Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Tuor slog inte ut Maeglin från vare sig Turgons gunst eller råd, Maeglins problem var att han avundades den gunst Turgon visade Tuor, sedan så blev Maeglin en förrädare när hans kusin valde Tuor istället för han. Ser inget skäl att ogilla Tuor för att han tog sig ur allt på ett bra sätt och gick rätt väg.

Angående Turins förbannelse, I Nargothrond vredgades Turin på Gwindor för att denne röjt Turins sanna namn för Finduilas, av anledningen för att han visste att han var förbannad, och trodde sig kunna gömma sig från förbannelsen så länge han dolde sitt namn. Så Turin förstod nog alldeles säkert att förbannelsen var efter han.

Hade inte du? Du är din farbrors trogne tjänare i 200 år och sedan kommer någon dödlig människojävel som du bara hört dåligt om och tar din tilltänkta brud?

Vem vet, Túrin kanske insåg att förbannelsen ännu var efter honom då han redan varit i Nargothrond en tid och så visade han sitt högmod och trodde att han tillsammans med alverna kunde trotsa den?

Nej jag anser inte att Maeglin hade rätt till förräderi för att det går bra för Tuor. Sedan så var aldrig Idril Maeglins tilltänkta brud, hon besvarade aldrig känslorna utan tvärtom så var hon ständigt kylig gentemot Maeglin, för hon anade det onda sägs det. Sedan får man inte glömma att Maeglin och Idril var kusiner, och det var strängt förbjudet inom Noldor att i så nära släktskap ingå äktenskap.

På det om förbannelsen håller jag med dig till fullo, så tror jag också att han tänkte.

Även om Maeglins brott inte var "aceptabelt" så tycker jag att det är ganska förståeligt..Desutom är de så mycke roligare att läsa om ond bråd död

Nåja, självklart respekterar jag att folk håller mer på Turin än Tuor. Tycker dock att det är lite orättvist att jämföra dessa två, de har helt olika förutsättningar, den ena har fått en Valas förbannelse och hela hat, den andre utses till en Valas sändebud och får dennes beskydd, som sagt, lite orättvist.

Ja, det är ganska ojämna odds. Men, egentligen, vad åstadkom Tuor? Han skulle varna Turgon för att Gondolins fall var nära, och lyckades inte. Han skulle föra folket i trygghet via Idrils hemliga väg, men Glorfindel fick offra sig eftersom att Tuor var för svag. Det enda han egentligen lyckades med var att leda folket till Nan-tathren, låta dom stanna där och flytta ner till Sirions mynningar varifrån han seglade iväg till Valinor och lämnade Gondolins utfattiga befolkning kvar i Beleriand.

O oj oj, på tal om orättvisa, det där var orättvist om något. Tuor utförde Ulmos påbud, att sedan Turgon inte ville lyssna på det råd, det hade med hans kärlek till staden, skatterna, och att Maeglin rådde Turgon att inte lyssna. Inget ont faller på Tuor där, tvärtom så dräpte han uslingen Maeglin och ledde mycket folk från undergången. Att sedan Tuor inte kunde vara överallt i kolonnen och döda alla orcher och balrogen samtidigt är väl inte så konstigt i sig. Vad menar du med utfattiga? Jag har inte läst detta någonstans, hade de inte mat? Du får det att låta som att han smet, så var inte fallet, han ville segla till Valinor får att där skaffa hjälp till Beleriands alver och människor, en uppgift som hans son tog i arv.

Nåväl, mat hade de, men de förlorade allt de hade i Gondolins ruiner. Segla iväg till Valinor för att hämta hjälp till alverna och människorna? Prrfft, han seglade iväg långt innan Eärendil men det var ändå Eärendil som fick hämta hjälpen. Och var det dessutom inte så att "Tuor kände åldern komma krypande mot sig och satte då segel mot Valinor". Var står det att han gjorde det för att hämta hjälp? I mina ögon har det alltid varit av själviska skäl, att han ville se Aman och då övergav den folkspillra som var kvar vid Sirions mynningar. Det hemskaste med det är att Idril också följer honom på grund av sin kärlek, om någon borde stanna med Gondolins flyktingar så är det hon, men på grund av Tuor så åker hon också in i västerns dimmor.

