Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

En liten diskussion kring Gustavs lilla essä, som återfinnes på Ardas framsida, kan väl inte skada, och dessutom kanske leda till några intressanta slutsatser och ståndpunkter.

I stort tycker jag att artikeln var intressant och välskriven, med betryggande statistiskt underlag, och en tydligt tendens, om man jämför översättningen med originalet.

Jag har dock ett par, om inte invändningar, så i alla fall frågor:

1) Gustav menar att stilnivån i översättningen har höjts när Andersson har översatt Tolkiens "my lad Sam" till "min gosse Sam". Gustav anser att ord som pojke, pojk och grabb bättre skulle motsvara originalets lad. Jag håller inte med. Jag tycker att gosse är en tämligen idealisk översättning av lad, och är väl dessutom den brukliga översättningen i uttryck som "Frodo, my lad" ("Frodo, min gosse"). Pojke är ju svenskans standardord i "genren", och motsvarar bäst engelskans boy, grabb ger helt fel associationer till svenskt 60-tal. Pojk hade varit ett tänkbart alternativ.

2) Gustav menar ånyo att översättningen har en högre stilnivå i och med att "a pint of beer" återgivits med "ett glas öl", och att stop, krus eller bägare hade varit bättre. Här är jag mer benägen att hålla med, men jag tycker samtidigt att Gustav glömmer att pint faktiskt är det gängse ordet i Storbritannien idag, och att varken stop, krus eller bägare används i Sverige idag, annat än i smått skämtsamt och medvetet arkaiskt språkbruk ("ta oss ett stop", "tömma en bägare"). "Ett glas öl" är på så sätt kanske faktiskt den bättre översättningen.

Återkommer med mera...

1) Jag är osäker på vilket som är det bästa alternativet här. Jag håller med dig om att grabb klingar helt fel. Jag hade nog trots allt föredragit pojk framför gosse.

2) Här håller jag fullständigt med dig om att krus eller bägare används i samma utsträckning i Sverige som pint används i Storbritannien, och att glas därför är en bättre översättning. En annan sak man dock kan begrunda är det Midgårdska perspektivet. Man kanske skulle kunna tänka sig att en översättning av pint till stop känns mer naturlig i Midgård än i Sverige.

För övrigt tycker jag också att artikeln var väldigt bra skriven; jag gillade det att Gustav gav egna alternativ på de ställen där han ogillade Erik Anderssons ordval, och gav exempel på hur en mer talspråklig stil skulle kunnat uppnås.

Fantastiskt kul att flera stycken så tydligt uppskattat artikeln! Jag trodde snarare att ingen skulle orka läsa den.

Det här stycket är det kommenterade:


Jag gjorde det här arbetet i december 2005, så jag har svårt att återge mina resonemang i detaljfrågor. Jag uppfattar dock "lad" i det här sammanhanget, när talaren tillhör arbetarklassen och håller en mycket talspråklig stilnivå, som ett lätt "talspråkligt" ord, medan "gosse" för mig kanske i första hand hör hemma i gamla tiders salonger. Det är något som passar Karl-Bertil Jonssons pappa och hans bekanta (jag tror dock att också han säger "pojk" vid något tillfälle).

När "my lad" används som ett efterställt tillägg till namnet, som när Bilbo vid upprepade tillfällen säger "Frodo, my lad", uppfattar jag det som en mer idiomatisk lydelse som på svenska motsvaras av "min gosse" eller "min pojke", där "min gosse" beroende på talaren är ett fullt fungerande val för Bilbo. Men när de bondska skottarna i Braveheart säger "come here, lad" till den unge William Wallace uppfattar jag "gosse" som mindre lyckat, och detsamma gäller när Gammelfar talar, möjligen med undantag för om han någon gång i ömhet skulle säga "N, my lad".

Jag slog upp "lad" i Norstedts engelska ordbok nu, och där tycks det finnas stöd för min uppfattning att det finns två olika typer av ordet:


Men ordboken tycker tydligen att "'gosse'" är "vard.", åtminstone om det har enkla citattecken, vad nu det vill säga. Intressant var annars att det just är i tilltal som en särskild idiomatisk betydelse inträder. När Bilbo talar med Frodo rör det sig ju just om tilltal, så kanske är det den springande punkten.

Jag är alltså inte säker på min sak och är eventuellt beredd att stryka exemplet med "min gosse Sam". Det lättar mig hur som helst att se att jag inte har räknat med det i statistiken utan betraktat det som ett mildare avsteg från originalets stil. Det tycker jag inte verkar orimligt.

Även fallet med "pint" ligger utanför vad som avspeglas i statistiken, men här är jag beredd att ordentligare sekundera min formulering från i förfjol. Texten menar att "glas" är mindre färgstarkt än "pint", och i och med att det också är fullt normalt att säga att öl serveras i ett "glass" kan man nog säga att det stämmer. Å andra sidan kanske "stop", "krus" eller "bägare", som ni påpekar, vore mer färgstarkt än originalet (åtminstone om det sägs av en nutida svensk), vilket väl textens formulering också tar hänsyn till. Men en viktigare poäng – som texten inte befattar sig med – är nog att "ett glas öl" känns lite anakronistiskt, mitt intryck är åtminstone att de normalt drack öl ur keramikkrus eller liknande i Midgård.