övrigt lekte jag också medeltid i fredags, kungahälla...)