Tuor må vara jäkla mycket ädlare och ha mindre högmod än Túrin, men Túrin åstadkommer mycket mer. Bara att överleva Morgoths förbannelse tills man blir nästan 40 år är otroligt!

Turin överlevde så pass länge enkom för att förbannelsen skulle fullbordas totalt. Visst utförde Turin bragder, men jag ställer hans bragder mot Beleg och Nargothrond.

Angående att att Tuor och Idril avseglar, Eärendil var då vuxen nog att vara "Gondolins ledare", om det nu fanns någon sådan titel, för såvitt jag förstått så blandades inte bara Noldor med varann vid Sirions mynningar och Balars ö, utan även alver av andra släkten. Gondolins alver lämnades ine som får utan fåraherde. Det fanns andra, tex Cirdan, Gil-galad (för övrigt Gondolinalvernas High King).

Vi kommer ingen vart med detta Thalion, vi tycker olika, det är bara att acceptera.

Tänk på att Eärendil inte hittade fram heller, förrän han hade Silmarillen med sig. Är det ens säkert att Tuor kom fram till Aman? Tror absolut att han skulle försökt hämta hjälp om han kom fram och han skulle säkert vilja träffa sin son om han var i Aman när Eärendil kom fram, men det nämns inte någonstans att de träffades igen.

Det antyds att Tuor till slut hittade fram till Aman, det här skrev jag tidigare i denna tråd: Men i senare tider sjöng man att Tuor ensam bland dödliga människor räknades till det äldre släktet och förenades med Noldor, som han älskade; och hans öde är inte som andra människors öden. (Silmarillion)

Denna teori stöds i Sagor från Midgård, i stycket när Tuor möter Noldor-alverna Gelmir och Arminas vid Noldors port, där säger Gelmir till Tuor: Ett mäktigt öde står skrivet på din panna och det skall föra dig långt bort från dessa länder, rentav fjärran från Midgård, synes det mig.

Han kanske bara hamnade i Mandos salar när han dog ute på havet. Långsökt kanske, men det där människors öden får ju en att tänka så...

Om hans öde nu inte är som andra människors så kanske han likt alverna fick stanna i Mandos Salar istället för att färdas vidare som övriga människor.

Det är en riktigt intressant debatt det här . Jag står fast vid att jag gillar Tuor eftersom jag inte har något emot att han är ädel, dräper Maeglin, får Turgons gunst och till och med en alvprinsessa till hustru. Dessutom tycker jag att han visade stor styrka och skicklighet vid Gondolins fall. Sedan har jag för mig att allt sedan det ögonblick han stod vid havets strand älskade det och hyste önskan att på allvar bosätta sig vid havet. Sedan var hans kynne ganska likt många av de alver som levde i Gondolin så jag är inte förvånad över att han fick sådan popularitet.

Sedan vill jag gärna påpeka att Turins bedrifter givetvis är imponerande det också. Att dräpa Glaurung, döda hundratals med orker och att stå på benen under en så lång tid med Morgoths förbannelse över sig som exempel. Men med tanke på att han (om än av misstag) dödade sin vän Beleg DET kan jag dock inte förlåta. Särskilt som Beleg är en av mina absoluta favoritkaraktärer.

Jag har för övrigt en lagom stor fråga ; om Turin och Tuor skulle mötas ordentligt hade det då varit möjligt att de skapat ett lika stort intresse och samarbete för varandra som deras fäder hade? Skulle de kunna bli en farlig stridsmaskin i kampen mot Morgoth?

Deras fäder...? Huorn var väl den stora hunden som hjälpte Beren och Túrins farsa var Húrin Thalion som fångades som Dor-Lómins sista soldat.