Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Alt är också svåraste stämman glöm inte det!
Jag har varit sopran ett få tal gånger och det passar mig mycket bättre
tycker jag ialla fall .
men men sångpedagoger vet väl bättre antar jag


fasst män kan också vara alt och sopran det beror helt enkelt på hur ljus ens röst är men dom flesta är bas.

vi är sex personer som sjunger i grupp. Kände ingen av dem innan jag började så det är trevligt!

Igår träffade jag Ithilwen och vi diskuterade bland annat planer på en TA-träff i november, så håll ögonen öppna inom de närmaste veckorna efter en tråd i Ardahíni-forumet!


Idag har jag städat, pluggat och suttit och läst gamla foruminlägg. Det senare är något som jag verkligen måste rekommendera! Sitter och asgarvar hela tiden! Men det kanske bara är jag som har störd humor... Eller?

Jag har själv roat mig med samma sak ibland... Det är väldigt intressant att gå igenom sina egna inlägg från början av forumsvistelsen, när jag gjorde det för ett tag sen blev jag väldigt förvånad över vilka kassa inlägg jag skrev då

Hoppas att TA-träffen blir någonstans i södra sverige den här gången

Ni andra som går i trean, ska ni också till Göteborg på utbildningsmässa och Lund på studiebesök på universitetet nu i november?

Hahaha, södra Sverige!

Nej, men skämt åsido, eftersom vi som ordnar bor i Sthlm är det ganska logiskt att träffarna blir här...

Finaly ! hehe jag skulle kunna tänka mig att gå på en eftersom att jag redan missat flera tillfällen.
Får väll ha med mig Odorf då om jag nu går.

Det blir efter sci-fi-mässan, så om vi hälsar på varandra där känns det nog mindre nervöst sedan om du bestämmer dig för att komma på träffen.

skrev högskoleprovet igår. Under LÄS (svensk läsförståelse) så fick jag världens hostattack så jag kunde varken andas (nästan inte iallafall), hosta, läsa eller nånting under flera minuter.. vilken tur att det var just LÄS som man har så gott om tid på! bara sisådär en timme för lite för att hinna med den ordentligt... Så jag torskade rejält på den delen och fick gissa på flera. Tur för mig att jag var duktig på att gissa iallafall! vilken tur att jag kommer att suga på årets högskoleprov... får hoppas att alla andra var lika dåliga så jag får bra poäng!

Jag har sagt det förut, jag säger det igen:
Flytta från Stockholm! Det är mycket bättre i resten av Sverige

Allt finns i Stockholm. Jag skulle iofs kunna bo i en mindre stad, men ute på landsbygden skulle jag förgås...

Just det, lagom stora städer ska det vara, Stockholm är så stort, och ligger så långt bort

Det beror på var man är någonstans...

(nej, usch, nu är vi OT)

Dessutom så måste jag tillägga att Stockhom ligger i den södra delen av Sverige. Ni vet väl att det är Östersund som ligger i mitten? Personligen har jag börjat tröttna på Stockholm men vi lär väl inte flytta än på ett tag då min kille fått ett band som funkar bra och som det faktistk verkar bli någonting av.

Nu har jag tapapt bort vad den här tråden handlade om egentligen. Sorry för det!

Idag har jag drabbats av den enda känslan som jag inte har någon kontroll av; skuld. Den är så hemsk, så plågsam och så förstörande att jag hällre önskar mig 10 fruktansvärda dagar av oavbrutna, pinande och obotningsbara baksmällor på rad än ännu en känsla av skuld. Det var så hemskt att jag funderade över hur livet egentligen är värt att leva. Och om jag, Daniel/Aderyn//Kratzek, som i en tråd har proklamerat att jag är den positiva sidans förkämpe, och som hos andra människor är känd för att vara den som utan tvekan hoppar in i vilka situiationer som helst, känner så för en ynka liten känsla, är det en känsla som kan besegra vem som helst.

Visst; botemedlet är enkelt; att be om förlåtelse (vilket jag gjorde idag). Men om man är en perfektionist som mig är det svårt att stå inför domen och erkänna det förödande misstag som man gjorde. Jag är bara glad att jag tog botemedlet!

Fan. Kan ni tro att detta har hänt, efter jag hatar att befinna mig i den situation där jag har råkat förstöra en del av mitt rykte. Det beror nämligen på att jag råkade förtälja för en bekant att hans flickvän umgicks med en annan kille. Detta gjorde jag med ett befläckat hjärta, eftersom jag inte ens misstänkte att killen och tjejen var ihop, vilket gjorde att jag försökte göra allt för att be om ursäkt och meddela honom hur mycket fel jag hade och vilken hemsk människa jag var efter att han klargjorde för mig att han var ihop. Trots detta, att jag gjorde allt i min makt att bevisa att jag hade fel, avslöjade han att jag hade sagt detta till tjejen. Nu litar ingen på mig längre, eftersom han inte förtäljde nåt om mina försök att ställa allt till rätta. Så nu måste jag, faktiskt, bygga upp mitt förtroende i mitt eget hus där alla såg mig som en god kille - tills detta djävulsskap skedde.

Hänt är hänt, och jag har ansvaret att göra upp med mitt befläckade rykte. Det bästa jag kan göra är att berätta min version av det hela till en eller två som står huvudpersonerna nära, och se vad de kan göra. Inte så att de kommer att tro mig, eftersom det har gått så lång tid senast detta skedde. Men jag måste säga mitt nu, för att jag inte ska lida mer än nödvändigt.

Dock vill jag bara påpeka att man inte bör gå in i en relation som man inte är inblandad i - om man inte är beredd på konsekvenserna. Att vinna respektpoäng hos en människa är defenetivt sämre än att förlora respektpoäng hos åtminståne tre människor, om ni förstår vad jag menar.

Jag ber om ursäkt att kanske ta ned humöret hos vissa här på forumet. Men en dagbok är till för att undervisa andra i sina egna erfarenheter.