Jag är inte oblandat positiv till The History of Middle-Earth. Dels kan jag tycka att det är lite respektlöst av Christopher att hänga ut farsgubbens privata anteckningar och förkastade idéer till allmän beskådan. Dels så tycker jag att materialet i sig oftast är ganska ointressant; alla författare har väl en massa ratade utkast liggande i byrålådan och varför skulle just Tolkiens misslyckanden vara så fascinerande att man behöver fylla ett 12-bandsverk med dem? Som textanalys av hur en berättelse växer fram kan det förstås vara av ett rent akademiskt intresse, men själv får jag inte mycket utbyte av alla ändlösa omtagningar och iterationer.
Med det sagt tycker jag att HoME kan vara berikande och öka förståelsen för Tolkiens verk, om man orkar traggla sig igenom allt bröt. Jag hittade nyss en liten rolig detalj som jag hakat upp mig på och nu fick en förklaring till. Det gäller Gandalfs ord i Many Meetings, när Frodo undrar varför Gandalf inte dök upp innan avresan från Fylke, som han lovat:
Citera:
’I was delayed,’ said Gandalf, ’and that nearly proved our ruin. And yet I am not sure; it may have been better so.’
För mig framstod alltid den kommentaren som lite kryptisk: varför var det bättre att Gandalf inte kunde vara med hobbitarna på resan till Rivendell? Jag tyckte det var lite slappt av Tolkien att överlåta frågan åt läsarens egna spekulationer och hade gärna velat veta vad Gandalf syftade på. And lo! (som Tolkien skulle sagt), i HoME fick jag svaret:
Citera:
’I was delayed,’ said Gandalf, ’and that nearly proved our ruin. And yet I am not sure: it may have been better so. Knowing the peril I should not have dared to take such risks, and we might either have been trapped in the Shire, or if I had tried some long way round we might have been hunted down in some wild place far from all help. As it is we have escaped the pursuit – for the moment.’
(The Treason of Isengard, kapitel 5)
Någon annan som fått aha-upplevelser av HoME?