... var namnet på en "föreställning" jag såg på min skola igår. Det var den kristna skolföreningen som hade arrangerat den och allt var mycket proffsigt gjort. Jag vet inte om det är någon kringresande föreställning för jag tvivlar på att allt detta arrangerats för att sedan bara spelas upp på en gymnasiekskola två gånger.
Åtminstone sju skådespelare gestaltade Legolas, Aragorn, några alver, Smeagols "goda" och "onda" sida, samt en kvinnlig hob som berättade sagan om "Frodo och ringen" för en grupp hobbarn. Alla skådespelare var mycket duktiga och en del riktigt akrobatiska. Dueller med svärd och trästavar utkämpades mellan Smeagols båda sidor, en kvinnlig alv dansade omkring på scenen, mm.
Allt bands samman med hjälp av klipp, musik och ljud från filmerna som projicerades på tre(!) stora bakprojektionsdukar bakom scenen. Ibland kom en berättarröst in för att förklara, förtydliga, och berätta så klart.
Som jag sa tidigare, allting var mycket proffsigt och bra gjort.
Problemet med det hela har ni säkert redan anat. Varför anordnar den kristna skolföreningen en så pass påkostad föreställning som denna? Inte speciellt svårt att förstå efter att man sett den.
Det började med lite fakta om Tolkien, bland annat visades bilder från skyttegravar under det första världskriget tillsammans med bilder på döda människor ur filmerna. Det berättades om hans tid som soldat och hur mycket detta påverkat hans författarskap. Det påpekades många gånger hur oerhört kristen John Ronald Reul Tolkien var och att hans fantastiska värld går att läsa om även i en annan bok - nämligen bibeln. Tolkien skrev visserligen en saga fri för vem som helst att tolka hur som helst nämndes mycket snabbt av bara farten. Vad den "riktiga" tolkningen var gick dock inte att ta miste på.
Aragorn är egentligen Jesus, född till kung men ändå en av folket som offrar allt för "det goda". Jag höll på att kvävas när han som spelade Aragorn, direkt efter klippet ur filmen där Aragorn "dör", sträckte ut händerna och sänkte huvudet samtidigt som ljuset tonades ner. Jesus på korset såg det så klart ut som. Sedan tonades ljuset på igen, han sänkte armaren, lyfte huvudet och återuppstod. Allt ackompanjerat av Howard Shores vackra musik.
"Alla bär vi på en ring inom oss". När Jesus "lät sig" korsfästas tog han alla dessa ringar ifrån oss och befriade oss från denna börda. Det pratades flera gånger om "konungens återkomst". Först trodde jag de syftade på den tredje boken (filmen) eller möjligtvis Aragorn, men så småningom blev det mycket tydligt att det var en ny kristen frälsare de talade om. Man ska aldrig förlora hoppet och sluta tro. En dag när man minst anar det kommer han, sas det samtidigt som bilder på heroiska hjälteinsatser av Aragorn (från filmerna så klart) varavades med bilder på onda orcher, uruk-hais, mm och Mordor. Det var mycket tydligt att de icke-troende (icke-kristna rättare sagt) var de onda, förlorade stackas själarna (dvs orcherna mfl) medan de ännu troende är filmens motsvarighet till rena, stilfulla, vackra alver och hjältar som Aragorn, Frodo och Gandalf.
Det hela avslutades med bilder på de två jättestatyerna av forna kungar, som brödraskapet passerar på floden i slutet av den första filmen, ihoptonade med en marmorstaty av Jesus på korset.
Det är mycket svårt att beskriva hela föreställningen så att ni får samma känsla som jag fick på plats, men jag tror att jag har varit rätt så tydlig i alla fall. Tänk på att detta var långt ifrån alla kristna paralleller som drogs under den knappa timme de höll på, långt ifrån alla.
Jag var faktiskt riktigt arg när jag gick därifrån. Inte nog med den fruktansvärda övertolkningen av Tolkiens trilogi, dessutom drog de hela tiden in Tolkien själv som om detta verkligen var den sanna tolkningen av böckerna, som Tolkien hade menat innerst inne när han skrev böckerna. Dessutom tvivlar jag starkt på att de hade rättigheter att använda klipp, ljud och musik ur filmen.
|