Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Ohlmarks läste väl "fearing the peril of Men" kan jag tänka. Vad han har ökat mina sorgers tyngd.

Om miljöbeskrivningarna blir för långa och tråkiga kan man ju alltid slänga in lite rovriddare!

...till skillnad från vindeltrappan i en demokratisk, givmild riddares torn, som ringlar sig på ett helt annat sätt.

Bara att försöka komma på i vilken del av Midgård vi befinner oss var riktigt spännande.
Men nu vet jag. Den enligt mig i särklass bökigaste miljöbeskrivning som Tolkien gjort sig skyldig till.
Och den utökas av lilla Åke med denna illustra vurpa.
Som översättare av texten minns jag att det var ett litet helsike dels att förstå bilden, dels att göra begriplig svenska av det.
Därutöver var det svårt att se bilden framför sig och att därtill förstå hur de tänkte när de designade gångarna runt Henneth Annûn, men de hade väl sina randiga och rutiga skäl, de goda Ithilienborna. I min egen översättning låter jag helt simpelt aktörerna gå uppför en spiraltrappa.

I The Atlas of Middle-Earth ägnar Karen Wynn Fonstad mycket möda (fyra kartor/teckningar och en sida text) åt att reda ut Henneth Annûn. Läsvärt om man vill förstå de rumsliga förhållandena.

Been there, Done that.
Men jag gav mig f*n på att jag skulle klura ut det själv först. Vilket jag gjorde. Men det tog sin lilla tid.

Alltså varken "rovriddartorn" eller "mildriddartorn", utan helt enkelt "riddartorn"?

Så inledde ”Egalmoth” denna tråd. Egalmoth visade därmed hur riskabelt det är att anklaga andra för språklig inkompetens.

På riktig standardsvenska skriver man ”hittade ett exempel till”, inte ”hittade ett till exempel”. ”Ett till exempel” är barnspråk. Obildat. Okunnigt.

Fast man behöver faktiskt inte vara språkexpert för att få kritisera Ohlmarks. Filmrecensenter får kritisera film utan att vara filmmakare själva, sportkommentatorer får kritisera dåliga insatser utan att själva behöva vara stjärnidrottare, etc.

Om du tycker att vi går för hårt åt Ohlmarks rekommenderar jag dig att läsa Sagan om felen (del 1, del 2, del 3). För en ambitiös språkpolis finns där många godbitar som är betydligt mer underhållande än ett ynka felplacerat adverb.

Själv gillar jag skarpt Ohlmarks schvungfulla och fantasieggande översättning av LOTR. Men jag är inte så lojal att jag blundar för alla hans översättningstabbar. Istället låter jag mig förfäras, irriteras och roas av dem, och samtidigt glädjas åt att de i all sin stollighet är en omistlig del av det svenska litterära arvet.

Välkommen till forumet, Jan Arvid! Jag hoppas att du kom hit av andra skäl än bara för den där pekpinnen. Den var nämligen dels högst onödig – varför leta fram och anmärka på språket i en tio år gammal kommentar från en (då) ung grabb? – och dels var den felaktig i sak. Detta är nämligen inte en bok, eller ens en dagstidning, utan ett högst informellt diskussionsforum där talspråk är både vanligt och välkommet.

Men du har säkert mycket annat att säga, saker som är mer Tolkienrelaterade. Hoppas du stannar kvar och gör det!

Jag kan tillägga att det finns spännande och kunniga grupper på Facebook – Språkpolisernas högkvarter och Anomnyma språkpoliser – där du med fördel kan diskutera språk.
Där kommer du dessutom få veta att ”till” kan placeras såväl före som efter objekt utan att det anses som språkfel/barnspråk. Såväl ”en till kaka” som ”en kaka till” är ”godkänt”.

Här och var på nätet kan man träffa på ett påstående att Ohlmarks har översatt Bullroarer till Tjurvrålaren, von Tjurvråål, Tjurböl och Oxenböhl. De andra tre hittar jag, men varifrån kommer egentligen Oxenböhl? Finns det i ringsagan, eller är det kanske från hans Tolkienlexikon?

Oxenböhl finns i Hompen.

Åhå, var "Tore Zetterholm" alltså en pseudonym?

Äldsta förekomst på nätet av påståendet att Oxenböhl är Ohlmarks fel hittar jag i Leif Jacobsens översättningsanalys från 2000. Men han i sin tur hänvisar till en bok av John-Henri Holmberg, Fantasylitteraturens historia, motiv och författare från 1995. Så det kanske är det som är urkällan. The usual suspects, alltså! Men påståendet fick fäste i Tolkiensverige, har bl a använts i diskussioner här på forumet.

Ja, jag tror också att Holmbergs Fantasy (1995) kan vara urkällan för påståendet. Jag tror vidare att han (eller hans källa) baserade påståendet på slarvig läsning av Ingvar Svenssons Tolkienlexikon.

Tolkienkapitlet i Fantasy är, för övrigt, späckat med rena fel.