Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Inte jag heller, då hade jag aldrig klistrat in så mycket text. Tyckte bara att
du hade en minst sagt excentrisk inställning på min retoriska fråga (som var
på gränsen till att vara en fråga).

Man kan ju inte med bästa vilja i världen påstå att Iarwain Ben-adar, Tom Bombadil, för handlingen framåt, vilket förklarar att BBC, Sveriges Radio och Peter Jackson låtit honom stryka på foten. Däremot tycker jag faktiskt att han är en av de coolaste karaktärerna. Att behandla självaste Härskarringen som om den vore en obetydlig leksak, fick åtminstone mig att dra efter andan första gången jag läste om det. Förmodligen har jag inte många anhängare, men jag drar på mig mina gula stövlar och står på stadiga ben – till Toms försvar!

Du är inte ensam! Jag gillar också den gamle mannen. Också gillar jag hans ponny, Fatty Lumpa, eller Fatty Lumpkin, som han heter på engelska. Hur kan man döpa en häst till det?

Hette inte Tom Bombadills ponny Fatty Bumpa?

Nej, Lumpa är namnet i översättningen. Dock var Ohlmarks inte alltid konsekvent, och glömde bort vad han tidigare översatt ett namn som...

Mitt favoritstycke har alltid varit Lothlorien samt Gamla skogen och Tom Bombadill.
Fönstret mot Väster med Faramir är också mysigt.

Slaget vid Helms klyfta, Gondors belägring, Tom Bombadill och Moria är mina favoritepisoder. Jag älskar Gimlis vers innan de ska gå in i Moria!

Det finns ingen tvekan om vilket som är mitt favoritstycke i boken...

"Suddenly they were aware that everything was very quiet; the whole forest stood in listening silence......
.. Then with a crash came a great ringing shout:ra-hoom-rah! The trees quivered and bent as if a gust had struck them. There was another pause, and then a marching music began like solemn drums.........

...`Hoom, hom! Here we come with a boom, here we come at last´ called Treebeard when he caught sight of bregalad and the hobbits. `Come, join the Moot! We are off. We are off to Isengard!´
`To Isengard!´ the Ents cried in many voices
`To Isengard!´
To Isengard! Though Isengard be ringed and barred with doors of stone;
Though Isengard be strong and hard, and cold as stone and bare as bone,
We go, we go, we go to war, to hew the stone and break the door;
For bole and bough are burning now, the furnace roars- we go to war!
To land of gloom with tramp of doom, with roll of drum, we come, we come,
To Isengard with doom we come!
With doom we come, with doom we come!

Jag håller med dig om att det är jättebra! Tänk vilken dröm om det hade varit med i filmen...

Vilken vers? Om du menar Song of Durin ("The world was young, the mountains green") så sjunger han den när de ska sova på den tredje dagens slut, i den tjugoförsta salen i Moria.

Jag tycker:

* När Pippin och Merry är hos Treebeard, mysigt

* det otroligt sorgliga slutet

* När jag fick en chock och trodde Frodo var död.

Ja, det har du förstås rätt i, ursäkta mig för tabben .
För övrigt tror jag att jag gillar Song of Durin bäst av alla dikter, verser och sånger av Tolkien. Lite Off-topic men ändå.

Någonting som slog mig nyss är att jag faktiskt gillar den delen då alla färdas från Gondor och fram till Fylke. Mysigt när Elrond, Galadriel och Gandalf pratar om flydda tider med tanken.

Mitt favorit stycke är:

"'For my self,' said Faramir, 'I would see the White Tree in flower again in the courts of the kings, and the Silver Crown return, and Minas Tirith in peace: Minas Anor again as of old, full of light, high and fair, beautiful as a queen among other queens: not a mistress of many slaves, nay, not even a kind mistress of willing slaves. War must be, while we defend our lives against a destroyer who would devour all; but I do not love the bright sword for its sharpness, nor the arrow for its swiftness, nor the warrior for his glory. I love only that which they defend: the city of the Men of Númenor; and I would have her loved for her memory, her ancientry, her beauty, and her present wisdom. Not feared, save as men may fear the dignity of a man, old and wise.'"

TTT, book four, chap V, The window on the west

Det är ett fint uttalande av vår käre Faramir.

Annars är mina favorit kapitel "The pyre of Denethor", eller "The Steward and the King".

Jag håller med... Det är så fint. Det käns så rätt och även så aktuelt...
Man fattar värkligen att krig är hemskt och förfärligt, men att man ibland måste göra förfärliga saker för att försvara det man värkligen tror på... snyft...